Det har varit sportlovsvecka för barnen. Jag kryssade i ledigt för både fritids och dagis i tron att jag skulle vara ledig och göra roliga saker med gossarna hela veckan.
Nu blir det ju sällan som man tänkt sig.
Jag var inte ledig en dag, eller kväll.
Ena sonen förkyld, nu är båda förkylda.
Inte så mycket roligt har blivit gjort, om man med roligt menar gå på museum, bio åka pulka, skridskor eller så.
Däremot har gossarna fått göra det de tycker bäst om, bara vara och leka, leka och leka. Och de har träffat morfar, varit hos farmor och sovit över hos mormor.
Så jag tror de har det ganska så bra ändå.
Men vi har så höga krav på oss. Tror ofta att vi behöver göra så mycket och vara så duktiga.
Det har tydligen pågått ett bloggkrig mellan Ebba von Sydow och Linda Skugge i det ämnet. Jag ska ärligt säga att ingen av dom är min favorit, ingen av dom står för något som jag tycker är viktigt eller riktigt.
Men dock får de mycket plats i media.
Vad det handlar om är att Ebba lider av duktig flicka syndrom, ( hur bra jag än är så kunde jag vara lite bättre, snyggare, smartare osv) och Linda Skugge svarar, kom igen när du har barn, då vet du minsann vad det innebär att leva..
Jag har funderat på varför denna pseudodebatt engagerat mina tankar så mycket.
Det tror jag beror på att det handlar om rätten till sin egen verklighetsbeskrivning.
Ebba upplever prestationsångest, den är riktig och sann för henne. Då har faktiskt ingen annan rätt att recensera detta och säga att upplevelsen inte är riktig.
Så får ockelbopojken sin prinsessa och hela riket och regeringen jublar åt det stundande bröllopet som kommer att ske mitt i brinnande valrörelse 2010.
Jag är förvånad över den uppståndelse förlovningen har fått i media.
Trodde inte att i princip hela journalistkåren skulle lägga sig platt för kungahusets fötter och basunera ut detta som årets största händelse. Eller att denna förlovning ses som ljuset i mörkret, som någon journalist utryckte det.
Besinna er säger jag, visst är det kul att se kära och lyckliga människor på tv, visst är det kul att vår fina prinsessa ska gifta sig med sin prins. Men räcker det inte där.
Varje dag varslas människor i Sverige, på socialjouren i Stockholm kommer inte människor fram, kommunerna går med underskott, människor utförsäkras från a kassa, försäkringskassa och tvingas ut i arbetslöshet.
På socialkontoret växer köerna osv.
Om detta må ni berätta kära journalister. Och kanske fråga er om det är rimligt år 2009 att en 30 årig kvinna måste be sina föräldrar och regeringen om lov för att få gifta sig med den hon älskar.
Och om det är rimligt att ens diskutera om skattebetalrnas pengar, ska gå till att finansiera ett bröllop mellan en kvinna från Stockholms innerstad och en man från Ockelbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar