En mammas funderingar om skolan

Jag vet att jag borde skrivit mycket mer och oftare här på bloggen. Det är inte så att det saknas saker att skriva om, sannerligen inte. Det är snarare så att det är för mycket som gör mig arg eller milt undrande över vårt samhälle. Idag har jag en insändare om musikskolan publicerad i Norrtälje tidning.

I dagens Norrtälje tidning finns flera bra insändare om skolan,tyvärr inte på nätet, man skulle kunna säga att det kokar av tankar hos våra medborgare. Lärarförbundets rapport om kvalitet i kommuenernas skolor placerar Norrtälje på näst sista plats. Det finns alltså en kommun i Sverige som har sämre skolor än Norrtälje kommun.
Det finns rektorer som inte ens varit på besök i den skola de är rektor för, hur kan man då vara pedagogisk ledare och föra sin personals talan högre upp i beslutshierarkin.

Jag undrar hur det är att vara anställd som pedagog i skolan i dag och får höra hur dålig skolan är. När man står där själv inför en klass på kanske 25-32 elever, där någon har ADHD, någon annan ADD, någon är jättetrött, en annnan helt uppe i varv, någon kommer inte i gång att arbeta på lektionen och en annan har gjort klart alla böcker och vill börja med något nytt. I en klass där vissa tar väldigt mycket plats och andra tystnar och försvinner i mängden. Hur ska man då i alla led kunna uppfylla läroplanen och se och möta varje elev och anpassa undervisningen till dennes behov.
När inga extra resurser finns.

Lunchen måste avverkas på max 20 minuter, för sen kommer nästa klass och ska sitta vid borden. Och sedan efter skoldagen är det fritids för de flesta barn med kanske 50-70 barn på en avdelning och tre till fyra personal. Hur ska man då hinna hitta ro, få hjälp med läxorna, prova på olika aktiviter.

Nu ser det säkert inte ut så här på alla skolor i kommuen, men skulle jag tro ganska så många. Från politikens håll, dvs de borgeliga, har man omorganiserat förvaltningen, sparkat och tillsatt chefer, gjort om rektorsområden och flyttat rektorer hit och dit. Man har lagt ner några skolor och privatiserat några andra. Men har kvaliteten i skolan blivit bättre?
Svar nej.

Ibland sägs det att mer personal gör inte automatiskt att eleverna får bättre resultat, men har man i Norrtälje prövat det det? Man kanske skulle prata med de som är ute i verksamheten om hur de uppelver skolan, prata med oss föräldrar, med eleverna och framförallt med pedagogerna. Lyssna på vad de har att säga, och gör något åt det. Ge de barn i behov av särskilt stöd den hjälp de behöver, ofta handlar det om en kvalificerad assistent, om rätt hjälpmedel och om en möjlighet till lugn och studiero i skolan.

Det kan handla om att ta tillvara de goda pedagoger och eldsjälar som finns i skolan, om att utöka både antalet lärare och genomföra kontinuerliga vidarutbildningar i syfte att höja lärarnas kompetens.

Att vara Vanlig eller Ovanlig - det är frågan

I mätning efter mätning ligger KD ganska så dåligt till. Partiets stora profilfråga, vårdnadsbidrag är ingen större succé. KDs konservativa hållning i HBT frågor delas inte av övriga allianspartier, och inte heller av oppositionen, KD stod tämligen ensamma på nejsidan när riksdagen röstade för samkönade äktenskap i våras.

Något måste Hägglund göra för att synas i skuggan av Reinfeldt/ Borg.
Så idag rycker riddare Hägglund ut till försvar för alla stackars Svenssons som blivit så illa åtgågna av det mäktiga vänsterkulturetablissemanget.

I DN debatt idag skriver Hägglund bland annat " Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv."

Jo, det är ju " den radikala eliten" som besitter alla maktpositioner i vårt land. Det är ju de som har de högsta lönerna, som har de mest prestigefyllda uppdragen, som sitter på den politiska makten, eller kanske inte.

Göran Hägglunds hela artikel andas indignation över att det finns grupper som vågar ifrågasätta de strukturer och makteliter som finns. Att en viss del av kultureliten har varit radikal är ingen nyhet, det ingår i den ifrågasättande, tänkande människans diskurs att granska och ifrågasätta rådande normer och värderingar.

Vidare skriver Hägglund att
"Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter"

Här undrar jag vilka köksbord Hägglund talar om, har han varit hemma hos mig, vet han vad som diskuteras vid vårt vanliga köksbord, för vi borde vara en vanlig familj, en mamma, en pappa, två barn, bostadsrätt, kombibil, platt-tv. Men det är klart helt vanliga är vi inte, då mannen i familjen är kulturarbetare och jag inte bara är politiskt aktiv utan även en före detta genusstudent.

Vad menar Hägglund med konstigheter? Blir det en konstighet om en i familjen är arbetslös, eller om någon i familjen har missbuksproblem, om det kanske bara är en vuxen i familjen? Är det en konstig familj om den består av två kvinnor eller två män?

Vidare gör Hägglund lite kullerbyttor i sin text, dels så säger han att alla ska få leva som dom vill, och dels så säger han åt de som ifrågasätter att sluta med det.
Och så gör Hägglund en mycket grov generalisering och slår fast som en sanning hur hur den vanliga kärnfamiljen är och gör sig till språkrör för denna.

Artikeln avslutar Hägglund så här:
" Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.

Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."

Är det därför KD röstade mot samkönade äktenskap, och är det därför KD alltid sjunger den idag ganska så ovanliga kärnfamiljens lov?

Jag ser mig som radikal just för att jag respekterar allas rätt att vara precis som de är, "ovanlig" som "vanlig".

Jag anser också att Hägglund är ute på mycket grumligt vatten när han talar om sunt förnuft och kategoriserar in folk i två grupper, vanliga och ovanliga.

Hägglund slår alltså fast i sin artikel att det finns vanliga människor, och att det finns ovanliga människor. Hägglund anser att de vanliga människorna är diskriminerade i och med att de blir ifrågasatta av de ovanliga människorna.
Sedan visar Hägglund att han minsann vet vad de vanliga männsikorna talar om och att dessa människor besitter " det sunda förnuftet", som de andra ovanliga torde sakna.

Jag kallar mig gärna en ovanlig människa och min kunskap om vad det talas om vid köksborden sträcker sig till mitt eget köksbord, och där talas det om en hel del konstigheter.

Det man prioriterar har man råd med

Alliansregeringen lovade att man skulle införa maxtaxa på fritids, ett löfte som man inte anser sig ha råd att infria. Fritids är en stor del av våra skolbarns vardag. De flesta barn som går i förskoleklassen upp till åk tre går på fritids. Under flera års tid har barngrupperna blivit större på fritids. På mina barns fritids är det 52-58 barn och tre till fyra personal. På ett annat fritids i kommunen är det 70 barn på en avdelning. Fritidspedagogerna har fullt upp med att hålla koll på barnen, fritidsverksamheten blir mer som en förvaring, tid för allt det som man skulle vilja göra, som ingår i fritids uppdrag hinns inte med när barngrupperna är så stora.

Fritidspedagogutbildningen är på 3.5 år och är en akademisk utbildning, fritids har mål och riktlinjer, men det känns som om det är en verksamhet som glöms bort. Jag var på föräldramöte häromdagen då hela arbetslaget för förskoleklass till åk 3 var närvarande, men ingen fritidspersonal. Jag frågade rektorn om varför inte fritids var representerade, det hade rektorn inte tänkt på.

Jag frågade skol och utbildninghschefen hur stora banrgrupperna är i snitt på våra fritidshem, han fick bli mig svaret skyldig. Trots att många barn börjar och avslutar sin skoldag på fritids känns det som om styrande poltiker inte riktigt bryr sig om den verksamheten. Att det är så visar ju också Björklunds besked om att det inte blir någon maxtaxa på fritids. Valöftet bryts med hänvisning till att man inte har råd. Skattesänkningar har man dock råd med.

Det man prioriterar har man råd med.
Alltså har alliansregeringen råd med skattesänkningar, men inte råd med maxtaxa på fritids.

Kristian skriver om ett misslyckande för jobben

Har världen blivit galen

Ibland undrar jag om världen blivit galen.
Igår skrev jag om det idiotiska beslutet i Trelleborg att lärare ska få hög lön om deras elever har höga betyg och lägre lön om eleverna har lägre betyg.

Idag läste jag i Aftonbladet på nätet om att tv4 har en ny programidé som går att på att låsa in ett gäng grabbar på glid på en riktig anstalt där de får träffa fd kåkfarare och anstaltspersonal.

Hur tänkte man nu, har det slagit TILT totalt hos den tv kanalen.
Jerzy Sarnecki är en man jag hyser det största förtroende för , han säger så här om programídén:

"– Den här typen av ungdomar med struligt liv behöver stabila vuxna som finns i det etablerade samhället som kan hjälpa dem med kontakter, skaffa arbeta, skaffa bostad, massa saker som just exfångar kanske har små möjligheter att göra, säger han.

Jerzy Sarnecki är också tveksam till om uppmärksamhet i media är vad ungdomarna behöver.

– Unga människor med sociala problem vill ofta ha mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Och jag är inte säker på att massmedial uppmärksamhet och bekräftelse är den bästa formen av bekräftelse för dem. Den formen av bekräftelse kan till och med vara skadlig för dem, säger han.

Är du lönsam lille vän?

Att värdera kunskap är inte alltid så lätt, inte heller att värdera vem som är den bästa pedagogen. Är det den som ger sina elever höga betyg eller är det den som kanske lyckas få en elev att överhuvudtaget gå till skolan, och kanske till och med få godkänt i ett ämne i stället för IG.

I Trelleborg har alliansen bestämt att det är genom höga betyg man ser vilken lärare som är bäst och därmed ges högre lön. Följande är klippt ur Svd

"Om eleverna får goda resultat i de nationella proven kan lärarna få högre lön.

Blir resultaten sämre minskar lönen.
Nu ska den omdiskuterade lönemodellen utredas vidare av Trelleborgs gymnasieförvaltning, beslutade den lokala gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden på onsdagskvällen. Nästa år tar politikerna ställning till om den ska införas.

Allianspartierna sade ja till förslaget. Den socialdemokratiska oppositionen vägrade att delta i beslutet, rapporterar skånska medier.

- De bästa lärarna ska ha bäst betalt. Och lärarnas viktigaste uppgift är att förmedla kunskap, säger nämndens ordförande Lars Hemzelius (FP) till Metro."

Det är att göra det enkelt för sig att sätta likhetstecken mellan höga betyg och duktig lärare.
Om man är det minsta lilla insatt i pedagogik borde man veta att människor är olika, att barn, elever lär sig olika fort, och har olika förutsättningar att ta till sig kunskap. Att vara en god pedagog beyder inte endast att man har elever som presterar bra resultat på proven. Det kanske är så att de bästa pedagogerna behövs på IV programmet, dvs dit de elever som inte klarat godkänt i kärnämnerna från grundskolan hamnar.

Hur ska man som lärare göra en rättivs bedömning när man sätter betyg om det innebär att man får sänkt lön?

Hur ska man kunna få duktiga lärare till klasser med icke högpresterande elever?

Eller är det så att det finns en dold agenda, att endast de elever som är duktiga och har lätt för sig ska få de bästa lärarna och att lärarna till dessa elever ska få hög lön. Men så illa kan det väl inte vara i alliansens Sverige...eller...

Eva-Lis Sirén från lärarförbundet sågar förslaget
" Ett så här smalt perspektiv gagnar ingen. När jag hör den här typen av förslag så blir jag fundersam över kompetensen i lönesättningen. Jag hoppas att Sveriges rektorer är klokare än så, säger hon."

Det hoppas jag också , men jag beklagar att vissa politiker inte är klokare än så.