Det har varit sportlovsvecka för barnen. Jag kryssade i ledigt för både fritids och dagis i tron att jag skulle vara ledig och göra roliga saker med gossarna hela veckan.
Nu blir det ju sällan som man tänkt sig.
Jag var inte ledig en dag, eller kväll.
Ena sonen förkyld, nu är båda förkylda.
Inte så mycket roligt har blivit gjort, om man med roligt menar gå på museum, bio åka pulka, skridskor eller så.
Däremot har gossarna fått göra det de tycker bäst om, bara vara och leka, leka och leka. Och de har träffat morfar, varit hos farmor och sovit över hos mormor.
Så jag tror de har det ganska så bra ändå.
Men vi har så höga krav på oss. Tror ofta att vi behöver göra så mycket och vara så duktiga.
Det har tydligen pågått ett bloggkrig mellan Ebba von Sydow och Linda Skugge i det ämnet. Jag ska ärligt säga att ingen av dom är min favorit, ingen av dom står för något som jag tycker är viktigt eller riktigt.
Men dock får de mycket plats i media.
Vad det handlar om är att Ebba lider av duktig flicka syndrom, ( hur bra jag än är så kunde jag vara lite bättre, snyggare, smartare osv) och Linda Skugge svarar, kom igen när du har barn, då vet du minsann vad det innebär att leva..
Jag har funderat på varför denna pseudodebatt engagerat mina tankar så mycket.
Det tror jag beror på att det handlar om rätten till sin egen verklighetsbeskrivning.
Ebba upplever prestationsångest, den är riktig och sann för henne. Då har faktiskt ingen annan rätt att recensera detta och säga att upplevelsen inte är riktig.
Så får ockelbopojken sin prinsessa och hela riket och regeringen jublar åt det stundande bröllopet som kommer att ske mitt i brinnande valrörelse 2010.
Jag är förvånad över den uppståndelse förlovningen har fått i media.
Trodde inte att i princip hela journalistkåren skulle lägga sig platt för kungahusets fötter och basunera ut detta som årets största händelse. Eller att denna förlovning ses som ljuset i mörkret, som någon journalist utryckte det.
Besinna er säger jag, visst är det kul att se kära och lyckliga människor på tv, visst är det kul att vår fina prinsessa ska gifta sig med sin prins. Men räcker det inte där.
Varje dag varslas människor i Sverige, på socialjouren i Stockholm kommer inte människor fram, kommunerna går med underskott, människor utförsäkras från a kassa, försäkringskassa och tvingas ut i arbetslöshet.
På socialkontoret växer köerna osv.
Om detta må ni berätta kära journalister. Och kanske fråga er om det är rimligt år 2009 att en 30 årig kvinna måste be sina föräldrar och regeringen om lov för att få gifta sig med den hon älskar.
Och om det är rimligt att ens diskutera om skattebetalrnas pengar, ska gå till att finansiera ett bröllop mellan en kvinna från Stockholms innerstad och en man från Ockelbo.
fredag 27 februari 2009
måndag 23 februari 2009
Ska vi sjunga hemmafruns lov igen
Hemmafrun är på väg tillbaka, läser jag i Aftonbladet. Jag undrar om hon någonsin varit borta.
Ja vi kvinnor arbetar, studerar och gör karriär, men det är vår lott att sköta hemmet, och att ta ut den största delen av föräldraledigheten, och de flesta VAB dagarna.
Man kan hävda att vi är jämställda, innan barnen kommer, sedan ramlar vi in i traditionella könsmönster.
Och dessa håller sig kvar även sedan barnen blivit stora och flyttat ut från hemmet.
Man kan säga att vård av barn övergår till vård av frisk man i hemmet.
Då kvinnan/ mamman gått ner till deltid för att ha mer tid med barnen och de obetalda sysslorna i hemmet har hon halkat efter i löneutvecklingen, får lägre pensionspoäng.
I tider av ekonomisk tillväxt är kvinnorna eftertraktade som arbetskraft, men i tider av lågkonjuktur och ekonomisk kris dammas hemmafruidealet av.
Jag har sett tendenserna, vårdnadsbidraget är ett sådant tecken, i och för sig var det ingen succé någonstans det har införts, men ändå är det en signal att vi mammor ska vara hemma med våra småttingar.
Debatten om den skadliga genuspedaogiken är ett annat exempel, där debattörer som Per Ström från den konservativa tankesmedjan " Den nya väldfärden" raskt rycker ut och kan tala om de stackars diskriminerade männen, och lägger fram " bevis" för att pojkar från mars och flickor från Venus Pojkar gillar hårda grejer och flickor gillar mjuka...det kan man slå fast som en sanning, och en annan sanning är som man gärna slår fast är att genusteori inte bara är värdelös utan även skadlig.
Det tredje beviset för backlashen för feminismen är faktiskt debatten om den skadliga färdigproducerade maten.
Det är bra att det kommer fram vad det är för skräp matindustrin lurar på oss intet ont anande konsumenter, men slutsatsen som dras är inte lika klockren.
Nämligen att göra all mat från grunden, att baka vårt eget bröd, rulla egna köttbullar, helst av egenmald köttfärs från den lokale slaktaren.
Att plocka bären själv och sedan sylta och safta, plocka egna äpplen från egna äppelträdet osv..
Det är bra och fint men vem ska göra detta, jo det blir till lilla mamma som får dra upp ärmarna, och ställa sig vid spisen.
Och eftersom något av det viktigaste för hushållen är att ha ordning och reda i hemmen, blir det till att dra på städhandskarna och ta fram den ekologiska såpan.
Nu är det givetvis inte alla familjer som lever ojämställt, men enligt statistiken gör kvinnor 75% av hushållsarbetet.
Utifrån detta kan man dra två slutsatser, den ena att det är synd om oss stackars kvinnor som måste dubbelarbeta, och varför inte låta oss med gott samvete ägna oss åt det obetalde, icke pensionsgrundande hemmarbetet på heltid.
Eller så kan man dra den slutsatsen att det är dags att på allvar dela på hemmarbetet, eftersom det är kvinnor som i största delen tar ut föräldraledighet och sedan VAB dagar, eftersom kvinnor med barn är de som arbetar mest deltid, medan män med små barn arbetar full tid kanske det är dags att dela föräldraförsäkringen i tre delar, en till ena föräldern, en till den andra, och en del att dela på som de vill.
Eller tom vara så radikal att man förespråkar en individualisering av föräldraförsäkringen.
Ja vi kvinnor arbetar, studerar och gör karriär, men det är vår lott att sköta hemmet, och att ta ut den största delen av föräldraledigheten, och de flesta VAB dagarna.
Man kan hävda att vi är jämställda, innan barnen kommer, sedan ramlar vi in i traditionella könsmönster.
Och dessa håller sig kvar även sedan barnen blivit stora och flyttat ut från hemmet.
Man kan säga att vård av barn övergår till vård av frisk man i hemmet.
Då kvinnan/ mamman gått ner till deltid för att ha mer tid med barnen och de obetalda sysslorna i hemmet har hon halkat efter i löneutvecklingen, får lägre pensionspoäng.
I tider av ekonomisk tillväxt är kvinnorna eftertraktade som arbetskraft, men i tider av lågkonjuktur och ekonomisk kris dammas hemmafruidealet av.
Jag har sett tendenserna, vårdnadsbidraget är ett sådant tecken, i och för sig var det ingen succé någonstans det har införts, men ändå är det en signal att vi mammor ska vara hemma med våra småttingar.
Debatten om den skadliga genuspedaogiken är ett annat exempel, där debattörer som Per Ström från den konservativa tankesmedjan " Den nya väldfärden" raskt rycker ut och kan tala om de stackars diskriminerade männen, och lägger fram " bevis" för att pojkar från mars och flickor från Venus Pojkar gillar hårda grejer och flickor gillar mjuka...det kan man slå fast som en sanning, och en annan sanning är som man gärna slår fast är att genusteori inte bara är värdelös utan även skadlig.
Det tredje beviset för backlashen för feminismen är faktiskt debatten om den skadliga färdigproducerade maten.
Det är bra att det kommer fram vad det är för skräp matindustrin lurar på oss intet ont anande konsumenter, men slutsatsen som dras är inte lika klockren.
Nämligen att göra all mat från grunden, att baka vårt eget bröd, rulla egna köttbullar, helst av egenmald köttfärs från den lokale slaktaren.
Att plocka bären själv och sedan sylta och safta, plocka egna äpplen från egna äppelträdet osv..
Det är bra och fint men vem ska göra detta, jo det blir till lilla mamma som får dra upp ärmarna, och ställa sig vid spisen.
Och eftersom något av det viktigaste för hushållen är att ha ordning och reda i hemmen, blir det till att dra på städhandskarna och ta fram den ekologiska såpan.
Nu är det givetvis inte alla familjer som lever ojämställt, men enligt statistiken gör kvinnor 75% av hushållsarbetet.
Utifrån detta kan man dra två slutsatser, den ena att det är synd om oss stackars kvinnor som måste dubbelarbeta, och varför inte låta oss med gott samvete ägna oss åt det obetalde, icke pensionsgrundande hemmarbetet på heltid.
Eller så kan man dra den slutsatsen att det är dags att på allvar dela på hemmarbetet, eftersom det är kvinnor som i största delen tar ut föräldraledighet och sedan VAB dagar, eftersom kvinnor med barn är de som arbetar mest deltid, medan män med små barn arbetar full tid kanske det är dags att dela föräldraförsäkringen i tre delar, en till ena föräldern, en till den andra, och en del att dela på som de vill.
Eller tom vara så radikal att man förespråkar en individualisering av föräldraförsäkringen.
söndag 22 februari 2009
How did it come to this 2.
Läser detta i Aftonbladet.
En elvaårig pojke kan bli dömd som en vuxen på livstid.
I artikeln står att offret sköts med ett gevär designat för barn.
Här handlar det alltså inte om plastvapen som ser ut som riktiga, eller knallpulvergevär, utan riktiga vapen med riktiga kulor, designade och gjorda för barn.
Det finns alltså människor som ritar, som producerar och marknadsför riktiga vapen för barn. Hur förklarar man sitt arbete på en middagsbjudning,
Jo jag designar vapen för barn.
Och det finns de som inför en domstol hävdar att barnet ska dömmas som en vuxen.
Det finns en jury som skulle kunna fälla det domslutet att en elvaåring ska sitta hela sitt liv i fängelse.
Det finns politiker som tycker det är rätt. Som går till val på hårdare straff.
Det finns en så stark vapenlobby i det stora landet västerut att ingen presidentkandidat på allvar kan gå till val på inskränkningar i det som kallas frihet,av denna vapenlobby, att få bära vapen till vad pris som helst.
För att fortsätta citera Theoden king,
Where is the horse and the rider?
How did it come to this.
En elvaårig pojke kan bli dömd som en vuxen på livstid.
I artikeln står att offret sköts med ett gevär designat för barn.
Här handlar det alltså inte om plastvapen som ser ut som riktiga, eller knallpulvergevär, utan riktiga vapen med riktiga kulor, designade och gjorda för barn.
Det finns alltså människor som ritar, som producerar och marknadsför riktiga vapen för barn. Hur förklarar man sitt arbete på en middagsbjudning,
Jo jag designar vapen för barn.
Och det finns de som inför en domstol hävdar att barnet ska dömmas som en vuxen.
Det finns en jury som skulle kunna fälla det domslutet att en elvaåring ska sitta hela sitt liv i fängelse.
Det finns politiker som tycker det är rätt. Som går till val på hårdare straff.
Det finns en så stark vapenlobby i det stora landet västerut att ingen presidentkandidat på allvar kan gå till val på inskränkningar i det som kallas frihet,av denna vapenlobby, att få bära vapen till vad pris som helst.
För att fortsätta citera Theoden king,
Where is the horse and the rider?
How did it come to this.
How did it come to this?
Frågar Theoden kung i sagan om de två tornen av Tolkien.
Det kan man undra här också. Hur kom det sig att demokratins försvarare, i alla fall i retoriken; skapat ett monster av sådana mått som Guantanamo basen.
I svd i dag finns en läsvärd artikel om en ung kille som tjänstgjorde som vakt i Guantanamo. Han berättar om vardagen där, om hur unga människor förvandlas till torterare, och hur han själv var tvungen att stänga av alla känslor och agera som en robot för att klara sig där.
Han beskriver systematisk tortyr som regel snarare än undantag.
Frågar Theoden kung i sagan om de två tornen av Tolkien.
Det kan man undra här också. Hur kom det sig att demokratins försvarare, i alla fall i retoriken; skapat ett monster av sådana mått som Guantanamo basen.
I svd i dag finns en läsvärd artikel om en ung kille som tjänstgjorde som vakt i Guantanamo. Han berättar om vardagen där, om hur unga människor förvandlas till torterare, och hur han själv var tvungen att stänga av alla känslor och agera som en robot för att klara sig där.
Han beskriver systematisk tortyr som regel snarare än undantag.
fredag 20 februari 2009
Ideologi bland annat
Man talar om att vi inom socialdemokratin behöver förnya oss, en del säger att vi tappat den ideologiska kompassen. Men jag delar inte den uppfattningen, dock tror jag att en del socialdemokrater tror att andra socialdemokrater ropar efter en ny ideologi. Det kanske är därför det är så viktigt att positionera sig själv eller andra som vänstersosse, högersosse, förvaltare eller förnyare, miljösosse, feministsosse, kapitalistsosse osv…
Jag har aldrig förstått hur man vet vem som är höger eller vänstersosse eller vad det spelar för roll. Och jag har extra svårt att förstå den debatten nu när vi är i opposition i riket och i de flesta kommuner runt Stockholms län.
Vi behöver ingen ny ideologi, vi behöver inte heller bråka inbördes om vem som är mest eller bäst sosse. Men det vi behöver är att prata om ideologiska frågor.
När näringslivet tillsammans med alliansregeringen och borgerligt dominerade ledarsidor i våra stora dagstidningar ,och även lokalpress, tillräckligt ofta kör med mantrat om att lägre skatter och sämre villkor i socialförsäkringssystemen ger högre tillväxt, kan det till slut uppfattas som en objektiv sanning.När moderata kommunalråd för fram sin tes om att det ska vara korta beslutsvägar, klara och tydliga regler, och en som bestämmer så blir det inte lätt för kommunalt anställda att hävda arbetsrättsliga lagar.
Vi vet att det går att ha en hög standard, låg arbetslöshet och hög tillväxt med en socialdemokratisk politik. Att nu statens finanser är goda, som finansminister Borg brukar säga, beror på just detta, inte de tre år som alliansen styrt.
I debatten brukar allianspolitiker slå sig för bröstet och tala om hur framgångsrik deras politik är, med fler i arbete??, färre sjukskrivna , och goda finanser. Men när någon politiker från oppositionen kritiserar t e x ersättningsnivåerna i a kassan och försäkringskassans nya tuffare inriktning brukar de slå tillbaks och säga, men ni då, ni försämrade minsann också.
Kontentan av den debattekniken är att allt som är bra har alliansen gjort och allt som är dåligt är ett arv från historiskt långt socialdemokratiskt regeringsinnehav.
Fast det i själva verket är precis tvärtom.
Jag har aldrig förstått hur man vet vem som är höger eller vänstersosse eller vad det spelar för roll. Och jag har extra svårt att förstå den debatten nu när vi är i opposition i riket och i de flesta kommuner runt Stockholms län.
Vi behöver ingen ny ideologi, vi behöver inte heller bråka inbördes om vem som är mest eller bäst sosse. Men det vi behöver är att prata om ideologiska frågor.
När näringslivet tillsammans med alliansregeringen och borgerligt dominerade ledarsidor i våra stora dagstidningar ,och även lokalpress, tillräckligt ofta kör med mantrat om att lägre skatter och sämre villkor i socialförsäkringssystemen ger högre tillväxt, kan det till slut uppfattas som en objektiv sanning.När moderata kommunalråd för fram sin tes om att det ska vara korta beslutsvägar, klara och tydliga regler, och en som bestämmer så blir det inte lätt för kommunalt anställda att hävda arbetsrättsliga lagar.
Vi vet att det går att ha en hög standard, låg arbetslöshet och hög tillväxt med en socialdemokratisk politik. Att nu statens finanser är goda, som finansminister Borg brukar säga, beror på just detta, inte de tre år som alliansen styrt.
I debatten brukar allianspolitiker slå sig för bröstet och tala om hur framgångsrik deras politik är, med fler i arbete??, färre sjukskrivna , och goda finanser. Men när någon politiker från oppositionen kritiserar t e x ersättningsnivåerna i a kassan och försäkringskassans nya tuffare inriktning brukar de slå tillbaks och säga, men ni då, ni försämrade minsann också.
Kontentan av den debattekniken är att allt som är bra har alliansen gjort och allt som är dåligt är ett arv från historiskt långt socialdemokratiskt regeringsinnehav.
Fast det i själva verket är precis tvärtom.
torsdag 19 februari 2009
Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i
I kväll hade vi en fin gäst på vårt föreningsmöte. Ingvar Carslsson, vilket Kristian skriver om här.
Ingvar Carlsson är en stor man, en riktig talare. När han talade om vad vår socialdemokratiska politik handlar om lyfte det lilla rummet i Folkets Hus.
Vi var cirka 40 personer som lyssnade.
Ingvar talade om jämlikhet, solidaritet och frihet. Den borgerliga regeringen gick till val på att få bort " utanförskapet", de gick till val med den tesen att människor som är trygga är lata och att man genom att höja avgifterna till a kassan, försämra sjukförsäkringen skulle få fler människor i arbete.
Sedan kommer lågkonjuktur och en global finanskris som vi bara sett början på.
Varslen regnar över Sverige, de arbeten som de som levt i utanförskap skulle " tvingas" ut i finns inte.
Istället tvingas folk ut i arbetslöshet, utan trygghetssystem.
Socialdemokraterna har byggt upp trygghetssystemen för att människor ska kunna känna trygghet, för att man i tider av arbetslöshet ska kunna behålla huset, lägenheten, barnen ska inte behöva byta miljö för att mamma eller pappa tillfälligt blivit av med jobbet.
Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i.
Vi kan se hur klyftorna ökar mellan de som har och de som inte har. Där har vi en idé om alla människors lika värde, en tanke om att det med politiska beslut går att utjämna skillnaderna, att de som har delar med sig till de som har lite mindre så att vi får ett samhälle där alla ska med.
Vi vet att det går, vi var på god väg, och vi kommer att komma dit men vägen dit är lång.
Medans jag har Ingvars ord i huvet så tittar jag på kvällens svt debatt som behandlar socialförsäkringsystemen. Där hettar det till ordentligt, en cancersjuk kvinna som arbetat hela sitt liv berättar om det bemötande hon fått på försäkringskassan. Hon är alltså svårt cancersjuk och har starka mediciner, försäkringskassan drar in sjukersättningen och talar om för henne att hon ska prövas mot hela arbetsmarknaden och om inte det går kan hon få skyddat arbete.
Husmark försvarar sig med att de har lyckats i sin politik i och med att färre människor är sjukskrivna och att det är arbetslinjen som gäller.
F- kassans generaldirektör är upprörd över att kassans medarbetare utmålas som känslokalla.
Detta handlar om politik, det handlar om vilket samhälle vi vill leva i, det handlar om hur människor ska få bli bemötta, det handlar om hur samhället tar hand om sina medborgare.
Det handlar om hur våra gemensamma resurser ska fördelas. Om vi ska gemensamt finansiera skattesänkningar för de som har mest, eller om vi ska stötta och hjälpa de som mest behöver det.
Ingvar Carlsson är en stor man, en riktig talare. När han talade om vad vår socialdemokratiska politik handlar om lyfte det lilla rummet i Folkets Hus.
Vi var cirka 40 personer som lyssnade.
Ingvar talade om jämlikhet, solidaritet och frihet. Den borgerliga regeringen gick till val på att få bort " utanförskapet", de gick till val med den tesen att människor som är trygga är lata och att man genom att höja avgifterna till a kassan, försämra sjukförsäkringen skulle få fler människor i arbete.
Sedan kommer lågkonjuktur och en global finanskris som vi bara sett början på.
Varslen regnar över Sverige, de arbeten som de som levt i utanförskap skulle " tvingas" ut i finns inte.
Istället tvingas folk ut i arbetslöshet, utan trygghetssystem.
Socialdemokraterna har byggt upp trygghetssystemen för att människor ska kunna känna trygghet, för att man i tider av arbetslöshet ska kunna behålla huset, lägenheten, barnen ska inte behöva byta miljö för att mamma eller pappa tillfälligt blivit av med jobbet.
Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i.
Vi kan se hur klyftorna ökar mellan de som har och de som inte har. Där har vi en idé om alla människors lika värde, en tanke om att det med politiska beslut går att utjämna skillnaderna, att de som har delar med sig till de som har lite mindre så att vi får ett samhälle där alla ska med.
Vi vet att det går, vi var på god väg, och vi kommer att komma dit men vägen dit är lång.
Medans jag har Ingvars ord i huvet så tittar jag på kvällens svt debatt som behandlar socialförsäkringsystemen. Där hettar det till ordentligt, en cancersjuk kvinna som arbetat hela sitt liv berättar om det bemötande hon fått på försäkringskassan. Hon är alltså svårt cancersjuk och har starka mediciner, försäkringskassan drar in sjukersättningen och talar om för henne att hon ska prövas mot hela arbetsmarknaden och om inte det går kan hon få skyddat arbete.
Husmark försvarar sig med att de har lyckats i sin politik i och med att färre människor är sjukskrivna och att det är arbetslinjen som gäller.
F- kassans generaldirektör är upprörd över att kassans medarbetare utmålas som känslokalla.
Detta handlar om politik, det handlar om vilket samhälle vi vill leva i, det handlar om hur människor ska få bli bemötta, det handlar om hur samhället tar hand om sina medborgare.
Det handlar om hur våra gemensamma resurser ska fördelas. Om vi ska gemensamt finansiera skattesänkningar för de som har mest, eller om vi ska stötta och hjälpa de som mest behöver det.
onsdag 18 februari 2009
Imorgon har min sosseförening möte, då kommer denne man hit ( kl 19 i Folkets Hus Norrtälje )
Alltså inte Carl Bildt eller Robert Gustavssson eller Parnevik, utan Ingvar Carlsson, vilket också Norrtelje Tidning uppmärksammat
Alltså inte Carl Bildt eller Robert Gustavssson eller Parnevik, utan Ingvar Carlsson, vilket också Norrtelje Tidning uppmärksammat
tisdag 17 februari 2009
Moderaterna skärper tonen
Det är kallt i Sverige, då syftar jag inte på det kyliga vintervädret, utan på moderaternas nya hårdare linje i invandringspolitiken.
I DN debatt idag lägger de tre moderaterna, Tobias Billström, Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson nya riktlinjer för människor som söker en fristad i Sverige. De skriver att den svenska integrationspolitiken har misslyckats. För att råda bot på detta vill man dels avskaffa EBO , dvs rätten för flyktingar att bosätta sig var de vill. För att exemplifiera problemet med integrationen skriver de att det i vissa statsdelar i Göteborg att nära sex av tio utlandsfödda är beroende av socialbidrag.
Det finns stora strukturella skillnader mellan olika statsdelar i städerna och mellan olika städer, mellan olika kommuner och regioner i Sverige. Det finns också stora strukturella skillnader mellan olika grupper i samhället, mellan olika socioekonomiska klasser, mellan män och kvinnor, mellan unga och äldre, mellan svenskfödda och utlandsfödda.
Sveriges riksdag har i total enighet beslutat att Sverige ska kunna ta emot flyktingar , asylsökande och invandrare År 2007 sökte 36 207 personer asyl i Sverige.
Alla som flyktingar som kommer hit, måste bo i kommuner. Därför har migrationsverket skickat en förfrågan till samtliga Sveriges kommuner om hur många flyktingar de skulle kunna ta emot, i denna förfrågan har migrationsverket skrivit ett förslag vad de anser vara rimligt för kommunen att ta emot. Det ser väldigt olika ut hur kommunerna bedömmer att de kan ta sitt ansvar och ta emot flyktingar. I Stockholms län har en kommun som Södertälje tagit emot ca 1000 personer, medan en kommun som Solna tog emot 31 personer.
Det kanske är där en stor del av problemet ligger, att vissa kommuner inte anser sig ha råd eller anser sig ha resurser att solidariskt ta sitt ansvar och ta emot flyktingar.
För det är klart att det är svårt med integrationen om alla ska bo på samma ställe, och om kommuner som har resurser, och låg arbetslöshet inte säger sig kunna ta emot flyktingar, ibland med hänvisning till att de inte har hyresbostäder.
Som jag ser det är det där det stora problemet ligger.
Men om detta står inget i artikeln på DN debatt, däremot lägger man hela ansvaret på den enskilde individen.
Ulrika , Arvid Falk och
Johan skriver om bland annat om detta också.
I DN debatt idag lägger de tre moderaterna, Tobias Billström, Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson nya riktlinjer för människor som söker en fristad i Sverige. De skriver att den svenska integrationspolitiken har misslyckats. För att råda bot på detta vill man dels avskaffa EBO , dvs rätten för flyktingar att bosätta sig var de vill. För att exemplifiera problemet med integrationen skriver de att det i vissa statsdelar i Göteborg att nära sex av tio utlandsfödda är beroende av socialbidrag.
Det finns stora strukturella skillnader mellan olika statsdelar i städerna och mellan olika städer, mellan olika kommuner och regioner i Sverige. Det finns också stora strukturella skillnader mellan olika grupper i samhället, mellan olika socioekonomiska klasser, mellan män och kvinnor, mellan unga och äldre, mellan svenskfödda och utlandsfödda.
Sveriges riksdag har i total enighet beslutat att Sverige ska kunna ta emot flyktingar , asylsökande och invandrare År 2007 sökte 36 207 personer asyl i Sverige.
Alla som flyktingar som kommer hit, måste bo i kommuner. Därför har migrationsverket skickat en förfrågan till samtliga Sveriges kommuner om hur många flyktingar de skulle kunna ta emot, i denna förfrågan har migrationsverket skrivit ett förslag vad de anser vara rimligt för kommunen att ta emot. Det ser väldigt olika ut hur kommunerna bedömmer att de kan ta sitt ansvar och ta emot flyktingar. I Stockholms län har en kommun som Södertälje tagit emot ca 1000 personer, medan en kommun som Solna tog emot 31 personer.
Det kanske är där en stor del av problemet ligger, att vissa kommuner inte anser sig ha råd eller anser sig ha resurser att solidariskt ta sitt ansvar och ta emot flyktingar.
För det är klart att det är svårt med integrationen om alla ska bo på samma ställe, och om kommuner som har resurser, och låg arbetslöshet inte säger sig kunna ta emot flyktingar, ibland med hänvisning till att de inte har hyresbostäder.
Som jag ser det är det där det stora problemet ligger.
Men om detta står inget i artikeln på DN debatt, däremot lägger man hela ansvaret på den enskilde individen.
Ulrika , Arvid Falk och
Johan skriver om bland annat om detta också.
lördag 14 februari 2009
Apropå kärnkraften
Läste detta under strecket i DN s kulturbilaga i onsdags.
Eneriuppgörelsens språkliga dilemma
"Under Napoeleons fälttåg hittade franska soldater en stor svart basaltplatta med mystiska tecken. Rosettstenen, som den kom att kallas, återger på tre olika språk ett beslut av de egyptiska prästerna i Memfis att hylla kung Ptolemaios Epifanes som en gud. Filologerna gick länge bet på att uttyda skriften.
Det dröjde till 1822 innan en språkbegåvad egyptolog i Frankrike lyckades tyda Rosettstenens hieroglyfer. De hade huggits in 196 f kr. Dåtidens främsta språkexperter behövde 23 år på sig att tolka en 2018 år gammal text.
Man får hoppas att framtidens språkforskare, vilken djurart de än må tillhöra, är vassare än så. De bör omedelbart kunna dechiffrera upp till 100 000 år gamla gåtfulla kulturlämningar från 2000 talet:
Varning gräv inte här.
Slutförvaring för kärnavfall.
Radioaktivt till 102009 e kr"
Eneriuppgörelsens språkliga dilemma
"Under Napoeleons fälttåg hittade franska soldater en stor svart basaltplatta med mystiska tecken. Rosettstenen, som den kom att kallas, återger på tre olika språk ett beslut av de egyptiska prästerna i Memfis att hylla kung Ptolemaios Epifanes som en gud. Filologerna gick länge bet på att uttyda skriften.
Det dröjde till 1822 innan en språkbegåvad egyptolog i Frankrike lyckades tyda Rosettstenens hieroglyfer. De hade huggits in 196 f kr. Dåtidens främsta språkexperter behövde 23 år på sig att tolka en 2018 år gammal text.
Man får hoppas att framtidens språkforskare, vilken djurart de än må tillhöra, är vassare än så. De bör omedelbart kunna dechiffrera upp till 100 000 år gamla gåtfulla kulturlämningar från 2000 talet:
Varning gräv inte här.
Slutförvaring för kärnavfall.
Radioaktivt till 102009 e kr"
fredag 13 februari 2009
Ingen valrihet för dem som valde Flygskolan
För ett tag sedan skrev Catarina och jag en debattartikel i tidningen På denna svarade Ann S Philgren ( M) bland annat att vi förde fram ogrundade argument om skolan och att vi skulle vara mot valfrihet, när nu valfriheten ökat i Norrtälje, enligt en undersökning som Almega gjort.
Idag publicerades vårt svar till henne.
Valfriheten har ökat i Norrtälje säger Ann S Philgren (M) i Norrtelje tidning. Valfriheten må ha ökat men inte för de som valt Flygskolan, eller tidigare Vigelsjöskolan.
Vi har olika syn på valfrihet, menar Ann S Philgren, och det kan hon ha rätt i. Vi sätter inte likhetstecken mellan privata alternativ och frihet. För oss innebär valfrihet lite mer.
I Socialdemokraternas kommunala handlingsprogram talar vi mycket om valfrihet och även Vänsterpartiet arbetar för människors rätt till frihet , våra grundteser är att alla ska ha samma möjligheter att utnyttja sin frihet.
Ann S Pihlgren konstaterar att vi i vår artikel ”framför en rad ogrundade sanningar om vilka faktorer som påverkar barns lärande”. Detta har vi överhuvudtaget inte skrivit om, vi skrev om faktorer som föräldrar och barn anser vara viktiga vid val av skola., Vi menar att man måste se helheten; Vad påverkar barns lärande?, Vad påverkar barns psykiska hälsa, trygghet, känsla av delaktighet och utveckling?
Som föräldrar till barn i kommunala skolor skulle vi vara tacksamma om man kunde ge även de kommunala skolorna trygghet och arbetsro.
Catarina Wahlgren (V), och Hanna Stymne (S)
Idag publicerades vårt svar till henne.
Valfriheten har ökat i Norrtälje säger Ann S Philgren (M) i Norrtelje tidning. Valfriheten må ha ökat men inte för de som valt Flygskolan, eller tidigare Vigelsjöskolan.
Vi har olika syn på valfrihet, menar Ann S Philgren, och det kan hon ha rätt i. Vi sätter inte likhetstecken mellan privata alternativ och frihet. För oss innebär valfrihet lite mer.
I Socialdemokraternas kommunala handlingsprogram talar vi mycket om valfrihet och även Vänsterpartiet arbetar för människors rätt till frihet , våra grundteser är att alla ska ha samma möjligheter att utnyttja sin frihet.
Ann S Pihlgren konstaterar att vi i vår artikel ”framför en rad ogrundade sanningar om vilka faktorer som påverkar barns lärande”. Detta har vi överhuvudtaget inte skrivit om, vi skrev om faktorer som föräldrar och barn anser vara viktiga vid val av skola., Vi menar att man måste se helheten; Vad påverkar barns lärande?, Vad påverkar barns psykiska hälsa, trygghet, känsla av delaktighet och utveckling?
Som föräldrar till barn i kommunala skolor skulle vi vara tacksamma om man kunde ge även de kommunala skolorna trygghet och arbetsro.
Catarina Wahlgren (V), och Hanna Stymne (S)
torsdag 12 februari 2009
Norge har stämt Sverige för FRA lagen läser jag i Aftonbladet. Det är några norska jurister som anser att FRA lagen även kommer att påverka norrmännen i och med att stor del av deras datatrafik går genom Sverige. Fredrik Federley tycker att Norge gnäller, de kan väl dra sina egna kablar,säger Federley. Samma Federley som grät från riksdagens talarstol när han talade om att han skulle rösta igenom FRA.
I hans uttalanden i Aftonbladet i dag anas inga betänkligheter ang FRA.
Det finns ju dock dom som tänker längre och större en Federley, tack och lov.
Ett gäng mycket kloka s bloggare har tagit initiativet i integritetsdebatten och skrivit en motion till partikongressen i höst.
På Arvid Falk kan man läsa motionen i sin helhet.
De som skrivit motionen är:
Ann- Catrin Brockman, S-bloggare gör det tillsammans
Erik Laakso, Sossar mot storebror
Johan Westerholm, Ett första steg att göra om och göra rätt
Thomas Hartman, Dags för ett integritetsmoratorium
Ulllis Sandberg, Integritetskränkande politik - gör om gör rätt
Anders Widén, Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i
Kristian Krassman Vi måste göra vår hemläxa och göra den väl
Det handlar om något som är verkligt och viktigt, det handlar om demokrati och respekt för de demokratiska systemen.
För hur man gör demokrati har väldigt mycket att göra med hur demokratin efterlevs.
De har också publicerat en debattartikel på newsmill
>
I hans uttalanden i Aftonbladet i dag anas inga betänkligheter ang FRA.
Det finns ju dock dom som tänker längre och större en Federley, tack och lov.
Ett gäng mycket kloka s bloggare har tagit initiativet i integritetsdebatten och skrivit en motion till partikongressen i höst.
På Arvid Falk kan man läsa motionen i sin helhet.
De som skrivit motionen är:
Ann- Catrin Brockman, S-bloggare gör det tillsammans
Erik Laakso, Sossar mot storebror
Johan Westerholm, Ett första steg att göra om och göra rätt
Thomas Hartman, Dags för ett integritetsmoratorium
Ulllis Sandberg, Integritetskränkande politik - gör om gör rätt
Anders Widén, Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i
Kristian Krassman Vi måste göra vår hemläxa och göra den väl
Det handlar om något som är verkligt och viktigt, det handlar om demokrati och respekt för de demokratiska systemen.
För hur man gör demokrati har väldigt mycket att göra med hur demokratin efterlevs.
De har också publicerat en debattartikel på newsmill
>
tisdag 10 februari 2009
lämnat till Norrtelje Tidning i går
Pressmeddelande
NY FLYGSKOLA
Under hösten 2008 så kämpade många på Flygfältet och i hela kommunen för att behålla skolan på Flygfältet. Ett flertal demonstrationer, spaltkilometrar av insändare och debattartiklar i Norrtälje Tidning, protestlistor och protestaktioner genomfördes av föräldrar, elever och lärare. Trots dessa historiskt intensiva protester så fick man inget gehör, den borgliga majoriteten slog dövörat till, och skolan skall nu läggas ned inför hösten 2009. Det gick så långt att inga sakliga och konstruktiva argument hjälpte. Vi kallar det för politsk prestige dom kallar det för ett tufft beslut. Det här beslutet var illa genomtänkt och inte demokratisk försvarbart. För att återigen skapa hopp om det framtida demokratiska systemet i vår kommun så vill vi ifrån socialdemokraterna göra allt vad som står i vår makt att återigen ge de södra delarna av Norrtälje stad en skola.
Därför presenterar vi idag några olika förslag på var en ny skola kan ligga. Eftersom vi fortfarande befinner oss i opposition så har vi inte tillgång till alla resurser för att få igång detta planarbete. Men vi kommer att göra allt vi någonsin kan för att se till att det blir verklighet.
NY FLYGSKOLA
Under hösten 2008 så kämpade många på Flygfältet och i hela kommunen för att behålla skolan på Flygfältet. Ett flertal demonstrationer, spaltkilometrar av insändare och debattartiklar i Norrtälje Tidning, protestlistor och protestaktioner genomfördes av föräldrar, elever och lärare. Trots dessa historiskt intensiva protester så fick man inget gehör, den borgliga majoriteten slog dövörat till, och skolan skall nu läggas ned inför hösten 2009. Det gick så långt att inga sakliga och konstruktiva argument hjälpte. Vi kallar det för politsk prestige dom kallar det för ett tufft beslut. Det här beslutet var illa genomtänkt och inte demokratisk försvarbart. För att återigen skapa hopp om det framtida demokratiska systemet i vår kommun så vill vi ifrån socialdemokraterna göra allt vad som står i vår makt att återigen ge de södra delarna av Norrtälje stad en skola.
Därför presenterar vi idag några olika förslag på var en ny skola kan ligga. Eftersom vi fortfarande befinner oss i opposition så har vi inte tillgång till alla resurser för att få igång detta planarbete. Men vi kommer att göra allt vi någonsin kan för att se till att det blir verklighet.
I dagens Norrtälje Tidning skriver Almega om valfrhiet
Tittar in på s info och ser att det där pågår en ganska så konstig debatt om huruvida en del människor är bra eller mindre bra sossar.
Jag tror att vi måste kunna diskutera vad vi menar med en demokratisk socialaism i dag,vad innebär det för hur vi ställer oss till privat kontra offentligt.
För mig har inte huvudmannaskapet varit huvudsaken. Om en förskola är i privat regi eller kommunal är inte den stora frågan, utan att det finns en förskola, och att den har tillräckligt hög personaltäthet, att barnen har det bra där, att maten är av god kvalitet osv.
Dessutom är det viktigt att man inte ger de kommunala verksamheterna sämre villkor än de privata.
En annan sak som jag funderar över är ordet valfrihet. Vad innebär det egentligen?
Är det att kunna välja mellan så många privata alternativ som möjligt, eller ska det vara att kunna välja en verksamhet med god kvalitet nära dig, eller kan det helt enkelt vara att i bland slippa välja och kunna vara trygg i att det ordnar sig ändå.
Om jag tar skolvalet som exempel, om man inte väljer skola till sitt barn så placeras barnet på den närmaste kommunala skolan, det är också ett val att inte välja.
Eller när mormor inte kan bo hemma längre, undrar jag om det hjälper att hon och anhöriga har en massa glassiga broschyrer att bläddra i om olika äldreboenden, när det kanske i praktiken inte finns något alternativ om hon ska kunna bo nära och få en god vård sista tiden i livet.
Jag är inte mot valfrihet, men jag undrar vad det innebär i praktiken i moderaternas Sverige.
Catarina skriver också om valfrihet.
Jag tror att vi måste kunna diskutera vad vi menar med en demokratisk socialaism i dag,vad innebär det för hur vi ställer oss till privat kontra offentligt.
För mig har inte huvudmannaskapet varit huvudsaken. Om en förskola är i privat regi eller kommunal är inte den stora frågan, utan att det finns en förskola, och att den har tillräckligt hög personaltäthet, att barnen har det bra där, att maten är av god kvalitet osv.
Dessutom är det viktigt att man inte ger de kommunala verksamheterna sämre villkor än de privata.
En annan sak som jag funderar över är ordet valfrihet. Vad innebär det egentligen?
Är det att kunna välja mellan så många privata alternativ som möjligt, eller ska det vara att kunna välja en verksamhet med god kvalitet nära dig, eller kan det helt enkelt vara att i bland slippa välja och kunna vara trygg i att det ordnar sig ändå.
Om jag tar skolvalet som exempel, om man inte väljer skola till sitt barn så placeras barnet på den närmaste kommunala skolan, det är också ett val att inte välja.
Eller när mormor inte kan bo hemma längre, undrar jag om det hjälper att hon och anhöriga har en massa glassiga broschyrer att bläddra i om olika äldreboenden, när det kanske i praktiken inte finns något alternativ om hon ska kunna bo nära och få en god vård sista tiden i livet.
Jag är inte mot valfrihet, men jag undrar vad det innebär i praktiken i moderaternas Sverige.
Catarina skriver också om valfrihet.
måndag 9 februari 2009
Utmanad
Jag har blivit utmanad!
I och för sig är jag en sådan som bryter alla kedjebrev jag får.
Men när jag nu blivit utmanad av dessa tre personer måste jag anta utmaningen.
Regler:
1. Länka till den som har utmanat dig
2. Berätta 8 sanningar/vanor/ovanor om dig själv
3. Utmana 8 personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de 8 personernas bloggar, så att de vet om utmaningen.
1. Jag är tidsoptimist och rätt så tankspridd. Om jag skulle vara på rätt plats i rätt tid först så tror jag att jag tagit fel på antingen tid eller dag eller både och. Är förvånad att jag ännu inte glömt bort att hämta eller lämna barnen på dagis.
2. Jag avskyr att sortera och hålla ordning på papper, kanske inte så bra när jag prenumererar på två dagstidningar och får mer än ett kilo handlingar i veckan. Brukar dock lyckas med att ha med mig rätt saker till rätt ställe.
3. Sjörövar Jennys sång från Brechts tolvskillings opera, Svansjön och Povel Ramels Ta av dig skorna var mina favoriter när jag var liten.
4. Är uppväxt på landet, men är trots det rädd för mörker, åska ormar grodor, paddor, getingar bland annat. Så rädd att jag får panik när åskan är nära, att jag inte vill gå i skogen eller ställen där det kan finnas ormar under den tiden av året ormarna är vakna, vill inte gå på gräsmattan på landet när det är paddor i närheten
5. Har haft en dobermann hund som inte tyckte om mörka personer, eller personer med ryggsäckar eller fladdrande kläder och visade det, inte så bra för en ungdomskanditat för SSU. Men jag hade Rör inte min kompis märke som kompensation.
6. När jag sitter på tråkiga möten eller föreläsningar brukar jag förställa mig vilken sorts hund människorna skulle vara...
7. Går fortfarande och tittar till barnen när de sover flera gånger varje natt.
8. Drömmer sanndrömmar ibland.
I och för sig är jag en sådan som bryter alla kedjebrev jag får.
Men när jag nu blivit utmanad av dessa tre personer måste jag anta utmaningen.
Regler:
1. Länka till den som har utmanat dig
2. Berätta 8 sanningar/vanor/ovanor om dig själv
3. Utmana 8 personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de 8 personernas bloggar, så att de vet om utmaningen.
1. Jag är tidsoptimist och rätt så tankspridd. Om jag skulle vara på rätt plats i rätt tid först så tror jag att jag tagit fel på antingen tid eller dag eller både och. Är förvånad att jag ännu inte glömt bort att hämta eller lämna barnen på dagis.
2. Jag avskyr att sortera och hålla ordning på papper, kanske inte så bra när jag prenumererar på två dagstidningar och får mer än ett kilo handlingar i veckan. Brukar dock lyckas med att ha med mig rätt saker till rätt ställe.
3. Sjörövar Jennys sång från Brechts tolvskillings opera, Svansjön och Povel Ramels Ta av dig skorna var mina favoriter när jag var liten.
4. Är uppväxt på landet, men är trots det rädd för mörker, åska ormar grodor, paddor, getingar bland annat. Så rädd att jag får panik när åskan är nära, att jag inte vill gå i skogen eller ställen där det kan finnas ormar under den tiden av året ormarna är vakna, vill inte gå på gräsmattan på landet när det är paddor i närheten
5. Har haft en dobermann hund som inte tyckte om mörka personer, eller personer med ryggsäckar eller fladdrande kläder och visade det, inte så bra för en ungdomskanditat för SSU. Men jag hade Rör inte min kompis märke som kompensation.
6. När jag sitter på tråkiga möten eller föreläsningar brukar jag förställa mig vilken sorts hund människorna skulle vara...
7. Går fortfarande och tittar till barnen när de sover flera gånger varje natt.
8. Drömmer sanndrömmar ibland.
söndag 8 februari 2009
I DN debatt idag skriver Vernon Bogadanor, professor i statsvetenskap vid Oxfords universitet, att " S-politiken sköts bäst av Reinfeldt.
"Egendomligt nog är det så i dagens Sverige att det är statsminister Fredrik Reinfeldt och partierna i koalitionsregeringen som ses som mer pålitliga socialdemokrater än Mona Sahlin och den socialdemokratiska oppositionen. Paradoxalt nog behöver de svenska socialdemokraterna återupptäcka en socialdemokratisk filosofi.
För övervinnandet av den ekonomiska recensionen beror till inte så liten del på om Västeuropas socialdemokratiska ledare kan återuppliva vad som till helt nyligen verkade vara en död doktrin, om de kan återupptäcka den fruktbara filosofi som de svenska socialdemokraterna hade funnit under sin glanstid".
Vi har i sanning anledning att diskutera ideologi, hur vi ska bedriva en socialdemokrati för 2000 talet. Förutsättningarna är annorlunda än när partiet bildades och utvecklades, men orättvisorna består.
Skillnaden mellan fattig och rik finns kvar.
Skillnaden mellan fattiga och rika länder består, eller rättare sagt skillnaden mellan fattiga och rika i länderna. För även i de länder som kallas utvecklingsländer frodas rikedommen hos vissa, medans andra svälter.
Vi kanske återigen måste fråga oss, är det rimligt att alla bara ska ha mer hela tiden, högre bonusar, snabbare bilar, större kryssningsbåtar..
Vi måste kanske förklara vad det innebär att ständigt vara i opposition mot orättvisor och stå på den lilla människans sida.
Det kanske är en diskursförändring på gång i samhället, från att främst se till sitt eget hus kanske fler börjar inse att allt hänger i hop.
Från att konsumtion varit ett mått på framgång och ett bevis på att man finns.
För att tala med Descartes som sade " Jag tänker alltså finns jag"
har de senaste decennierna präglats av ett " Jag konsumerar alltså finns jag".
Kanske börjat människor ifrågasätta detta altmer och leta efter något som är verkligt.
"Egendomligt nog är det så i dagens Sverige att det är statsminister Fredrik Reinfeldt och partierna i koalitionsregeringen som ses som mer pålitliga socialdemokrater än Mona Sahlin och den socialdemokratiska oppositionen. Paradoxalt nog behöver de svenska socialdemokraterna återupptäcka en socialdemokratisk filosofi.
För övervinnandet av den ekonomiska recensionen beror till inte så liten del på om Västeuropas socialdemokratiska ledare kan återuppliva vad som till helt nyligen verkade vara en död doktrin, om de kan återupptäcka den fruktbara filosofi som de svenska socialdemokraterna hade funnit under sin glanstid".
Vi har i sanning anledning att diskutera ideologi, hur vi ska bedriva en socialdemokrati för 2000 talet. Förutsättningarna är annorlunda än när partiet bildades och utvecklades, men orättvisorna består.
Skillnaden mellan fattig och rik finns kvar.
Skillnaden mellan fattiga och rika länder består, eller rättare sagt skillnaden mellan fattiga och rika i länderna. För även i de länder som kallas utvecklingsländer frodas rikedommen hos vissa, medans andra svälter.
Vi kanske återigen måste fråga oss, är det rimligt att alla bara ska ha mer hela tiden, högre bonusar, snabbare bilar, större kryssningsbåtar..
Vi måste kanske förklara vad det innebär att ständigt vara i opposition mot orättvisor och stå på den lilla människans sida.
Det kanske är en diskursförändring på gång i samhället, från att främst se till sitt eget hus kanske fler börjar inse att allt hänger i hop.
Från att konsumtion varit ett mått på framgång och ett bevis på att man finns.
För att tala med Descartes som sade " Jag tänker alltså finns jag"
har de senaste decennierna präglats av ett " Jag konsumerar alltså finns jag".
Kanske börjat människor ifrågasätta detta altmer och leta efter något som är verkligt.
lördag 7 februari 2009
Den som inte är med mig är mot mig, i alla fall är datorn mot mig nu, mina inlägg här försvinner och länkar bryts.
Det är helt oacceptabelt att det finns en utbredd rasism hos poliskåren, att chefer kan svära sig fria från ansvar när kränkande ord använts i polisutbildningen.
Ljudupptagningen från det som troligen är en piket buss i Malmö var mycket obehaglig att lyssna på.
Maud Olofsson hyllas i DN för sitt mod. Hon pekar med hela handen och paritet följer glatt efter, det är en stark ledare det. har vi hört det förut..
Vart tog den kritiska granskningen vägen?
Är det viktigaste i politiken att peka med hela handen och visa handlingskraft, eller är det att faktiskt fatta långsiktigt kloka beslut i efter en demokratisk process.
Vi ser hur peka med hela handens politik går genom alliansens styre som en röd tråd, FRA frågan, Kärnkraften.
Jag hade här tänkt lägga upp en länk från you tube med Tage Danielssons sannolikhetsmonolog, men efter tre misslyckade försök ger jag upp.
Kan dock varmt rekommendera att titta på den .
Nu ser jag att det börjar bli dags att utfodra hungriga barn...plocka leksaker som har en förmåga att sprida sig överallt i lägenheten, ta hand om tvätten och alla dessa tidningar och papper och handlingar...
Det är helt oacceptabelt att det finns en utbredd rasism hos poliskåren, att chefer kan svära sig fria från ansvar när kränkande ord använts i polisutbildningen.
Ljudupptagningen från det som troligen är en piket buss i Malmö var mycket obehaglig att lyssna på.
Maud Olofsson hyllas i DN för sitt mod. Hon pekar med hela handen och paritet följer glatt efter, det är en stark ledare det. har vi hört det förut..
Vart tog den kritiska granskningen vägen?
Är det viktigaste i politiken att peka med hela handen och visa handlingskraft, eller är det att faktiskt fatta långsiktigt kloka beslut i efter en demokratisk process.
Vi ser hur peka med hela handens politik går genom alliansens styre som en röd tråd, FRA frågan, Kärnkraften.
Jag hade här tänkt lägga upp en länk från you tube med Tage Danielssons sannolikhetsmonolog, men efter tre misslyckade försök ger jag upp.
Kan dock varmt rekommendera att titta på den .
Nu ser jag att det börjar bli dags att utfodra hungriga barn...plocka leksaker som har en förmåga att sprida sig överallt i lägenheten, ta hand om tvätten och alla dessa tidningar och papper och handlingar...
Att göra demokrati i det lilla
Hur görs demokrati är en fråga man kan ställa sig. I Norrtälje införde kommunfullmäktige för länge sedan en allmänhetens frågestund, då vem som helst får ställa frågor till kommunfullmäktige ledamöter om vad som helst inom kommunens verksamhetsområde.
Det har ibland varit många frågor på denna frågestund, ibland kanske en fråga om något enskilt avlopp eller vägsträcka.
Jag beundrar de modiga personer som vågat gå upp i talarstolen och inför ca 100 politiker presentera sig och ställa sin fråga.
Ibland har det inte varit någon "allmänhet" som har kommit, men ibland har det hettat till ordentligt, som i debatten om Flygskolan, som jag tidigare skrivit om en hel del.
Där var det lärare och föräldrar som gång på gång krävde svar på sina frågor om skolan, svaren uteblev. Flygskolan lades ner.
Allmänhetens frågestund är väl nästan den enda punkten under kommunfullmäktige sammanträdet då samtliga ledamöter sitter tysta på sina platser och lyssnar på debatten.
Alla fullmäktiges sammanträden spelas in och sänds direkt via Radio Roslagen, det går också via Nortälje kommuns hemsida att lyssna på samtliga sammanträden i efterhand, Norrtälje Tidning finns på plats och har alltid rapporterat från frågestunden.
Nu har det borgerliga styret beslutat att lägga frågestunden i graven.
Den ersätts med att fullmäktige sammanträdet tar en kaffepaus och då får allmänheten mingla med politikerna
Dessutom ska allmänheten få träffa representanter från de olika partierna en gång i veckan i Rådhuset kl 16-18 på fredagar!
Är det någon som tror att vanliga människor efter en lång vecka mellan jobbets slut, fredagsvins inhandlingen och hämtningen på dagis och fritids tycker att det skulle passa bra att gå in i Rådhuset och prata lite med en lokal politiker?
Jag tror i alla fall inte det. Sedan är det en viss skillnad med ett offentligt samtal som sänds via Radio och ett enskilt möte. Det ena skulle inte behöva utesluta det andra.
Jag kan inte låta bli att undra om det var för att frågorna angående Flygskolan i kommunfullmäktige blev för svåra att hantera för den borgerliga majoriteten.
Förra gången socialdemokraterna hade majoritet i kommunen hade vi öppna nämndsammanträden några gånger per år.
Det gick alldeles utmärkt t o m i socialnämnden, de ärenden som var sekretess hölls inför stängda dörrar, men allt annat går bra att ha öppet.
Nu gör borgerligheten tvärtom.
Det finns nog delade meningar hur man gör demokrati, jag tror att förtroendevalda måste fundera över hur besluts processerna går till. De beslutande församlingarnas beslut påverkar många människor, borde det då inte vara rimligt att även icke förtroendevalda skulle få vara med och påverka innan beslut fattas. För med ökat ansvar och befogenhet ökar också delaktigheten och med ökad delaktighet följer ökat intresse och ökad demokrati.
Det har ibland varit många frågor på denna frågestund, ibland kanske en fråga om något enskilt avlopp eller vägsträcka.
Jag beundrar de modiga personer som vågat gå upp i talarstolen och inför ca 100 politiker presentera sig och ställa sin fråga.
Ibland har det inte varit någon "allmänhet" som har kommit, men ibland har det hettat till ordentligt, som i debatten om Flygskolan, som jag tidigare skrivit om en hel del.
Där var det lärare och föräldrar som gång på gång krävde svar på sina frågor om skolan, svaren uteblev. Flygskolan lades ner.
Allmänhetens frågestund är väl nästan den enda punkten under kommunfullmäktige sammanträdet då samtliga ledamöter sitter tysta på sina platser och lyssnar på debatten.
Alla fullmäktiges sammanträden spelas in och sänds direkt via Radio Roslagen, det går också via Nortälje kommuns hemsida att lyssna på samtliga sammanträden i efterhand, Norrtälje Tidning finns på plats och har alltid rapporterat från frågestunden.
Nu har det borgerliga styret beslutat att lägga frågestunden i graven.
Den ersätts med att fullmäktige sammanträdet tar en kaffepaus och då får allmänheten mingla med politikerna
Dessutom ska allmänheten få träffa representanter från de olika partierna en gång i veckan i Rådhuset kl 16-18 på fredagar!
Är det någon som tror att vanliga människor efter en lång vecka mellan jobbets slut, fredagsvins inhandlingen och hämtningen på dagis och fritids tycker att det skulle passa bra att gå in i Rådhuset och prata lite med en lokal politiker?
Jag tror i alla fall inte det. Sedan är det en viss skillnad med ett offentligt samtal som sänds via Radio och ett enskilt möte. Det ena skulle inte behöva utesluta det andra.
Jag kan inte låta bli att undra om det var för att frågorna angående Flygskolan i kommunfullmäktige blev för svåra att hantera för den borgerliga majoriteten.
Förra gången socialdemokraterna hade majoritet i kommunen hade vi öppna nämndsammanträden några gånger per år.
Det gick alldeles utmärkt t o m i socialnämnden, de ärenden som var sekretess hölls inför stängda dörrar, men allt annat går bra att ha öppet.
Nu gör borgerligheten tvärtom.
Det finns nog delade meningar hur man gör demokrati, jag tror att förtroendevalda måste fundera över hur besluts processerna går till. De beslutande församlingarnas beslut påverkar många människor, borde det då inte vara rimligt att även icke förtroendevalda skulle få vara med och påverka innan beslut fattas. För med ökat ansvar och befogenhet ökar också delaktigheten och med ökad delaktighet följer ökat intresse och ökad demokrati.
onsdag 4 februari 2009
Ur dagens nyhetsrapportering.
Undersökningar visar att barn som växt upp i närheten av kärnkraftverk löper ökad risk att få leukemi.
Samtidigt säger Centern säger ja till känrkraftsuppgörelse.
1000 tals jobb försvinner inom offentlig sektor. Vi ska alltid göra mer, bättre och effektivare, säger Anders Knape (M) ordf. i Sveriges Kommuner och Landsting, men nu kommer vi inte att kunna leva upp till en bra välfärd. Om inte regeringen skjuter till mer pengar kan så mycket som 20 000 jobb försvinna från Sveriges kommuner och landsting.
Undersökningar visar att barn som växt upp i närheten av kärnkraftverk löper ökad risk att få leukemi.
Samtidigt säger Centern säger ja till känrkraftsuppgörelse.
1000 tals jobb försvinner inom offentlig sektor. Vi ska alltid göra mer, bättre och effektivare, säger Anders Knape (M) ordf. i Sveriges Kommuner och Landsting, men nu kommer vi inte att kunna leva upp till en bra välfärd. Om inte regeringen skjuter till mer pengar kan så mycket som 20 000 jobb försvinna från Sveriges kommuner och landsting.
tisdag 3 februari 2009
Det där med demokrati
Vad är egentligen demokrati?
Svaret skiftar antagligen beroende på vem man frågar.
Jag som är född här i Sverige på 70 talet har alltid tagit demokrati för givet.
När jag var 11 år reste vi till St Petersburg (dåvarande Leningrad), det var ingen demokrati där. Soldater överallt och köer...och lite mat. Viskande på hotellrummet av befogad rädsla att vara avlyssnad och smusslande affärer när något bytte till sig ett par åtråvärda västerländska jeans mot några burkar rysk kaviar.
Hur soldaterna gick igenom all vår packning i tåget och skeptiskt bläddrade igenom min kamratpostentidning.
Varför skriver jag då detta? Det ska erkännas att mina tankar spretar en del efter att ha läst vad Johan Westerholm och Anders Widen skriver.
Är det egentligen någon skillnad på att genomsöka papperstidningar och brev, och böcker eller att genomsöka e post, bloggar, sms och chattar...jag kan inte se skillnaden.
Om inte ens riskdagsledamöter som ska besluta om nya lagar förstår vad som står , vem är det då som förstår?
Om beslutsfattare på olika nivåer, allt från ( som jag själv) kommunalpolitik till riksdag inte hinner läsa all information och inte förstår allt de beslutar om vem ska då hinna läsa och kunna förstå?
Och vem ska kritiskt kunna granska och ifrågasätta?
Det kanske är dags att vi lyfter på taket och inte nöjer oss med att ha högt i tak. Det kanske är dags att riva väggarna.
För vi som engagerar oss politiskt vill ju att så många som möjligt får ta del av det vi gör, det är ju därför vi gör det.
Jag ser ialla fall inget egenvärde i att springa på möten med ett kilo handlingar om jag inte vet på vems uppdrag jag gör det eller om jag inte vet varför.
Det är inte rimligt att alla ska kunna allt, men det är inte heller rimligt att bara några få utvalda ska ha tolkningsföreträde.
Förr i tiden under arbetarerörelsens framväxt stod man på gator och torg och talade till folket, med folket, för folket. Man skapade samlingsplatser såsom Folkets Hus och man bildade ABF för att ge alla möjlighet att lära sig mer.
Idag tar vi allt detta för givet. Jag tror inte att internet med bloggar och twittrar och allt kan ersätta det fysiska mötet, men detta kanske är vårt nya torg.
Datatrafiken är våra nya vägar.
Frågan är bara hur vi gör nu.
Ska vi bygga nya väggar eller ta bort dom ?
Svaret skiftar antagligen beroende på vem man frågar.
Jag som är född här i Sverige på 70 talet har alltid tagit demokrati för givet.
När jag var 11 år reste vi till St Petersburg (dåvarande Leningrad), det var ingen demokrati där. Soldater överallt och köer...och lite mat. Viskande på hotellrummet av befogad rädsla att vara avlyssnad och smusslande affärer när något bytte till sig ett par åtråvärda västerländska jeans mot några burkar rysk kaviar.
Hur soldaterna gick igenom all vår packning i tåget och skeptiskt bläddrade igenom min kamratpostentidning.
Varför skriver jag då detta? Det ska erkännas att mina tankar spretar en del efter att ha läst vad Johan Westerholm och Anders Widen skriver.
Är det egentligen någon skillnad på att genomsöka papperstidningar och brev, och böcker eller att genomsöka e post, bloggar, sms och chattar...jag kan inte se skillnaden.
Om inte ens riskdagsledamöter som ska besluta om nya lagar förstår vad som står , vem är det då som förstår?
Om beslutsfattare på olika nivåer, allt från ( som jag själv) kommunalpolitik till riksdag inte hinner läsa all information och inte förstår allt de beslutar om vem ska då hinna läsa och kunna förstå?
Och vem ska kritiskt kunna granska och ifrågasätta?
Det kanske är dags att vi lyfter på taket och inte nöjer oss med att ha högt i tak. Det kanske är dags att riva väggarna.
För vi som engagerar oss politiskt vill ju att så många som möjligt får ta del av det vi gör, det är ju därför vi gör det.
Jag ser ialla fall inget egenvärde i att springa på möten med ett kilo handlingar om jag inte vet på vems uppdrag jag gör det eller om jag inte vet varför.
Det är inte rimligt att alla ska kunna allt, men det är inte heller rimligt att bara några få utvalda ska ha tolkningsföreträde.
Förr i tiden under arbetarerörelsens framväxt stod man på gator och torg och talade till folket, med folket, för folket. Man skapade samlingsplatser såsom Folkets Hus och man bildade ABF för att ge alla möjlighet att lära sig mer.
Idag tar vi allt detta för givet. Jag tror inte att internet med bloggar och twittrar och allt kan ersätta det fysiska mötet, men detta kanske är vårt nya torg.
Datatrafiken är våra nya vägar.
Frågan är bara hur vi gör nu.
Ska vi bygga nya väggar eller ta bort dom ?
måndag 2 februari 2009
I dagens Norrtälje Tidning
Idag finns artikeln som jag och Catharina skrev publicerad i Norrtelje tidning.
Skolvalet - ett hån
"Ge ditt barn de allra bästa förutsättningarna", skriver Ann S Philgren (M) Margareta Säterli( Fp) och Ann Lewerentz ( Kd), men ingen från Centern, (varför inte?) på debattsidan i Norrtälje tidning den 27 januari 2009. Artikeln berättar om ökade krav på framtidens arbetstagare, det räcker inte med god vilja och arbetslust. Resonemanget syftar till att det nu är dags att "välja" skola inför hösten. "Alla föräldrar och barn i Norrtälje kommun har möjlighet att välja sin skola, bara skolan de väljer har plats", sägs det i artikeln.
Men vad hände med dom som hade gjort sitt val? De som gjorde allt rätt, organiserade sig, uppvaktade ansvariga politiker och skrev debattartiklar i tidningen för att försvara och argumentera för sitt val? Föräldrar, elever och personal engagerade sig och skrev brev direkt till alla politiker i barn och skolnämnden och till alla i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Skolsköterskor, personal från BUP, oroliga mor och farföräldrar, politiker från S, V, Mp, Kd och C skrev om vikten av att låta Flygskolan vara. Demonstrationer utanför kommunhuset, fackeltåg i mörker och regn, mängder av obesvarade frågor på allmänhetens frågestund.
Men så blev det ändå majoritetens politiker som gjorde ”rätt val” åt föräldrar och elever och valde att lägga ned Flygskolan. Precis som man tidigare ”hjälpt ”de elever och föräldrar som valt Vigelsjöskolan att göra ett ”bättre” val.
"Vilka förutsättningar behövs för att just ditt barn ska kunna leva ett gott liv, med möjlighet att kunna försörja sig och att kunna delta i samhällsbygget som medborgare?" ,undrar skribenterna till artikeln. Tänk om förutsättningarna "en trygg skola i närområdet", säkra gång- och cykelvägar, långsiktighet i skolvalet (skolan ska inte hotas av nedläggning från och till), inflytande, demokrati, möjlighet att påverka är de faktorer som man anser sitt barn behöva. Det skulle ge en möjlighet att redan som barn kunna delta i samhällsbygget genom att tala om vilken skola man vill gå på och förstå att någon beslutsfattare lyssnar och tar till sig. Förebilderna är vi vuxna.
Och vilka val kommer vi att kunna göra i framtiden? Singö skola försvinner med all säkerhet efter valet 2010 om det blir borgerlig valseger igen, Grindskolan och Bålbro blir privata om moderaterna får som de vill. Vilka alternativ finns det kvar för dom som vill välja en kommunal skola nära hemmet? Våra skolor skiljer sig och visar olika resultat, skriver de tre borgerliga kvinnorna, det gäller kunskaper, trivsel och miljö. Men vad spelar det för roll? Det spelar ju ingen roll hur mycket eleverna trivs för att en skola ska få vara kvar, det är inte den skolan som föräldrar och elever väljer som blir stark, får extra bidrag och blir kvar. Inte om den är kommunal i alla fall.
Att välja skola i mån den skolan har plats har varit möjligt i den här kommunen i över 20 år. Skillnaden är bara att nu SKA man helst välja ett privat alternativ. Annars är man ju inte säker på någonting, annars kanske skolan blir nedlagd, annars är det väldigt liten risk att ens val blir respekterat som ett faktiskt val.
Ann S Philgren som pedagog, ja till och med doktor i pedagogik och fd rektor, med erfarenhet både från kommunal och privat skola borde veta att det är viktigt att ha nära till skolan. Hon borde veta att det inte går att bara se till pedagogik och resultat utan att allt hänger i hop. Hon borde veta att det inte går att tala om att höja resultaten i skolan och samtidigt dra ner resurserna på skolhälsovården. Det i en kommun som har bland Stockholms läns högsta ohälsotal och lägsta utbildningsnivån. Där IV är ett av de största gymnasieprogrammen.
I en kommun där kostnaderna för vård av barn och unga skjutit i höjden det senaste året. Inte för att socialtjänsten varit slösaktiga, eller prioriterat fel, utan just för att det är dels fler barn och unga som behöver samhällets stöd och hjälp och dels för att det ofta är en mycket komplex problembild hos dessa barn och unga.
Tal om val och möjligheter blir bara ett hån mot människor som valt, stridit och körts över av politiker som "vet bättre" och gör "bättre val" åt dem. Och det ger inte starka trygga medborgare rustade för framtiden.
Catarina Wahlgren, v och Hanna Stymne, Bratt ,s
Skolvalet - ett hån
"Ge ditt barn de allra bästa förutsättningarna", skriver Ann S Philgren (M) Margareta Säterli( Fp) och Ann Lewerentz ( Kd), men ingen från Centern, (varför inte?) på debattsidan i Norrtälje tidning den 27 januari 2009. Artikeln berättar om ökade krav på framtidens arbetstagare, det räcker inte med god vilja och arbetslust. Resonemanget syftar till att det nu är dags att "välja" skola inför hösten. "Alla föräldrar och barn i Norrtälje kommun har möjlighet att välja sin skola, bara skolan de väljer har plats", sägs det i artikeln.
Men vad hände med dom som hade gjort sitt val? De som gjorde allt rätt, organiserade sig, uppvaktade ansvariga politiker och skrev debattartiklar i tidningen för att försvara och argumentera för sitt val? Föräldrar, elever och personal engagerade sig och skrev brev direkt till alla politiker i barn och skolnämnden och till alla i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Skolsköterskor, personal från BUP, oroliga mor och farföräldrar, politiker från S, V, Mp, Kd och C skrev om vikten av att låta Flygskolan vara. Demonstrationer utanför kommunhuset, fackeltåg i mörker och regn, mängder av obesvarade frågor på allmänhetens frågestund.
Men så blev det ändå majoritetens politiker som gjorde ”rätt val” åt föräldrar och elever och valde att lägga ned Flygskolan. Precis som man tidigare ”hjälpt ”de elever och föräldrar som valt Vigelsjöskolan att göra ett ”bättre” val.
"Vilka förutsättningar behövs för att just ditt barn ska kunna leva ett gott liv, med möjlighet att kunna försörja sig och att kunna delta i samhällsbygget som medborgare?" ,undrar skribenterna till artikeln. Tänk om förutsättningarna "en trygg skola i närområdet", säkra gång- och cykelvägar, långsiktighet i skolvalet (skolan ska inte hotas av nedläggning från och till), inflytande, demokrati, möjlighet att påverka är de faktorer som man anser sitt barn behöva. Det skulle ge en möjlighet att redan som barn kunna delta i samhällsbygget genom att tala om vilken skola man vill gå på och förstå att någon beslutsfattare lyssnar och tar till sig. Förebilderna är vi vuxna.
Och vilka val kommer vi att kunna göra i framtiden? Singö skola försvinner med all säkerhet efter valet 2010 om det blir borgerlig valseger igen, Grindskolan och Bålbro blir privata om moderaterna får som de vill. Vilka alternativ finns det kvar för dom som vill välja en kommunal skola nära hemmet? Våra skolor skiljer sig och visar olika resultat, skriver de tre borgerliga kvinnorna, det gäller kunskaper, trivsel och miljö. Men vad spelar det för roll? Det spelar ju ingen roll hur mycket eleverna trivs för att en skola ska få vara kvar, det är inte den skolan som föräldrar och elever väljer som blir stark, får extra bidrag och blir kvar. Inte om den är kommunal i alla fall.
Att välja skola i mån den skolan har plats har varit möjligt i den här kommunen i över 20 år. Skillnaden är bara att nu SKA man helst välja ett privat alternativ. Annars är man ju inte säker på någonting, annars kanske skolan blir nedlagd, annars är det väldigt liten risk att ens val blir respekterat som ett faktiskt val.
Ann S Philgren som pedagog, ja till och med doktor i pedagogik och fd rektor, med erfarenhet både från kommunal och privat skola borde veta att det är viktigt att ha nära till skolan. Hon borde veta att det inte går att bara se till pedagogik och resultat utan att allt hänger i hop. Hon borde veta att det inte går att tala om att höja resultaten i skolan och samtidigt dra ner resurserna på skolhälsovården. Det i en kommun som har bland Stockholms läns högsta ohälsotal och lägsta utbildningsnivån. Där IV är ett av de största gymnasieprogrammen.
I en kommun där kostnaderna för vård av barn och unga skjutit i höjden det senaste året. Inte för att socialtjänsten varit slösaktiga, eller prioriterat fel, utan just för att det är dels fler barn och unga som behöver samhällets stöd och hjälp och dels för att det ofta är en mycket komplex problembild hos dessa barn och unga.
Tal om val och möjligheter blir bara ett hån mot människor som valt, stridit och körts över av politiker som "vet bättre" och gör "bättre val" åt dem. Och det ger inte starka trygga medborgare rustade för framtiden.
Catarina Wahlgren, v och Hanna Stymne, Bratt ,s
söndag 1 februari 2009
Städning och hushållsnära tjänster
Det ska erkännas att jag inte räknar städning till favoritsysslorna det kan vara därför jag funderar en del på städning som företeelse i allmänhet och skatteavdraget för hushållsnära tjänster i synnerhet. Första året med skatteavdraget för dessa tjänster visade sig inte vara en så stor succé som regeringen hade förväntat sig. Här är en intressant artikel om detta. Jag kan ju inte låta bli att undra hur städning i våra hem kan vara så viktigt att skattepengar som behövs i offentlig sektor, vård, skola osv, ska gå till att vissa människor ska få det lite billigare att låta någon annan städa åt dem. Jag har inga moraliska värderingar på detta alls utan tycker att det är helt ok att köpa städning i hemmet, men det jag ställer mig frågande till är om det verkligen ska subventioneras. För vem är denna åtgärd bra, vem är det som efterfrågar den, och vem är det som inte efterfrågar detta.
För det är uppenbart att den ensamstående mamman som jobbar som uska eller vårdbiträde inte har råd att köpa den här tjänsten.
Sedan kan jag inte låta bli att fundera över om det är det ökade kravet på att även männen ska ta sin del av arbetet i hemmet som ligger bakom detta skattevadrag.
Näringsminister Maud Olofsson sagt att avdrag för hushållsnära tjänster är en feministisk åtgärd. Jag delar inte hennes uppfattning i detta.
Ulrika Falk skriver klokt om detta ämne också
För det är uppenbart att den ensamstående mamman som jobbar som uska eller vårdbiträde inte har råd att köpa den här tjänsten.
Sedan kan jag inte låta bli att fundera över om det är det ökade kravet på att även männen ska ta sin del av arbetet i hemmet som ligger bakom detta skattevadrag.
Näringsminister Maud Olofsson sagt att avdrag för hushållsnära tjänster är en feministisk åtgärd. Jag delar inte hennes uppfattning i detta.
Ulrika Falk skriver klokt om detta ämne också
Kan inte låta bli att titta igenom Aftonbladet och kan konstatera att tiden är ur led.
Tio sekunder tog innan en liten flicka blir anstastad av män, sk grooming. "Vanliga" familjefäder sitter i hemmets lugna vrå och vill köpa sex av unga flickor, eller vill att de unga tjejerna ska visa upp sig via sin webcam för dem.
Medan detta försigår så håller risksdagen på med lagar som ska skydda skivbolag och upphovsrätt, jag kan ju tycka att man börjar i fel ände. Först skulle man se hur man kan skydda de mest utsatta och oskyddade, som våra barn och ungdomar och utbilda föräldrar, lärare, fritidsledare, socialtjänst och alla andra grupper som har med barn och unga att göra om vad som faktiskt sker via nätet.
Jag tycker ju att män som tar kontakt med barn i sexuellt syfte är ett betydligt större probelm än fildelning, när dessutom utredare som sysslar med att komma åt dessa män varnar för att lagar som IPRED skulle försvåra polisens arbete på detta område.
Tio sekunder tog innan en liten flicka blir anstastad av män, sk grooming. "Vanliga" familjefäder sitter i hemmets lugna vrå och vill köpa sex av unga flickor, eller vill att de unga tjejerna ska visa upp sig via sin webcam för dem.
Medan detta försigår så håller risksdagen på med lagar som ska skydda skivbolag och upphovsrätt, jag kan ju tycka att man börjar i fel ände. Först skulle man se hur man kan skydda de mest utsatta och oskyddade, som våra barn och ungdomar och utbilda föräldrar, lärare, fritidsledare, socialtjänst och alla andra grupper som har med barn och unga att göra om vad som faktiskt sker via nätet.
Jag tycker ju att män som tar kontakt med barn i sexuellt syfte är ett betydligt större probelm än fildelning, när dessutom utredare som sysslar med att komma åt dessa män varnar för att lagar som IPRED skulle försvåra polisens arbete på detta område.
Ibland stannar världen upp lite grann. Ja vardagen och alla händelser runt omkring fortsätter snurra som vanligt, men de hakar liksom inte tag.
Pebbles har skrivit om sin memory lane, det är viktigt att komma ihåg saker, även om man helst vill blunda och glömma.
Jag läser i DN om boken som " vänninan" skrivit om Anna Lindh och en hand griper tag om hjärtat Anna skulle vara bland oss.
Mitt starkaste minne av Anna, var när hon var SSU ordförande och skulle hålla 1 maj tal på stora torget i Norrtälje. Jag var SSU s lokale ungdomstalare och skulle gå upp direkt efter Anna.
Att säga att jag var nervös täcker inte på långa vägar den panik jag kände. Anna var som vanligt helt briljant solen sken och torget var fullt av människor....
Jag svettades och ville bara försvinna...på något sätt tog jag mig upp i talarstolen och rörde läpparna så att det kom ut några ord.
Många år senare stannade världen ett tag när beskedet kom att någon mördat vår allas Anna.
I en av mina favoritböcker Sagan om Ringen blir Frodo stucken av svarta ryttarens konung, såret läker, men lämnar efter sig en kyla och en förnimmelse av det mörker som hugget gav upphov till.
Det är nog så jag också ser på sorg, det läker, men förnimmelsen av händelsen finns alltid kvar...ibland mer och ibland mindre.
Pebbles har skrivit om sin memory lane, det är viktigt att komma ihåg saker, även om man helst vill blunda och glömma.
Jag läser i DN om boken som " vänninan" skrivit om Anna Lindh och en hand griper tag om hjärtat Anna skulle vara bland oss.
Mitt starkaste minne av Anna, var när hon var SSU ordförande och skulle hålla 1 maj tal på stora torget i Norrtälje. Jag var SSU s lokale ungdomstalare och skulle gå upp direkt efter Anna.
Att säga att jag var nervös täcker inte på långa vägar den panik jag kände. Anna var som vanligt helt briljant solen sken och torget var fullt av människor....
Jag svettades och ville bara försvinna...på något sätt tog jag mig upp i talarstolen och rörde läpparna så att det kom ut några ord.
Många år senare stannade världen ett tag när beskedet kom att någon mördat vår allas Anna.
I en av mina favoritböcker Sagan om Ringen blir Frodo stucken av svarta ryttarens konung, såret läker, men lämnar efter sig en kyla och en förnimmelse av det mörker som hugget gav upphov till.
Det är nog så jag också ser på sorg, det läker, men förnimmelsen av händelsen finns alltid kvar...ibland mer och ibland mindre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)