söndag 22 februari 2009

How did it come to this?
Frågar Theoden kung i sagan om de två tornen av Tolkien.
Det kan man undra här också. Hur kom det sig att demokratins försvarare, i alla fall i retoriken; skapat ett monster av sådana mått som Guantanamo basen.
I svd i dag finns en läsvärd artikel om en ung kille som tjänstgjorde som vakt i Guantanamo. Han berättar om vardagen där, om hur unga människor förvandlas till torterare, och hur han själv var tvungen att stänga av alla känslor och agera som en robot för att klara sig där.
Han beskriver systematisk tortyr som regel snarare än undantag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Antagligen är han den ende i hela världen som sitter inne med sanningen.

Och demokratin har alltid bara försvarats med retorik.

Scherezade

Anders sa...

Det som slår mig, förvånar mig, gör mig bestört, är att Amerikas stolta konstitution inte fungerar alls.

Presidenten, skall endast vara en verkställande makt.
Presidenten är endast en person.
Därutöver har vi kongressen, senaten, högsta domstolen...
Alla separata maktorgan som ska sätta tummen i ögat på varandra när någon av de andra gör fel.

MEN. Så byter man ut en enda person (nå man flyttar lite gubbar i de andra husen också, inte bara i det vita huset, men i stort)

Man byter president - och plötsligt blottläggs Guantanamo, kriget man för över hela världen ändrar ansikte, man skickar ut nya medlare, man ändrar kurs på allt... Precis allt...

USA har bytt ansikte.
En enda person gjorde skillnaden.

Det kan bara betyda en sak. Att det demokratiska underskottet i den vacklande supermakten är gigantiskt...

Hanna sa...

Anders, jag tror du har helt rätt.
Jag vill inte tänka ett steg till.
Vill inte fundera på hur det kan se ut i våra olika Europeiska länder. Eller inom EU administrationen, eller inom våra egna beslutande parlament.
Men det gör jag ändå...
och jag blir lite rädd när jag tänker på vilken skör tråd demokratin vilar på.

Därför är er motion så viktig.
Därför är demokratidebatten så viktig.

Anders sa...

Hanna. Jag måste erkänna. Mina egna tankar just nu gör mig mörkrädd.

Men samtidigt gör de ju att jag söker mig till kamrater. Jag söker mig till partiet, alltså vårt parti, och upptäcker att där finns i ordets fina och verkliga betydelse snälla människor som vill väl. Som tror på solidaritet, som vill försvara mjuka och vackra värden
men som utåt kanske låter tråkigt. Man hamnar i ord som att "skapa och bevara välfärd".

Jag måste nu som författare börja tänka ut ord som är lite mer magnetiska för väljarna.