I DN debatt idag skriver Vernon Bogadanor, professor i statsvetenskap vid Oxfords universitet, att " S-politiken sköts bäst av Reinfeldt.

"Egendomligt nog är det så i dagens Sverige att det är statsminister Fredrik Reinfeldt och partierna i koalitionsregeringen som ses som mer pålitliga socialdemokrater än Mona Sahlin och den socialdemokratiska oppositionen. Paradoxalt nog behöver de svenska socialdemokraterna återupptäcka en socialdemokratisk filosofi.

För övervinnandet av den ekonomiska recensionen beror till inte så liten del på om Västeuropas socialdemokratiska ledare kan återuppliva vad som till helt nyligen verkade vara en död doktrin, om de kan återupptäcka den fruktbara filosofi som de svenska socialdemokraterna hade funnit under sin glanstid".

Vi har i sanning anledning att diskutera ideologi, hur vi ska bedriva en socialdemokrati för 2000 talet. Förutsättningarna är annorlunda än när partiet bildades och utvecklades, men orättvisorna består.
Skillnaden mellan fattig och rik finns kvar.

Skillnaden mellan fattiga och rika länder består, eller rättare sagt skillnaden mellan fattiga och rika i länderna. För även i de länder som kallas utvecklingsländer frodas rikedommen hos vissa, medans andra svälter.

Vi kanske återigen måste fråga oss, är det rimligt att alla bara ska ha mer hela tiden, högre bonusar, snabbare bilar, större kryssningsbåtar..
Vi måste kanske förklara vad det innebär att ständigt vara i opposition mot orättvisor och stå på den lilla människans sida.

Det kanske är en diskursförändring på gång i samhället, från att främst se till sitt eget hus kanske fler börjar inse att allt hänger i hop.
Från att konsumtion varit ett mått på framgång och ett bevis på att man finns.
För att tala med Descartes som sade " Jag tänker alltså finns jag"
har de senaste decennierna präglats av ett " Jag konsumerar alltså finns jag".

Kanske börjat människor ifrågasätta detta altmer och leta efter något som är verkligt.