fredag 12 december 2008

Hemma

Femåriga barn som börjar bli friska är riktiga kravmaskiner. Nu kanske jag generaliserar lite bara för att min femåriga son är sådan. Men jag kan förstå honom. Det är inte kul att vara hemma med en mamma som med desperat blick sitter vid datorn/ alternativt kurslitteratursböcker och skriver oläsliga tecken på papper( mina anteckningar). Som sliter sitt hår, suckar och brygger ytterligare en kopp kaffe, så klart att han känner mammans studieångest. I hans ögon är det ju så klart mycket bättre att leka med honom och ha roligt än att sitta still och må dåligt...tänk så kloka barn är. Just nu har jag typ 20 kilo barn på mina axlar...men det går att skriva ändå.

Sonen somnade i går kväll strax före middagen, bara för att vakna vid 8 tiden och somna om någon gång runt tre fyra tiden inatt. Så mamman tog sovmorgon på bekostnad av studierna som alltid. Nu när barnen är stora så hör det till ovanligheterna att de vaknar på nätterna, men det var inte alls så länge sedan som jag aldrig fick sova en hel natt. Barnen, speciellt Ville var specialist på att känna av när mamma somnat och då småprata lite, kittla lite eller skrika lite...
konstigt att man ändå orkade hålla igång...inte konstigt att man har sömnsvårigheter ibland.

Det händer mycket, ett stimulans paket på 28 miljarder till bilindustrin och en massa andra saker som jag som politisk nörd intresserar mig för.

Men politiken får vänta. Imorgon är det lucia och äldsta sonen fyller 8 år.
Alltså måste dagen från och med nu ägnas åt städning, presentinhandling...matinköp...lussebullsbakande....tårtbakande och middagsplanering inför morgondagen.

2 kommentarer:

Cath sa...

Din berättelse låter som min egen. Sen är det ju som så (verkar det som) att de är aldrig så klängiga som de är när de är sjuka eller när man är upptagen med något för att inte tala om när man pratar i telefonen.

Grattis till Arvid i förskott. Min lille "gudson" som inte är döpt. Tant Cathis kommer med paket i jul.

Stressa inte ihjäl dig nu, okej...?

Hanna sa...

Hej det är ju det som är problemet att jag är så dålig på att stressa...om man kallar det stresstålig eller...vad vet jag inte...men jag tar en grej i taget...och det viktigaste först...tyvärr är det nästan aldrig studierna....