Den här artikeln som Johan Westerholm och jag skrivit publicerades idag i norrtelje tidning.
Carin Jämtin (S) artikel i DN (den 17 januari 2009) efterlyser konkreta åtgärder från den borgerliga Alliansen för att hindra uppsägningar i kommuner och landsting och därmed ytterligare fördjupning av lågkonjunkturen.
Hon pekar själv på några konkreta områden.
Alliansen har avvisat dessa med motivet "vänta och se, pengarna behövs närfolk de facto blir i utanförskap". Nu när det verkligen blåser så rämnar Alliansens Potemkinkuliss.
Att vänta och se innebär att med de förändringar som genomförts i försäkringssystemsom A-kassa och sjukförsäkringssystemen kommer alltfler och allt snabbarehamna i en situation där de inte har någon inkomst alls. Det som då återstår är att " gå till soc".
Samtidigt försvarar Göran Pettersson (M) den borgerliga majoritetens förhållningssätt med att allt sköts enligt boken. Vad Göran Pettersson undanhåller läsaren är att det inom såväl Mikro- som Makroekonomi och tillämplig lagstiftning finns en rad med olika böcker som i sig pekar i olikariktningar. Olika förhållningssätt som i sin tur ger olika effekter.
Men åter till ämnet för dagen. För att kunna uppfylla kriterierna för att kunna uppbära socialbidrag krävs att den enskilde inte har något som representerar ett värde. Det innebär att man måste göra sig av med båten,bilen (om det inte är en liten bil av försummbart värde), sälja bostadsrätten eller villan. För sammanboende räknas den gemensamma inkomsten och med en person i hushållet som har ett heltidsjobb kommer man sannolikt över den norm som gör att man kan få socialbidrag.
Socialbidraget är det sista skyddsnätet.
Med fler villor till salu sjunker priserna, med sjunkande priser drar bankerna öronen åt sig även för de som fortfarande har en hanterbar ekonomi. Med obenägna banker som ytterst, och enligt lag, måste säkra sina aktieägares intressen så är vi där igen. Finanscrunch 2.0. Men denna gång hemmagjord, tvivelsutan.
Vad som även kommer att hända är att vårdköer med stor sannolikhet ökar eller att patientsäkerheten blir sämre om samma antal vårddygn skall upprätthållas. En väntan på en operation som kan bli så pass lång att den enskilde trillar ur F-kassan. Det ser ur detta perspektiv nästan ut som om Alliansen medvetet förbereder en Finanscrunch 2.0. En situation där stora värden byter ägare.
Från fattig till rik, med omfördelningseffekter som vi bedömer för oss långt tillbaka i tiden.
Från de som tvingas sälja till dom som har pengar att avvara och göra sig en bra affär. Vilka får betala i förlängningen?
Arbetslöshetskassa, försäkringskassa och socialbidrag är kommunicerande kärl. Det man drar in åt ena hållet växer på det andra. Om samhället försämrar i sjukförsäkringssystemen så blir inte människor friskare, de blir bara fattigare och tvingas vända sig till socialtjänsten. Om samma samhälle försämrar skyddet för människor som är arbetslösa skapas inte fler jobb,däremot minskar människors möjlighet till försörjning och fler tvingas söka socialbidrag samtidigt som stora omfördelningar sker från fattig till rik.
På samma sätt innebär minskade resurser till det sociala arbetet inte minskade behov. Men det är inte Alliansen eller Norrtäljes borgerliga majoritet som betalarför dessa konsekvenser. Möjligtvis blir man av med makten 2010 men då ärskadan skedd. En skada som inte går att reversera för den enskilde.
Hanna Stymne-Bratt (S)
Johan Westerholm (S)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar