Ännu en helg har försvunnit bort.
I dag fyller yngsta sonen 6 år och det känns som om småbarnsåren är över nu.
Mamman pustar ut efter kalaset.

Du har köpt. Varför köper du frågade sonen tidigare, och det är en bra fråga, varför köper vi och vad köper vi egentligen.

Av alla presenter han fått, fina aktionfigurer ( som pojkars dockor heter) och polislego är det en mjuk och gosig isbjörn som är den mest uppskattade.

Andra sonen som fick när han fyllde 8 bland annat en digitalkamera och ett nintendo ds spel och lite nya wii spel, men det han uppskattade mest var lite modellera och ritblock med pennor.

Vi vuxna tror nog ofta att det är antalet prylar och värdet de representerar som är det viktiga. När det i själva verket är något helt annat som barnen faktiskt värdesätter.
Vår längtan efter något annat som vi saknar men inte riktigt får grepp om utmynnar ofta i ett habegär.
Vi vill ha mer, snyggare och bättre grejer.
Större hus...nytt kök, finare bil...märkeskläder osv.
Så vi jobbar mer, de som kan, lånar mer, de som får...och sen spricker bubblan.
Som nu och vad gör vi då?
Kan finanskrisen och lågkonjukturen medföra att vi börjar ställa oss frågan
Varför köper vi?