torsdag 3 september 2009

Skillnad på retorik och politik

Moderaterna har som bekant haft kongress eller stämma eller vad de nu kallar det när de träffas i Västerås. Fredrik Reinfeldt sade då att Moderaterna ska bli ett snällt parti, ett parti för alla.
Tror inte rikigt på det. det räcker inte med retorik, det måste även finnas en politik som stämmer överrens med samma retorik.
Förpackningen är viktig det vet alla , men till syvende och sist är det innehållet som räknas, eller hur.

Regeringen Reinfeldt har försämrat reglerna i sjukförsäkringen kraftigt, samtidigt som man infört begränsningar och försämringar i a-kasse systemet, minskat antalet platser i komvux och arbetsmarknadsutbildningar precis lagom till att den globala lågkonjukturen sveper över landet med full kraft.

Att människor lider av de nya hårda sjukföräkringsreglerna är ingen nyhet och det blir tydligt om man läser dagens Aftonblad, tex där upprörda och besvikna människor beskriver sina upplevelser av försäkringskassan.
Enligt en undersökning gjord av Novus opinion är förtroendet för försäkringskassan i botten. Varannan person tvivlar på att de får en rättssäker bedömning, det är orerhört allvarligt. Mer om det kan man läsa också i Aftonbladet

Det gör mig upprörd, men riktigt arg blir jag när jag läser i DN att Stockholms stad ska spara en miljon kronor per månad på de hemlösa.
"Enheten för hemlösa ska spara en miljon kronor i månaden, trots att antalet hemlösa har ökat med 30 procent sedan i fjol. – Nu måste vi föreslå åtgärder som kanske strider mot både lagstiftningen och de politiska ambitionerna, säger enhetens chef Claudette Skilving"

Under det första halvåret i år har 199 fler personer sökt sig till Stockholm och enheten för hemlösa, trots det vill man spara på dom som inget har.

Det är så hjärtlöst och cyniskt. Men detta är moderat politik i praktiken, att ta från de som inget har.

Även i Norrtälje kommun pekar moderatledningen med hela handen och kräver att socialtjänsten ska hålla sig till en underdimensionerad budget. Men just det återkommaer jag till i framtida inlägg.

Johan skriver också om detta ämne

3 kommentarer:

Eleonor Rosenquist sa...

Ja, soc tj är en verksamhet som synnerligen misshandlats under denna mandat period. Detta vill jag ska synas mer (än tidigare) i våra valrörelser. Tror det är viktigt att det finns en opposition som är enade om så grundläggande frågor som t ex en fungerande socialtjänst, inför valet. Lättare gjort att säga vad man ska göra, än att gnmföra det, men vi borde spruta ut debattinlägg inom området. Både gemensamma och enskilda.
Skulle det kunna vara en bra idé att ni (s) och vi (v) har ett gemensamt öppet möte för våra medlemmar där vi har tjänstemännen från de olika sktionerna först som rewdovisar läget och sen en slags frågestund för våra medlemmar och andra åhörare?
Kram

Hanna sa...

Hej.
Bra idé, det tycker jag absolut att vi ska göra.

Jag har en artikel i datorn som ska kortas ner lite, typ halva artikeln innan jag skickar iväg den.

Sen får vi hoppas att debatten kommer igång.

Rolf Nilsson sa...

Hemlöshet är en diagnos på en vidrig människosyn, inte på individer.
I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, föreningar, frivilligorganisationer och dessutom olika aktiebolag bygga upp hela sin grund och sedan växa på att hjälpa hemlösa. Men då hjälpen inte bygger på att hjälpa till med vad en hemlös människas primära behov består av, blir konsekvensen av detta bara att en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer på hemlösa människors bekostnad skapas. För att dessa "hjälpande" system ska kunna expandera behövs självklart ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i Sverige påvisar. Detta trots olika försök att dölja detta genom att hela tiden omdefiniera vad hemlöshet egentligen betyder.

Denna mycket uppenbara ickefungerande hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 om året.
Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära behovet, ett tryggt hem?

Eller kanske är det just därför kostnaden är så hög?

Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att hjälpa hemlösa fördelar 600 000 mellan sig för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!

Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?

Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör idag. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.

Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.

I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!

Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa