Alliansregeringen lovade att man skulle införa maxtaxa på fritids, ett löfte som man inte anser sig ha råd att infria. Fritids är en stor del av våra skolbarns vardag. De flesta barn som går i förskoleklassen upp till åk tre går på fritids. Under flera års tid har barngrupperna blivit större på fritids. På mina barns fritids är det 52-58 barn och tre till fyra personal. På ett annat fritids i kommunen är det 70 barn på en avdelning. Fritidspedagogerna har fullt upp med att hålla koll på barnen, fritidsverksamheten blir mer som en förvaring, tid för allt det som man skulle vilja göra, som ingår i fritids uppdrag hinns inte med när barngrupperna är så stora.
Fritidspedagogutbildningen är på 3.5 år och är en akademisk utbildning, fritids har mål och riktlinjer, men det känns som om det är en verksamhet som glöms bort. Jag var på föräldramöte häromdagen då hela arbetslaget för förskoleklass till åk 3 var närvarande, men ingen fritidspersonal. Jag frågade rektorn om varför inte fritids var representerade, det hade rektorn inte tänkt på.
Jag frågade skol och utbildninghschefen hur stora banrgrupperna är i snitt på våra fritidshem, han fick bli mig svaret skyldig. Trots att många barn börjar och avslutar sin skoldag på fritids känns det som om styrande poltiker inte riktigt bryr sig om den verksamheten. Att det är så visar ju också Björklunds besked om att det inte blir någon maxtaxa på fritids. Valöftet bryts med hänvisning till att man inte har råd. Skattesänkningar har man dock råd med.
Det man prioriterar har man råd med.
Alltså har alliansregeringen råd med skattesänkningar, men inte råd med maxtaxa på fritids.
Kristian skriver om ett misslyckande för jobben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar