I mätning efter mätning ligger KD ganska så dåligt till. Partiets stora profilfråga, vårdnadsbidrag är ingen större succé. KDs konservativa hållning i HBT frågor delas inte av övriga allianspartier, och inte heller av oppositionen, KD stod tämligen ensamma på nejsidan när riksdagen röstade för samkönade äktenskap i våras.
Något måste Hägglund göra för att synas i skuggan av Reinfeldt/ Borg.
Så idag rycker riddare Hägglund ut till försvar för alla stackars Svenssons som blivit så illa åtgågna av det mäktiga vänsterkulturetablissemanget.
I DN debatt idag skriver Hägglund bland annat " Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv."
Jo, det är ju " den radikala eliten" som besitter alla maktpositioner i vårt land. Det är ju de som har de högsta lönerna, som har de mest prestigefyllda uppdragen, som sitter på den politiska makten, eller kanske inte.
Göran Hägglunds hela artikel andas indignation över att det finns grupper som vågar ifrågasätta de strukturer och makteliter som finns. Att en viss del av kultureliten har varit radikal är ingen nyhet, det ingår i den ifrågasättande, tänkande människans diskurs att granska och ifrågasätta rådande normer och värderingar.
Vidare skriver Hägglund att
"Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter"
Här undrar jag vilka köksbord Hägglund talar om, har han varit hemma hos mig, vet han vad som diskuteras vid vårt vanliga köksbord, för vi borde vara en vanlig familj, en mamma, en pappa, två barn, bostadsrätt, kombibil, platt-tv. Men det är klart helt vanliga är vi inte, då mannen i familjen är kulturarbetare och jag inte bara är politiskt aktiv utan även en före detta genusstudent.
Vad menar Hägglund med konstigheter? Blir det en konstighet om en i familjen är arbetslös, eller om någon i familjen har missbuksproblem, om det kanske bara är en vuxen i familjen? Är det en konstig familj om den består av två kvinnor eller två män?
Vidare gör Hägglund lite kullerbyttor i sin text, dels så säger han att alla ska få leva som dom vill, och dels så säger han åt de som ifrågasätter att sluta med det.
Och så gör Hägglund en mycket grov generalisering och slår fast som en sanning hur hur den vanliga kärnfamiljen är och gör sig till språkrör för denna.
Artikeln avslutar Hägglund så här:
" Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.
Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."
Är det därför KD röstade mot samkönade äktenskap, och är det därför KD alltid sjunger den idag ganska så ovanliga kärnfamiljens lov?
Jag ser mig som radikal just för att jag respekterar allas rätt att vara precis som de är, "ovanlig" som "vanlig".
Jag anser också att Hägglund är ute på mycket grumligt vatten när han talar om sunt förnuft och kategoriserar in folk i två grupper, vanliga och ovanliga.
Hägglund slår alltså fast i sin artikel att det finns vanliga människor, och att det finns ovanliga människor. Hägglund anser att de vanliga människorna är diskriminerade i och med att de blir ifrågasatta av de ovanliga människorna.
Sedan visar Hägglund att han minsann vet vad de vanliga männsikorna talar om och att dessa människor besitter " det sunda förnuftet", som de andra ovanliga torde sakna.
Jag kallar mig gärna en ovanlig människa och min kunskap om vad det talas om vid köksborden sträcker sig till mitt eget köksbord, och där talas det om en hel del konstigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar