Regeringen som " sätter arbetslinjen först" verkar vilja göra väldigt mycket för att en grupp av människor ska ställa sig utanför arbetsmarknaden.
Vad kan man annars tro med införandet av vårdnadsbidrag, talet om att det är så viktigt att ha det rent och fint hemma, vikten av att laga mat från grunden, tal om att vi faktiskt är SÅ olika ( män och kvinnor)och debatten om huruvida kraven på jämställdhet har gått för långt. Och nu kommer KD med förslaget att ge en bebisbonus på 10 000 kr.
Och nu verkar nya EU direktiv vara på gång som ska ge mamman hela föräldraledigheten, vilket Daniel Pernikliski skriver om här.
I yrken där det arbetar mest kvinnor sjunker lönen och statusen. Samtidigt som de ekonomiska ramarna dras åt, och kraven på kompetens ökar.
I Norrtälje mår kvinnor i min ålder sämst i länet.
Kan det bero på att det är främst inom offentlig sektor, vård, omsorg och skola som kvinnor arbetar. Ett arbete som ofta innebär stort ansvar, men låg lön och i princip ytterst liten makt.
När jag läste på pedagogiska institutionen brukade min lärare, Lars Jalmert säga något i stil med,
Alla säger sig vilja ha ansvar, det anses vara något fint,
men väldigt få säger sig vilja ha makt, det anses ( i alla fall för en kvinna) vara något fult.
Men ansvar utan makt är något ganska så obehagligt
Det är vad kvinnorna ( och männen) inom vård och omsorgssektorn upplever varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar