Jag läste igenom bloggrullen och fastnade för Bodstöms utmärkta blogg, bodströmssamhället.
Han skriver kritiskt om Kina, det är bra. I DN står det om Amnestys rapport om dödstraff, i Kina avrättades 1718 människor år 2008.
Kina, där vi just varit, är ett komplext land. I huvudstaden Peking är skillnaderna påtagliga. Det är stora glänsande affärskomplex med vakter utanför sida vid sida med slitna höghus där man ser att balkongerna används som förvaring.
På gatorna möter man snygga, välklädda kineser och västerlänningar och tiggare i smutsiga grötrockar.
På de sjufiliga lederna genom staden åker nya, stora glänsande SUVar, fina buickar och mindre ganska så nyproducerade bilar av alla märken ( fast jag såg inte en enda SAAB eller Volvo), cyklar med överlastade cykelkärror fyllda med tidningar eller skräpkassar.
Det var ofta rent och snyggt, och vakter, poliser överallt.
Som turist i Peking upplevde jag staden som ren och prydlig, smutsig och kaotisk.
Kineserna som oerhört vänliga avvaktande och som vilka snobbiga storstadsmänniskor som helst.
Same same, but different skulle man kunna säga.
På tunnelbanan sitter alla med sina mobiler.
På ett ställe som heter Bookworm, ett slags bokcafé med engelskspråkiglitteratur stod en bok med titeln MAO bredvid MANAGMENT, på något sätt talande för det statskapitalistiska Kina.
En bok jag kan rekomendera att läsa är " Den haltande kolossen"
En fundering till som gör mig ledsen in i själen och får mig att undra när vi ska se att alla människor har lika värde oavsett var i välden de råkar vara födda är ekots rapportering om att läkemedelsföretag gör sina tester i u länder för att det är billigare och färre regler runt detta där. Det är lätt för oss i väst att sätta oss på höga hästar och tala om hur andra ska göra men när det kommer till kritan, att maximera sin vinst, så är vi lika.
Same same but different.
Johan skriver om detta här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar