torsdag 23 april 2009

Om utanförskapsområden och segregation

De är unga, fattiga, arbetslösa och trångbodda. Men de trivs i sina bostadsområden och värjer sig mot negativa beskrivningar och dåliga rykten. Statistiken talar dock ett entydigt språk. Ungas utsatthet i de så kallade utanförskapsområdena växer.>
Detta är ett urklipp från en artikel i
DN idag.

Segregationen växer i Sverige.
Man talar om utanförskapsomåden, ett ord jag inte kan acceptera. Det skulle tyda på att det finns innanförskapsområden.
Om man ska granska sk utanförskapsområden kan man väl också granska innanförskapsområden, såsom Vellinge, Danderyd, Lidingö osv.

För om några kommuner, eller stadsdelar inte har/ bygger hyreslägenheter, inte tar emot flyktingar, osv så kan man ha en retorik som bygger på att alla är välkomna att bosätta sig där. Men omöjligöra det i praktiken, för om det inte finns några bostäder, annat än dyra bostadsrätter och villor, så blir det bara en viss kategori människor som kan bo i de områdena,

De andra får bo någonannanstans. Det är konsekvensen av det vi ser i tex Husby och Rosengård.
Det är också en konsekvens av det ojämna flyktingmottagandet runtom i Sveriges kommuner. Hur mottagandet fördelade sig i Stocksholms län kan man läsa här

Idag såg jag på morgonnyheterna när Folkpartiets Johan Persson lade fram FPs nya förslag om att kunna utdöma hårdare straff till barn under 15 år. Hela debattartikeln kan man läsa här.
Återigen lägger Folkpartiet ett förslag som lyfter ansvaret från samhället till individen.
Det är klart att människor ska ansvara för sina handlingar, och att föräldrar ska ansvara för sina barn, men får vi ett bättre samhälle om vi straffar våra barn hårdare.
Är det alltid bara individens ansvar.
Har vi inte ett gemensamt ansvar att bygga ett samhälle där alla får plats.
Har inte samhället ett ansvar att skapa förutsättningar för människor att vara delaktiga i samhället?

Så här lyder portalparagrafen i Socialtjänstlagen

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.


2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.

Nu i krisens spår ser vi hur kommunernas kostnader för socialtjänsten slår i taket, och från regeringen är inga nya pengar till denna verksamhet att vänta.




8 kommentarer:

Anonym sa...

Menar du på fullt allvar att Sveriges kommuner skall anpassa sina stadsplaneringar till världens behov av flyktingmottagning?
/Lunkentuff

Hanna sa...

Hej annonym, nej det menar jag inte och det skrev jag inte heller. Men det jag vill få fram är att när samtliga partier i riksdagen har enats om att man ska ta emot ett antal flyktingar så är det osolidariskt av vissa kommuner, som ofta är välmående kommuner med god arbetsmarkand osv att inte kunna ta emot flyktingar, ofta med hänvisning till att de inte har bostäder.

Anonym sa...

Så om de inte har bostäder så skall de bygga för att kunna ta emot flyktingar?
/Lunkentuff

Anonym sa...

Du tycker inte det är märkligt att samtliga partier i riksdagen har enats om en flyktingpolitik som inte har stöd bland befolkningen, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_423703.svd, de är väl ändå folkvalda.
/Lunkentuff

Hanna sa...

Att segregation är ett stort problem handlade DN artikeln om.
Varför blir det segregation är en fråga man kan ställa sig. Kan det handla om bostadspolitik, socialpolitik osv.

Anonym sa...

Segregation uppstår för att Sveriges politiker (framförallt S) har tvingat på oss det "mångkulturella samhället".
/Lunkentuff

Hanna sa...

Det fanns en orerhörd segregation för 100 år sedan, för 200 år sedan. Då liksom nu handlar det om klass, eller soicioekonomisk tillhörighet.
Det handlar om så mycket mer än etnicitet.

Jag förstår att du har en annan uppfattning i frågan än vad jag har.
Tror inte att vi kommer vidare i denna diskussion just nu.

Unknown sa...

"Det handlar om så mycket mer än etnicitet. "

Har följt de här frågorna under ganska lång tid och har nog aldrig stött på någon som påstått att problemen skulle handla om etnicitet. Det skulle vara någon enstaka fullblodsrasist isåfall. Är det inte väldigt tröttsamt att gång på gång kasta fram dessa "halmgubbar"?

Däremot så pekar 99.9% av kritiken på omfattningen. Varför är omfattningen av invandringen så tabu att prata om? Visst kan det finnas många olika orsaker till problemen. Socioekonomi, krigstrauman etc etc. Men en sak är väl ganska säker, att 10 krigsskadade eller socioekonomiskt utsatta människor är lättare att hantera än 100.

1000 invandrare är lättare att integrera än 100 000. Eller är det jag som missat något???