Det här med valrörelse är egentligen helt hysteriskt. Det är valstugor, flygbladsutdelningar, debatter, och agitation. Folk som blir trötta på att alla poltiker bara lovar saker, folk som säger att det inte spelar någon roll vem man röstar på för att alla ändå tycker lika och inget blir bättre. Sen har vi alla dagliga opinionsmätningar, som om valet redan vore avjort. Men så är det givietvis inte. Det är en miljon som inte ännu vet vad de ska rösta på. Så valet är inte avgjort förrän alla vallkokaler har stängt den 19 september kl 20.
Olof Palme sade att politik är att vilja. Det är det som driver mig. Jag vill förändra, förbättra, ifrågasätta. Politik handlar om vilken skola som ska läggas ner eller byggas ny. Det handlar om att ha visioner. Det handlar om hur vi fördelar de pengar som vi gemensammt bidragit med genom skatten. Många har det bra i vårt land i dag. Många har det bra i vår fina kommun. Men det finns många, många som kämpar i motivnd. De finns många områden som kan förbättras. Missbruksvården till exmempel, den är under all kritik här. Det förebyggande arbetet skulle kunna förbättras, mycket mycket. Jag drömde faktiskt inatt att vi hade vunnit valet och jag fick på allvar vara med att bestämma. Det första jag gjorde då var att lyfta det förebyggande arbetet. Moderaterna må tala om att alla ska med tillsammans osv. Men det är bara retorik, för samtidigt säger man att man ska skilja på de som jobbar och de som inte jobbar. Man säger att den massarbetslöshet vi har idag i Sverige beror på att fler vill jobba, som om arbetslöshet inte alltid beror på att det är fler människor som vill jobba än faktiska jobb som finns. Man säger att ungdomsarbetslösheten är en synvilla.
Nu ska jag gå ner till valstugan på stora torget och prata för en rättvisare, och bättre framtid. För det är det som valet handlar om. Vilken framtid vi vill ha. Jag vill att Sverige ska vara möjligheternas land
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar