Det handlar om vilket samhälle vi ska ha

På söndag går Sverige till val. Men vad är det valet handlar om egentligen, är det RUT och ROT? Är det hur många kronor hit eller dit du och jag ska få mer eller mindre i plånboken eller handlar det egentligen om vilket samhälle vi vill leva i.
För mig är det solklart, det handlar om vilket samhälle vi ska ha.

Jag har en vännina, hon är ganska ung, ( runt de 40) hon är söt och smart. Hon har jobbat och pluggat i hela sitt liv. Men hon har ett handikapp, som inte syns. Hon är en av alla dessa kvinnor ( och män) som har en smärtsjukdom. Om man bryter benet då syns det, då får man gå med gips, men om det gör lika ont, trots att inget är brutet så syns det inte, men det känns. Min vänninna fick innan nuvarande regerings tuffa sjukförsäkringsregler slog igenom, besked att hon skulle få sjukpenning. Läkare gjorde undersökningar och fann att hon var arbetsoförmögen och att hennes sjukdomsprognos var så allvarlig att det inte var troligt att hon skulle kunna jobba mer. Men hon tänkte att med en tids sjukskrivning och rätt medicin skulle hon snart vara tillbaks på arbetsmarknaden.
Sen blev det val, 2006 och Sverige hade fått en moderatledd alliansregering.
De hade gett nya riktlinjer till försäkringskassan, vilket för min vänninna innebar att hon trots att flera läkare, i olika landsting kommer till bedömningen att hon är helt arbetsoförmögen, konstaterar att hon kan jobba och därmed inte ska ha sjukpenning.

Utan jobb och utan ersättning finns bara ett alternativ att gå till sociala myndigheterna för att söka ekonomiskt bistånd. Men först måste bostadsrätten säljas, och bilen ifrågasättas. För att få ekonomiskt bistånd måste hon vara aktivt arbetssökande, och för en person som längre tid varit sjukskriven är inte prognoserna att få jobb goda. Återstår att tacka jag till den praktikplats som erbjuds, även om den råkade vara på ett lager. Det säger sig självt att en människa med reumatisk värk och stark ihållande muskelvärk inte ska jobba på ett lager. Men i detta fall är regler regler och de går inte att bryta. Så hon gick till sitt lager dag efter dag. Även om hon svimmade av smärta hemma, även om hon gråter sig igenom nätterna för att kroppen skriker av smärta. Även om lederna svullnat upp så att hon inte får på sig kläderna.

Nu har hon fått gå på nya utredningar, och de visar föga förvånande att hon blivit betydligt sämre under dessa år.

Hon är ensamstående mamma till två barn i skolåldern. Hon är idag sängliggande.
Hon bor i en hyreslägenhet några trappor upp utan hiss. Det är en kamp för henne att ta ett enda trappsteg, men det gör hon, tvätten måste tvättas, mat måste handlas, barnen måste skjutsas.

Hon skulle kunna använda sig av RUT kanske någon tycker, och det skulle hon kunna göra om hon haft råd. Nu har hon efter år av kamp fått utskrivet en medicin som kan dämpa smärtan lite grann, men den är dyr, och den är inte med på listan som soc har över läkemdel som ingår i läkemedelsförmånerna.

Hon är inte ensam. det är människor som hon som Reinfeldt helt enkelt inte bryr sig om. Man säger att man ska öka incitamenten för att fok ska vilja jobba. Men den här poltiken handlar inte om att öka incitament, det handlar om att människor far oerhört illa av att tvingas ut i arbetslöshet och fattigdom. det blir inte fler jobb, av att sjuka människor lider, känner hopplöshet och tappar tron på myndigheter.

Det är om det bland annat som valet på söndag handlar om.
Vilket samhälle ska vi ha?
Ska alla med, eller ska vi lämna några utanför.

Jag tänker kämpa in i det sista för att min vänninna och alla andra i hennes situation ska få livsvärdet tillbaka.

Om det delade Sverige kan man läsa här i Svd Brännpunkt