Ang de sjuka sjkförsäkringsreglerna.
Ansvarig minsister Husmark Persson säger att hon inte haft en aaning om att de förändringar som alliansen genomförde i sjukförsäkringen skulle kunna få sådana konsekvenser som vi nu ser.
detta lilla vidoeklipp från you tube visar att så inte alls är fallet. Så om inte allisen ville lyssna på oss från oppositionen så kunde de ju lyssnat på sina egna remissinstanser, kan man ju tycka.
måndag 7 december 2009
fredag 4 december 2009
Om alkohol och droger
Det var länge sedan jag skrev här på bloggen igen.
det hinns liksom inte med alla gånger, när man som jag pluggar heltid, springer på möten var och varannan kväll, och har två barn i skolåldern som går på aktiviteter och behöver läxhjälp på kvällarna.
I går var jag på socialnämnd, där polisen och drogsamordnare Maritha Bertillson, berättade om drogvaneundersökningen hos unga i Norrtälje kommun. Det var skrämmande information de hade, Allt fler unga röker, dricker, och använder droger. Acceptansen för droger har också ökat, och det är inte alldeles ovanligt att 14 åringar försörjer sitt missbruk med försäljning till ännu yngre.
De berättade också att de märker en mer tillåtande attityd hos föräldrarna till barnens bruk av alkohol, cigaretter och i viss mån även droger.
De möter argument som " men det är bättre att jag köper ut åt mina barn för då vet jag ju vad de dricker" och " Så länge de är här hemma så vet vi vad dom gör, så det är ingen fara" .
När jag hör sådant tänker jag på en föreläsning jag var på när en representant från Maria ungdom berättade hur hon möter sådana argument.
Tonåringar vill bli vuxna,och göra saker som hör vuxenvärlden till, låt dom då göra det, låt dom ta hand om disken, tvätten, middagslagningen, inköpen och betala räkningarna.
Ger du din tonåring bilnycklarna och säger varsogod, pröva och kör ett varv runt kvarteret så att du får lära dig.
Ger du ditt barn en provcigarett, så att de ska lära sig att hantera nikotin.
Troligen inte,
Men det är samma sak att köpa ut en flaska vin, för med det så lär sig inte barnet att hantera alkohol, men man lär sig att föräldrarna tycker det är ok att man dricker lite ibland.
Det finns en attityd kring alkohol där man förminskar problemet, jag har hört högt uppsatta politiker säga att alkohol inte är någon fara, att de flesta unga tar sig en fylla ibland och så är det inget mer med det.
Barn vill ha vuxna i sin närhet som sätter gränser, som talar om vad som är ok, och vad som inte är ok.
Där har vi ett gemensammt uppdrag, som medborgare, som föräldrar, och som poltiker.
Jag har en tid för längesedan haft förmånen att arbeta på Hassellakollektivet, och en sak man var väldigt noga med , det var att vi medlevare, vuxna, skulle stå upp för samma sak och vara tydliga med vilka normer och regler som gäller.
Ungdomars missbruk är ingen liten detaljfråga, det är en mycket viktig fråga för hela samhället och det krävs insatser från hela samhället för att förebygga att unga människor blir fast i ett missbruk
det hinns liksom inte med alla gånger, när man som jag pluggar heltid, springer på möten var och varannan kväll, och har två barn i skolåldern som går på aktiviteter och behöver läxhjälp på kvällarna.
I går var jag på socialnämnd, där polisen och drogsamordnare Maritha Bertillson, berättade om drogvaneundersökningen hos unga i Norrtälje kommun. Det var skrämmande information de hade, Allt fler unga röker, dricker, och använder droger. Acceptansen för droger har också ökat, och det är inte alldeles ovanligt att 14 åringar försörjer sitt missbruk med försäljning till ännu yngre.
De berättade också att de märker en mer tillåtande attityd hos föräldrarna till barnens bruk av alkohol, cigaretter och i viss mån även droger.
De möter argument som " men det är bättre att jag köper ut åt mina barn för då vet jag ju vad de dricker" och " Så länge de är här hemma så vet vi vad dom gör, så det är ingen fara" .
När jag hör sådant tänker jag på en föreläsning jag var på när en representant från Maria ungdom berättade hur hon möter sådana argument.
Tonåringar vill bli vuxna,och göra saker som hör vuxenvärlden till, låt dom då göra det, låt dom ta hand om disken, tvätten, middagslagningen, inköpen och betala räkningarna.
Ger du din tonåring bilnycklarna och säger varsogod, pröva och kör ett varv runt kvarteret så att du får lära dig.
Ger du ditt barn en provcigarett, så att de ska lära sig att hantera nikotin.
Troligen inte,
Men det är samma sak att köpa ut en flaska vin, för med det så lär sig inte barnet att hantera alkohol, men man lär sig att föräldrarna tycker det är ok att man dricker lite ibland.
Det finns en attityd kring alkohol där man förminskar problemet, jag har hört högt uppsatta politiker säga att alkohol inte är någon fara, att de flesta unga tar sig en fylla ibland och så är det inget mer med det.
Barn vill ha vuxna i sin närhet som sätter gränser, som talar om vad som är ok, och vad som inte är ok.
Där har vi ett gemensammt uppdrag, som medborgare, som föräldrar, och som poltiker.
Jag har en tid för längesedan haft förmånen att arbeta på Hassellakollektivet, och en sak man var väldigt noga med , det var att vi medlevare, vuxna, skulle stå upp för samma sak och vara tydliga med vilka normer och regler som gäller.
Ungdomars missbruk är ingen liten detaljfråga, det är en mycket viktig fråga för hela samhället och det krävs insatser från hela samhället för att förebygga att unga människor blir fast i ett missbruk
onsdag 21 oktober 2009
En mammas funderingar om skolan
Jag vet att jag borde skrivit mycket mer och oftare här på bloggen. Det är inte så att det saknas saker att skriva om, sannerligen inte. Det är snarare så att det är för mycket som gör mig arg eller milt undrande över vårt samhälle. Idag har jag en insändare om musikskolan publicerad i Norrtälje tidning.
I dagens Norrtälje tidning finns flera bra insändare om skolan,tyvärr inte på nätet, man skulle kunna säga att det kokar av tankar hos våra medborgare. Lärarförbundets rapport om kvalitet i kommuenernas skolor placerar Norrtälje på näst sista plats. Det finns alltså en kommun i Sverige som har sämre skolor än Norrtälje kommun.
Det finns rektorer som inte ens varit på besök i den skola de är rektor för, hur kan man då vara pedagogisk ledare och föra sin personals talan högre upp i beslutshierarkin.
Jag undrar hur det är att vara anställd som pedagog i skolan i dag och får höra hur dålig skolan är. När man står där själv inför en klass på kanske 25-32 elever, där någon har ADHD, någon annan ADD, någon är jättetrött, en annnan helt uppe i varv, någon kommer inte i gång att arbeta på lektionen och en annan har gjort klart alla böcker och vill börja med något nytt. I en klass där vissa tar väldigt mycket plats och andra tystnar och försvinner i mängden. Hur ska man då i alla led kunna uppfylla läroplanen och se och möta varje elev och anpassa undervisningen till dennes behov.
När inga extra resurser finns.
Lunchen måste avverkas på max 20 minuter, för sen kommer nästa klass och ska sitta vid borden. Och sedan efter skoldagen är det fritids för de flesta barn med kanske 50-70 barn på en avdelning och tre till fyra personal. Hur ska man då hinna hitta ro, få hjälp med läxorna, prova på olika aktiviter.
Nu ser det säkert inte ut så här på alla skolor i kommuen, men skulle jag tro ganska så många. Från politikens håll, dvs de borgeliga, har man omorganiserat förvaltningen, sparkat och tillsatt chefer, gjort om rektorsområden och flyttat rektorer hit och dit. Man har lagt ner några skolor och privatiserat några andra. Men har kvaliteten i skolan blivit bättre?
Svar nej.
Ibland sägs det att mer personal gör inte automatiskt att eleverna får bättre resultat, men har man i Norrtälje prövat det det? Man kanske skulle prata med de som är ute i verksamheten om hur de uppelver skolan, prata med oss föräldrar, med eleverna och framförallt med pedagogerna. Lyssna på vad de har att säga, och gör något åt det. Ge de barn i behov av särskilt stöd den hjälp de behöver, ofta handlar det om en kvalificerad assistent, om rätt hjälpmedel och om en möjlighet till lugn och studiero i skolan.
Det kan handla om att ta tillvara de goda pedagoger och eldsjälar som finns i skolan, om att utöka både antalet lärare och genomföra kontinuerliga vidarutbildningar i syfte att höja lärarnas kompetens.
I dagens Norrtälje tidning finns flera bra insändare om skolan,tyvärr inte på nätet, man skulle kunna säga att det kokar av tankar hos våra medborgare. Lärarförbundets rapport om kvalitet i kommuenernas skolor placerar Norrtälje på näst sista plats. Det finns alltså en kommun i Sverige som har sämre skolor än Norrtälje kommun.
Det finns rektorer som inte ens varit på besök i den skola de är rektor för, hur kan man då vara pedagogisk ledare och föra sin personals talan högre upp i beslutshierarkin.
Jag undrar hur det är att vara anställd som pedagog i skolan i dag och får höra hur dålig skolan är. När man står där själv inför en klass på kanske 25-32 elever, där någon har ADHD, någon annan ADD, någon är jättetrött, en annnan helt uppe i varv, någon kommer inte i gång att arbeta på lektionen och en annan har gjort klart alla böcker och vill börja med något nytt. I en klass där vissa tar väldigt mycket plats och andra tystnar och försvinner i mängden. Hur ska man då i alla led kunna uppfylla läroplanen och se och möta varje elev och anpassa undervisningen till dennes behov.
När inga extra resurser finns.
Lunchen måste avverkas på max 20 minuter, för sen kommer nästa klass och ska sitta vid borden. Och sedan efter skoldagen är det fritids för de flesta barn med kanske 50-70 barn på en avdelning och tre till fyra personal. Hur ska man då hinna hitta ro, få hjälp med läxorna, prova på olika aktiviter.
Nu ser det säkert inte ut så här på alla skolor i kommuen, men skulle jag tro ganska så många. Från politikens håll, dvs de borgeliga, har man omorganiserat förvaltningen, sparkat och tillsatt chefer, gjort om rektorsområden och flyttat rektorer hit och dit. Man har lagt ner några skolor och privatiserat några andra. Men har kvaliteten i skolan blivit bättre?
Svar nej.
Ibland sägs det att mer personal gör inte automatiskt att eleverna får bättre resultat, men har man i Norrtälje prövat det det? Man kanske skulle prata med de som är ute i verksamheten om hur de uppelver skolan, prata med oss föräldrar, med eleverna och framförallt med pedagogerna. Lyssna på vad de har att säga, och gör något åt det. Ge de barn i behov av särskilt stöd den hjälp de behöver, ofta handlar det om en kvalificerad assistent, om rätt hjälpmedel och om en möjlighet till lugn och studiero i skolan.
Det kan handla om att ta tillvara de goda pedagoger och eldsjälar som finns i skolan, om att utöka både antalet lärare och genomföra kontinuerliga vidarutbildningar i syfte att höja lärarnas kompetens.
torsdag 17 september 2009
Att vara Vanlig eller Ovanlig - det är frågan
I mätning efter mätning ligger KD ganska så dåligt till. Partiets stora profilfråga, vårdnadsbidrag är ingen större succé. KDs konservativa hållning i HBT frågor delas inte av övriga allianspartier, och inte heller av oppositionen, KD stod tämligen ensamma på nejsidan när riksdagen röstade för samkönade äktenskap i våras.
Något måste Hägglund göra för att synas i skuggan av Reinfeldt/ Borg.
Så idag rycker riddare Hägglund ut till försvar för alla stackars Svenssons som blivit så illa åtgågna av det mäktiga vänsterkulturetablissemanget.
I DN debatt idag skriver Hägglund bland annat " Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv."
Jo, det är ju " den radikala eliten" som besitter alla maktpositioner i vårt land. Det är ju de som har de högsta lönerna, som har de mest prestigefyllda uppdragen, som sitter på den politiska makten, eller kanske inte.
Göran Hägglunds hela artikel andas indignation över att det finns grupper som vågar ifrågasätta de strukturer och makteliter som finns. Att en viss del av kultureliten har varit radikal är ingen nyhet, det ingår i den ifrågasättande, tänkande människans diskurs att granska och ifrågasätta rådande normer och värderingar.
Vidare skriver Hägglund att
"Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter"
Här undrar jag vilka köksbord Hägglund talar om, har han varit hemma hos mig, vet han vad som diskuteras vid vårt vanliga köksbord, för vi borde vara en vanlig familj, en mamma, en pappa, två barn, bostadsrätt, kombibil, platt-tv. Men det är klart helt vanliga är vi inte, då mannen i familjen är kulturarbetare och jag inte bara är politiskt aktiv utan även en före detta genusstudent.
Vad menar Hägglund med konstigheter? Blir det en konstighet om en i familjen är arbetslös, eller om någon i familjen har missbuksproblem, om det kanske bara är en vuxen i familjen? Är det en konstig familj om den består av två kvinnor eller två män?
Vidare gör Hägglund lite kullerbyttor i sin text, dels så säger han att alla ska få leva som dom vill, och dels så säger han åt de som ifrågasätter att sluta med det.
Och så gör Hägglund en mycket grov generalisering och slår fast som en sanning hur hur den vanliga kärnfamiljen är och gör sig till språkrör för denna.
Artikeln avslutar Hägglund så här:
" Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.
Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."
Är det därför KD röstade mot samkönade äktenskap, och är det därför KD alltid sjunger den idag ganska så ovanliga kärnfamiljens lov?
Jag ser mig som radikal just för att jag respekterar allas rätt att vara precis som de är, "ovanlig" som "vanlig".
Jag anser också att Hägglund är ute på mycket grumligt vatten när han talar om sunt förnuft och kategoriserar in folk i två grupper, vanliga och ovanliga.
Hägglund slår alltså fast i sin artikel att det finns vanliga människor, och att det finns ovanliga människor. Hägglund anser att de vanliga människorna är diskriminerade i och med att de blir ifrågasatta av de ovanliga människorna.
Sedan visar Hägglund att han minsann vet vad de vanliga männsikorna talar om och att dessa människor besitter " det sunda förnuftet", som de andra ovanliga torde sakna.
Jag kallar mig gärna en ovanlig människa och min kunskap om vad det talas om vid köksborden sträcker sig till mitt eget köksbord, och där talas det om en hel del konstigheter.
Något måste Hägglund göra för att synas i skuggan av Reinfeldt/ Borg.
Så idag rycker riddare Hägglund ut till försvar för alla stackars Svenssons som blivit så illa åtgågna av det mäktiga vänsterkulturetablissemanget.
I DN debatt idag skriver Hägglund bland annat " Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv."
Jo, det är ju " den radikala eliten" som besitter alla maktpositioner i vårt land. Det är ju de som har de högsta lönerna, som har de mest prestigefyllda uppdragen, som sitter på den politiska makten, eller kanske inte.
Göran Hägglunds hela artikel andas indignation över att det finns grupper som vågar ifrågasätta de strukturer och makteliter som finns. Att en viss del av kultureliten har varit radikal är ingen nyhet, det ingår i den ifrågasättande, tänkande människans diskurs att granska och ifrågasätta rådande normer och värderingar.
Vidare skriver Hägglund att
"Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter"
Här undrar jag vilka köksbord Hägglund talar om, har han varit hemma hos mig, vet han vad som diskuteras vid vårt vanliga köksbord, för vi borde vara en vanlig familj, en mamma, en pappa, två barn, bostadsrätt, kombibil, platt-tv. Men det är klart helt vanliga är vi inte, då mannen i familjen är kulturarbetare och jag inte bara är politiskt aktiv utan även en före detta genusstudent.
Vad menar Hägglund med konstigheter? Blir det en konstighet om en i familjen är arbetslös, eller om någon i familjen har missbuksproblem, om det kanske bara är en vuxen i familjen? Är det en konstig familj om den består av två kvinnor eller två män?
Vidare gör Hägglund lite kullerbyttor i sin text, dels så säger han att alla ska få leva som dom vill, och dels så säger han åt de som ifrågasätter att sluta med det.
Och så gör Hägglund en mycket grov generalisering och slår fast som en sanning hur hur den vanliga kärnfamiljen är och gör sig till språkrör för denna.
Artikeln avslutar Hägglund så här:
" Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.
Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."
Är det därför KD röstade mot samkönade äktenskap, och är det därför KD alltid sjunger den idag ganska så ovanliga kärnfamiljens lov?
Jag ser mig som radikal just för att jag respekterar allas rätt att vara precis som de är, "ovanlig" som "vanlig".
Jag anser också att Hägglund är ute på mycket grumligt vatten när han talar om sunt förnuft och kategoriserar in folk i två grupper, vanliga och ovanliga.
Hägglund slår alltså fast i sin artikel att det finns vanliga människor, och att det finns ovanliga människor. Hägglund anser att de vanliga människorna är diskriminerade i och med att de blir ifrågasatta av de ovanliga människorna.
Sedan visar Hägglund att han minsann vet vad de vanliga männsikorna talar om och att dessa människor besitter " det sunda förnuftet", som de andra ovanliga torde sakna.
Jag kallar mig gärna en ovanlig människa och min kunskap om vad det talas om vid köksborden sträcker sig till mitt eget köksbord, och där talas det om en hel del konstigheter.
lördag 12 september 2009
Det man prioriterar har man råd med
Alliansregeringen lovade att man skulle införa maxtaxa på fritids, ett löfte som man inte anser sig ha råd att infria. Fritids är en stor del av våra skolbarns vardag. De flesta barn som går i förskoleklassen upp till åk tre går på fritids. Under flera års tid har barngrupperna blivit större på fritids. På mina barns fritids är det 52-58 barn och tre till fyra personal. På ett annat fritids i kommunen är det 70 barn på en avdelning. Fritidspedagogerna har fullt upp med att hålla koll på barnen, fritidsverksamheten blir mer som en förvaring, tid för allt det som man skulle vilja göra, som ingår i fritids uppdrag hinns inte med när barngrupperna är så stora.
Fritidspedagogutbildningen är på 3.5 år och är en akademisk utbildning, fritids har mål och riktlinjer, men det känns som om det är en verksamhet som glöms bort. Jag var på föräldramöte häromdagen då hela arbetslaget för förskoleklass till åk 3 var närvarande, men ingen fritidspersonal. Jag frågade rektorn om varför inte fritids var representerade, det hade rektorn inte tänkt på.
Jag frågade skol och utbildninghschefen hur stora banrgrupperna är i snitt på våra fritidshem, han fick bli mig svaret skyldig. Trots att många barn börjar och avslutar sin skoldag på fritids känns det som om styrande poltiker inte riktigt bryr sig om den verksamheten. Att det är så visar ju också Björklunds besked om att det inte blir någon maxtaxa på fritids. Valöftet bryts med hänvisning till att man inte har råd. Skattesänkningar har man dock råd med.
Det man prioriterar har man råd med.
Alltså har alliansregeringen råd med skattesänkningar, men inte råd med maxtaxa på fritids.
Kristian skriver om ett misslyckande för jobben
Fritidspedagogutbildningen är på 3.5 år och är en akademisk utbildning, fritids har mål och riktlinjer, men det känns som om det är en verksamhet som glöms bort. Jag var på föräldramöte häromdagen då hela arbetslaget för förskoleklass till åk 3 var närvarande, men ingen fritidspersonal. Jag frågade rektorn om varför inte fritids var representerade, det hade rektorn inte tänkt på.
Jag frågade skol och utbildninghschefen hur stora banrgrupperna är i snitt på våra fritidshem, han fick bli mig svaret skyldig. Trots att många barn börjar och avslutar sin skoldag på fritids känns det som om styrande poltiker inte riktigt bryr sig om den verksamheten. Att det är så visar ju också Björklunds besked om att det inte blir någon maxtaxa på fritids. Valöftet bryts med hänvisning till att man inte har råd. Skattesänkningar har man dock råd med.
Det man prioriterar har man råd med.
Alltså har alliansregeringen råd med skattesänkningar, men inte råd med maxtaxa på fritids.
Kristian skriver om ett misslyckande för jobben
fredag 11 september 2009
Har världen blivit galen
Ibland undrar jag om världen blivit galen.
Igår skrev jag om det idiotiska beslutet i Trelleborg att lärare ska få hög lön om deras elever har höga betyg och lägre lön om eleverna har lägre betyg.
Idag läste jag i Aftonbladet på nätet om att tv4 har en ny programidé som går att på att låsa in ett gäng grabbar på glid på en riktig anstalt där de får träffa fd kåkfarare och anstaltspersonal.
Hur tänkte man nu, har det slagit TILT totalt hos den tv kanalen.
Jerzy Sarnecki är en man jag hyser det största förtroende för , han säger så här om programídén:
"– Den här typen av ungdomar med struligt liv behöver stabila vuxna som finns i det etablerade samhället som kan hjälpa dem med kontakter, skaffa arbeta, skaffa bostad, massa saker som just exfångar kanske har små möjligheter att göra, säger han.
Jerzy Sarnecki är också tveksam till om uppmärksamhet i media är vad ungdomarna behöver.
– Unga människor med sociala problem vill ofta ha mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Och jag är inte säker på att massmedial uppmärksamhet och bekräftelse är den bästa formen av bekräftelse för dem. Den formen av bekräftelse kan till och med vara skadlig för dem, säger han.
Igår skrev jag om det idiotiska beslutet i Trelleborg att lärare ska få hög lön om deras elever har höga betyg och lägre lön om eleverna har lägre betyg.
Idag läste jag i Aftonbladet på nätet om att tv4 har en ny programidé som går att på att låsa in ett gäng grabbar på glid på en riktig anstalt där de får träffa fd kåkfarare och anstaltspersonal.
Hur tänkte man nu, har det slagit TILT totalt hos den tv kanalen.
Jerzy Sarnecki är en man jag hyser det största förtroende för , han säger så här om programídén:
"– Den här typen av ungdomar med struligt liv behöver stabila vuxna som finns i det etablerade samhället som kan hjälpa dem med kontakter, skaffa arbeta, skaffa bostad, massa saker som just exfångar kanske har små möjligheter att göra, säger han.
Jerzy Sarnecki är också tveksam till om uppmärksamhet i media är vad ungdomarna behöver.
– Unga människor med sociala problem vill ofta ha mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Och jag är inte säker på att massmedial uppmärksamhet och bekräftelse är den bästa formen av bekräftelse för dem. Den formen av bekräftelse kan till och med vara skadlig för dem, säger han.
torsdag 10 september 2009
Är du lönsam lille vän?
Att värdera kunskap är inte alltid så lätt, inte heller att värdera vem som är den bästa pedagogen. Är det den som ger sina elever höga betyg eller är det den som kanske lyckas få en elev att överhuvudtaget gå till skolan, och kanske till och med få godkänt i ett ämne i stället för IG.
I Trelleborg har alliansen bestämt att det är genom höga betyg man ser vilken lärare som är bäst och därmed ges högre lön. Följande är klippt ur Svd
"Om eleverna får goda resultat i de nationella proven kan lärarna få högre lön.
Blir resultaten sämre minskar lönen.
Nu ska den omdiskuterade lönemodellen utredas vidare av Trelleborgs gymnasieförvaltning, beslutade den lokala gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden på onsdagskvällen. Nästa år tar politikerna ställning till om den ska införas.
Allianspartierna sade ja till förslaget. Den socialdemokratiska oppositionen vägrade att delta i beslutet, rapporterar skånska medier.
- De bästa lärarna ska ha bäst betalt. Och lärarnas viktigaste uppgift är att förmedla kunskap, säger nämndens ordförande Lars Hemzelius (FP) till Metro."
Det är att göra det enkelt för sig att sätta likhetstecken mellan höga betyg och duktig lärare.
Om man är det minsta lilla insatt i pedagogik borde man veta att människor är olika, att barn, elever lär sig olika fort, och har olika förutsättningar att ta till sig kunskap. Att vara en god pedagog beyder inte endast att man har elever som presterar bra resultat på proven. Det kanske är så att de bästa pedagogerna behövs på IV programmet, dvs dit de elever som inte klarat godkänt i kärnämnerna från grundskolan hamnar.
Hur ska man som lärare göra en rättivs bedömning när man sätter betyg om det innebär att man får sänkt lön?
Hur ska man kunna få duktiga lärare till klasser med icke högpresterande elever?
Eller är det så att det finns en dold agenda, att endast de elever som är duktiga och har lätt för sig ska få de bästa lärarna och att lärarna till dessa elever ska få hög lön. Men så illa kan det väl inte vara i alliansens Sverige...eller...
Eva-Lis Sirén från lärarförbundet sågar förslaget
" Ett så här smalt perspektiv gagnar ingen. När jag hör den här typen av förslag så blir jag fundersam över kompetensen i lönesättningen. Jag hoppas att Sveriges rektorer är klokare än så, säger hon."
Det hoppas jag också , men jag beklagar att vissa politiker inte är klokare än så.
I Trelleborg har alliansen bestämt att det är genom höga betyg man ser vilken lärare som är bäst och därmed ges högre lön. Följande är klippt ur Svd
"Om eleverna får goda resultat i de nationella proven kan lärarna få högre lön.
Blir resultaten sämre minskar lönen.
Nu ska den omdiskuterade lönemodellen utredas vidare av Trelleborgs gymnasieförvaltning, beslutade den lokala gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden på onsdagskvällen. Nästa år tar politikerna ställning till om den ska införas.
Allianspartierna sade ja till förslaget. Den socialdemokratiska oppositionen vägrade att delta i beslutet, rapporterar skånska medier.
- De bästa lärarna ska ha bäst betalt. Och lärarnas viktigaste uppgift är att förmedla kunskap, säger nämndens ordförande Lars Hemzelius (FP) till Metro."
Det är att göra det enkelt för sig att sätta likhetstecken mellan höga betyg och duktig lärare.
Om man är det minsta lilla insatt i pedagogik borde man veta att människor är olika, att barn, elever lär sig olika fort, och har olika förutsättningar att ta till sig kunskap. Att vara en god pedagog beyder inte endast att man har elever som presterar bra resultat på proven. Det kanske är så att de bästa pedagogerna behövs på IV programmet, dvs dit de elever som inte klarat godkänt i kärnämnerna från grundskolan hamnar.
Hur ska man som lärare göra en rättivs bedömning när man sätter betyg om det innebär att man får sänkt lön?
Hur ska man kunna få duktiga lärare till klasser med icke högpresterande elever?
Eller är det så att det finns en dold agenda, att endast de elever som är duktiga och har lätt för sig ska få de bästa lärarna och att lärarna till dessa elever ska få hög lön. Men så illa kan det väl inte vara i alliansens Sverige...eller...
Eva-Lis Sirén från lärarförbundet sågar förslaget
" Ett så här smalt perspektiv gagnar ingen. När jag hör den här typen av förslag så blir jag fundersam över kompetensen i lönesättningen. Jag hoppas att Sveriges rektorer är klokare än så, säger hon."
Det hoppas jag också , men jag beklagar att vissa politiker inte är klokare än så.
onsdag 9 september 2009
I snålhetens tidevarv
I dagens Norrtälje tidning kan man läsa att den förre konsultsocialchefen Lars Davidssons slutrapport om socialnämnden. den visar att budgeten behöver utökas med 26-28 miljoner för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Vi lever i ett snålhetens tidevarav och det är på de svagaste grupperna det ska sparas mest när moderaterna får bestämma, och de får de tyvärr.
Det värsta är att styrande moderater i kommunen tror att kommunala budgetprioriteringar väger tyngre än lagen. I vår fina kommun lider väldigt många människor av psykisk ohälsa, speciellt kvinnor i min ålder är drabbade. Man har från sjukvården identifierat en grupp bestående av ca 600 kvinnor i åldrarna 30-49 år som varit sjukskrivna en längre tid. Orsaken till probelmatiken är bland annat stress. När man ska göra mer och fler saker på kortare tid och dessutom få ett utökat personligt ansvar, men mindre befogenheter blir situationen till slut ohållbar. Om man dessutom har barn med särskilda behov, som har tex ADHD eller liknande så blir stressen ännu större, för i Norrtälje kommun har man bestämmt att det inte finns barn med särskilda behov, eller hur ska man annars tolka att det inte någonstans finns resurser för dessa barn.
Arbetslösheten i kommunen är fortfarande relativt låg, runt 2% ändå ökar socialbidragen med 30% och den största orsaken till att man söker socialbidrag är arbetslöshet, och den största gruppen är unga människor.
Ungdomsarbetslösheten hos ungdomar är betydligt högre, över 3%.
I dag har de rödgröna släppt granskningsrapporten " tre år av missade chanser. Den ska jag läsa så fort jag betat av ett gäng måsten.
Johan undrar om han ska säga tack till alliansen,
Ulrika skriver om välfärd före skattesänkningar
Det värsta är att styrande moderater i kommunen tror att kommunala budgetprioriteringar väger tyngre än lagen. I vår fina kommun lider väldigt många människor av psykisk ohälsa, speciellt kvinnor i min ålder är drabbade. Man har från sjukvården identifierat en grupp bestående av ca 600 kvinnor i åldrarna 30-49 år som varit sjukskrivna en längre tid. Orsaken till probelmatiken är bland annat stress. När man ska göra mer och fler saker på kortare tid och dessutom få ett utökat personligt ansvar, men mindre befogenheter blir situationen till slut ohållbar. Om man dessutom har barn med särskilda behov, som har tex ADHD eller liknande så blir stressen ännu större, för i Norrtälje kommun har man bestämmt att det inte finns barn med särskilda behov, eller hur ska man annars tolka att det inte någonstans finns resurser för dessa barn.
Arbetslösheten i kommunen är fortfarande relativt låg, runt 2% ändå ökar socialbidragen med 30% och den största orsaken till att man söker socialbidrag är arbetslöshet, och den största gruppen är unga människor.
Ungdomsarbetslösheten hos ungdomar är betydligt högre, över 3%.
I dag har de rödgröna släppt granskningsrapporten " tre år av missade chanser. Den ska jag läsa så fort jag betat av ett gäng måsten.
Johan undrar om han ska säga tack till alliansen,
Ulrika skriver om välfärd före skattesänkningar
söndag 6 september 2009
Rödgrön folkfest i Kungsan
Nu ska vi strax åka, sonen och jag till Kungsan i Stockholm.
Rödgrön folkfest i Kungsan. Bra artister, bra politik och hoppborgar utlovas.
klockan 12-16.
Vi ses där!
Rödgrön folkfest i Kungsan. Bra artister, bra politik och hoppborgar utlovas.
klockan 12-16.
Vi ses där!
lördag 5 september 2009
Är det så här vi vill ha det?
När landet har lågkonjuktur har socialtjänsten högkonjuktur, Extra het blir socialtjänstens högkonjuktur när regeringen infört försämringar i sjukkassan, och försämringar i A kassan ,vilket medför att människor blir utförsäkrade. Det finns en anledning till att människor varit sjukskrivna, den orsaken till sjukskrivningen försvinner inte för att reglementet kring ersättningen förändras. När fler människor blir arbertslösa så klyftorna i samhället ökar än mer mellan de som har jobb och de som inte har det.
De som inte har någon försörjning måste på något sätt få tillvaron att gå ihop för att man inte ska hamna på gatan. Då kan man vända sig till socialtjänsten. Men eftersom det är det sista skyddnätet så görs en omfattande bedömning innan man kan få ekonomiskt bistånd. Och alla realiserbara tillgångar som kan inbringa ett värde måste avyttras innan man kan få socialbidrag. I klartext måste man göra sig av med båten, bilen , huset, bostadsrätten innan man kan få sitt socialbidrag. Dessutom måste man visa på att man är aktivt arbetssökande.
Om man dessutom är gift eller sambo räknas hela familjens inkomst in och det är få som då hamnar under socialbidragsnormen dvs de kan då inte få ekonomisk hjälp från socialtjänsten.
Trots allt detta har socialbidragskostnaderna ökat i Norrtälje kommun med 30% att jämföra med Sveriges Kommuner och Landstings uträkning som visar att snitt i kommunerna är ökningen av socialbidragen 13%.
Nu skulle man ju kunna tänka sig att de styrande politikerna ser detta och budgeterar socialtjänsten det de behöver för att klara av den lagstadgade verksamheten.
Men nej inte här. Trots att det finns förklaringar till de ökade kostnaderna, dvs fler människor söker och behöver stöd och hjälp av samhället, så säger man från kommunledningens sida att en rejält underdimensionerad budget, som lades i en högkonjuktur, ska gälla.
Ett klargörande vill jag här göra att socialtjänsten håller inte på med något duttande med människor. SoL ( socialtjänstlagen ) är en tvingande lagstiftning, om en enskild tjänmsteman på socialförvaltningen inte följer lagen och ger varje individ som söker hjälp en rättivs bedömning och relevant åtgärd så är det straffbart, som andra lagbrott. Och konsekvenserna för den enskilde indivinden kan bli katastrofala. Vi har då och då sett stora rubriker om tragedier som skakar oss såsom Fallet Louise och pojken Bobby. När på olika sätt samhället brustit i ansvar eller inte kunnat göra någon insats kan följderna bli katastrofala. Vi ska inte vara naiva och tro att det inte finns människor i vår kommun som lever i misär, att det inte skulle finnas barn som far illa och människor som lever utanför samhället även här.
Men de som verkligen söker hjälp och stöd har enligt lagen rätt att få det.
Det är vardagen för våra socialsekreterare.
Det vet också vi som är nära verksamheten och som har läst SoL.
Man kan ju tycka att även moderate kommunalrådet Kjell Jansson, och den moderate riksdagsmannen Göran Petterson och övriga ledande politiker i borgerligheten borde känna till det faktum att riksdagens lagar står över kommunala budgetpriorieteringar.
De borde inte uppmana till lagbrott, vilket skulle vara fallet om socialtjänsten ska följa den underdimensionerade budgeten som majoriteten beslutat om. Ett tillskott på 20 -28 miljoner är nödvändigt bara för att upprätthålla den lagstadgade verksamheten.
Om man sedan ska kunna utveckla redan bra verksamheter och förbättra verksamheten i stort, erbjuda personalen kompetensutveckling och ge socialtjänsten det uppdrag som man faktiskt också nu fattat beslut om i den policy om folkhälsoarbete i Stockholms län så talar vi om betydligt högre nivåer.
Vi socialdemokrater vet att investeringar i människors hälsa alltid är en god investering.
Vi vet också att varje satsad krona på förebyggande arbete betalar sig tillbaka tiofalt.
Vi anser det vara bättre att männsikor får stöd och hjälp i ett tidigt skede att klara sin försörjning genom aktiva abetsmarkandsåtgärder, genom att ha ungdomsjobb, genom att ha utökade utblinidngsplaster, på alla nivåer så att människor dels kan bidra till sin egen försörningoch dels stå väl rustade när konjukturen vänder.
Vi vet också att enda sättet att långsiktigt minska socialtjänstens kostnader är att investera i människor, dvs på alla andra områden sätta till mer resurser, på förbyggande arbete, i skolan, på förskolan, på fritidshemmen, på fritidsgårdarna. Med föräldrautbildningar, med ett Familjens hus, men också genom att i tidigt skede kunna erbjuda människor stöd och hjälp i olika faser i livet.
Det förslag till budget 2010- 2012 som den borgeliga majoriteten skickat ut på remiss visar ingen ökning till socialnämnden. Detta har de borgeliga ledamöterna i socialnämnden svarat på med att ett tillskott på 21-28 mkt behövs för att man ska klara verksmheten. Helt enligt den slutrapport som den oberoende konsulten Lars Davidsson gjort. Frågan är nu om den övriga styrande borgeligheten kommer att lyssna på de som kan verksamheten eller om de kommer att fortsätta peka med hela handen och kräva lydnad mot allt förnuft.
Johan skriver om de kastlösa
Anders skriver om en modern form av slaveri
Och från Pebbles en bild direkt från verkligheten
De som inte har någon försörjning måste på något sätt få tillvaron att gå ihop för att man inte ska hamna på gatan. Då kan man vända sig till socialtjänsten. Men eftersom det är det sista skyddnätet så görs en omfattande bedömning innan man kan få ekonomiskt bistånd. Och alla realiserbara tillgångar som kan inbringa ett värde måste avyttras innan man kan få socialbidrag. I klartext måste man göra sig av med båten, bilen , huset, bostadsrätten innan man kan få sitt socialbidrag. Dessutom måste man visa på att man är aktivt arbetssökande.
Om man dessutom är gift eller sambo räknas hela familjens inkomst in och det är få som då hamnar under socialbidragsnormen dvs de kan då inte få ekonomisk hjälp från socialtjänsten.
Trots allt detta har socialbidragskostnaderna ökat i Norrtälje kommun med 30% att jämföra med Sveriges Kommuner och Landstings uträkning som visar att snitt i kommunerna är ökningen av socialbidragen 13%.
Nu skulle man ju kunna tänka sig att de styrande politikerna ser detta och budgeterar socialtjänsten det de behöver för att klara av den lagstadgade verksamheten.
Men nej inte här. Trots att det finns förklaringar till de ökade kostnaderna, dvs fler människor söker och behöver stöd och hjälp av samhället, så säger man från kommunledningens sida att en rejält underdimensionerad budget, som lades i en högkonjuktur, ska gälla.
Ett klargörande vill jag här göra att socialtjänsten håller inte på med något duttande med människor. SoL ( socialtjänstlagen ) är en tvingande lagstiftning, om en enskild tjänmsteman på socialförvaltningen inte följer lagen och ger varje individ som söker hjälp en rättivs bedömning och relevant åtgärd så är det straffbart, som andra lagbrott. Och konsekvenserna för den enskilde indivinden kan bli katastrofala. Vi har då och då sett stora rubriker om tragedier som skakar oss såsom Fallet Louise och pojken Bobby. När på olika sätt samhället brustit i ansvar eller inte kunnat göra någon insats kan följderna bli katastrofala. Vi ska inte vara naiva och tro att det inte finns människor i vår kommun som lever i misär, att det inte skulle finnas barn som far illa och människor som lever utanför samhället även här.
Men de som verkligen söker hjälp och stöd har enligt lagen rätt att få det.
Det är vardagen för våra socialsekreterare.
Det vet också vi som är nära verksamheten och som har läst SoL.
Man kan ju tycka att även moderate kommunalrådet Kjell Jansson, och den moderate riksdagsmannen Göran Petterson och övriga ledande politiker i borgerligheten borde känna till det faktum att riksdagens lagar står över kommunala budgetpriorieteringar.
De borde inte uppmana till lagbrott, vilket skulle vara fallet om socialtjänsten ska följa den underdimensionerade budgeten som majoriteten beslutat om. Ett tillskott på 20 -28 miljoner är nödvändigt bara för att upprätthålla den lagstadgade verksamheten.
Om man sedan ska kunna utveckla redan bra verksamheter och förbättra verksamheten i stort, erbjuda personalen kompetensutveckling och ge socialtjänsten det uppdrag som man faktiskt också nu fattat beslut om i den policy om folkhälsoarbete i Stockholms län så talar vi om betydligt högre nivåer.
Vi socialdemokrater vet att investeringar i människors hälsa alltid är en god investering.
Vi vet också att varje satsad krona på förebyggande arbete betalar sig tillbaka tiofalt.
Vi anser det vara bättre att männsikor får stöd och hjälp i ett tidigt skede att klara sin försörjning genom aktiva abetsmarkandsåtgärder, genom att ha ungdomsjobb, genom att ha utökade utblinidngsplaster, på alla nivåer så att människor dels kan bidra till sin egen försörningoch dels stå väl rustade när konjukturen vänder.
Vi vet också att enda sättet att långsiktigt minska socialtjänstens kostnader är att investera i människor, dvs på alla andra områden sätta till mer resurser, på förbyggande arbete, i skolan, på förskolan, på fritidshemmen, på fritidsgårdarna. Med föräldrautbildningar, med ett Familjens hus, men också genom att i tidigt skede kunna erbjuda människor stöd och hjälp i olika faser i livet.
Det förslag till budget 2010- 2012 som den borgeliga majoriteten skickat ut på remiss visar ingen ökning till socialnämnden. Detta har de borgeliga ledamöterna i socialnämnden svarat på med att ett tillskott på 21-28 mkt behövs för att man ska klara verksmheten. Helt enligt den slutrapport som den oberoende konsulten Lars Davidsson gjort. Frågan är nu om den övriga styrande borgeligheten kommer att lyssna på de som kan verksamheten eller om de kommer att fortsätta peka med hela handen och kräva lydnad mot allt förnuft.
Johan skriver om de kastlösa
Anders skriver om en modern form av slaveri
Och från Pebbles en bild direkt från verkligheten
torsdag 3 september 2009
Skillnad på retorik och politik
Moderaterna har som bekant haft kongress eller stämma eller vad de nu kallar det när de träffas i Västerås. Fredrik Reinfeldt sade då att Moderaterna ska bli ett snällt parti, ett parti för alla.
Tror inte rikigt på det. det räcker inte med retorik, det måste även finnas en politik som stämmer överrens med samma retorik.
Förpackningen är viktig det vet alla , men till syvende och sist är det innehållet som räknas, eller hur.
Regeringen Reinfeldt har försämrat reglerna i sjukförsäkringen kraftigt, samtidigt som man infört begränsningar och försämringar i a-kasse systemet, minskat antalet platser i komvux och arbetsmarknadsutbildningar precis lagom till att den globala lågkonjukturen sveper över landet med full kraft.
Att människor lider av de nya hårda sjukföräkringsreglerna är ingen nyhet och det blir tydligt om man läser dagens Aftonblad, tex där upprörda och besvikna människor beskriver sina upplevelser av försäkringskassan.
Enligt en undersökning gjord av Novus opinion är förtroendet för försäkringskassan i botten. Varannan person tvivlar på att de får en rättssäker bedömning, det är orerhört allvarligt. Mer om det kan man läsa också i Aftonbladet
Det gör mig upprörd, men riktigt arg blir jag när jag läser i DN att Stockholms stad ska spara en miljon kronor per månad på de hemlösa.
"Enheten för hemlösa ska spara en miljon kronor i månaden, trots att antalet hemlösa har ökat med 30 procent sedan i fjol. – Nu måste vi föreslå åtgärder som kanske strider mot både lagstiftningen och de politiska ambitionerna, säger enhetens chef Claudette Skilving"
Under det första halvåret i år har 199 fler personer sökt sig till Stockholm och enheten för hemlösa, trots det vill man spara på dom som inget har.
Det är så hjärtlöst och cyniskt. Men detta är moderat politik i praktiken, att ta från de som inget har.
Även i Norrtälje kommun pekar moderatledningen med hela handen och kräver att socialtjänsten ska hålla sig till en underdimensionerad budget. Men just det återkommaer jag till i framtida inlägg.
Johan skriver också om detta ämne
Tror inte rikigt på det. det räcker inte med retorik, det måste även finnas en politik som stämmer överrens med samma retorik.
Förpackningen är viktig det vet alla , men till syvende och sist är det innehållet som räknas, eller hur.
Regeringen Reinfeldt har försämrat reglerna i sjukförsäkringen kraftigt, samtidigt som man infört begränsningar och försämringar i a-kasse systemet, minskat antalet platser i komvux och arbetsmarknadsutbildningar precis lagom till att den globala lågkonjukturen sveper över landet med full kraft.
Att människor lider av de nya hårda sjukföräkringsreglerna är ingen nyhet och det blir tydligt om man läser dagens Aftonblad, tex där upprörda och besvikna människor beskriver sina upplevelser av försäkringskassan.
Enligt en undersökning gjord av Novus opinion är förtroendet för försäkringskassan i botten. Varannan person tvivlar på att de får en rättssäker bedömning, det är orerhört allvarligt. Mer om det kan man läsa också i Aftonbladet
Det gör mig upprörd, men riktigt arg blir jag när jag läser i DN att Stockholms stad ska spara en miljon kronor per månad på de hemlösa.
"Enheten för hemlösa ska spara en miljon kronor i månaden, trots att antalet hemlösa har ökat med 30 procent sedan i fjol. – Nu måste vi föreslå åtgärder som kanske strider mot både lagstiftningen och de politiska ambitionerna, säger enhetens chef Claudette Skilving"
Under det första halvåret i år har 199 fler personer sökt sig till Stockholm och enheten för hemlösa, trots det vill man spara på dom som inget har.
Det är så hjärtlöst och cyniskt. Men detta är moderat politik i praktiken, att ta från de som inget har.
Även i Norrtälje kommun pekar moderatledningen med hela handen och kräver att socialtjänsten ska hålla sig till en underdimensionerad budget. Men just det återkommaer jag till i framtida inlägg.
Johan skriver också om detta ämne
tillbaks i " bloggsfären"
Jag har inte skrivit på ett tag för att jag har funderat på att sluta blogga, det finns så mycket annat att göra hela tiden.
Jag har också tänkt byta namn och utseende på bloggen och sen skriva, men kommer liksom aldrig till skott med det, så nu skriver jag rakt upp och ner istället.
Anledningen till att jag skriver igen var en kommentar jag fick på min mailbox.
Jag tackar för de snälla små orden, det var vad som behövdes för att jag ska börja skriva igen.
Det har sannerligen inte saknats saker att skriva om.
Dagens statistiska nyhet till exempel att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män. Att det i stort sett inte har hänt något på den fronten på 17 år.
Det beror till största delen inte på lönediskriminering inom samma yrke, även om det där är vissa skillnader till männens fördel, utan det beror på att fler män än kvinnor har ledande arbetsledande positioner och chefsbeffatningar.
Sedan handlar det givetvis om yrkets status och löneläge.
Yrken som till största delen innehas av kvinnor har lägre lön och lägre status än yrken som till största delen innehas av män.
Dessutom är kvinnodominerade yrken inom omsorg, vård och utbildning beskaffade så att de har ett stort personligt ansvar, men mycket lite befoghenheter och möjligheter till avancemang inom yrket.
Alla säger sig vilja ha ansvar, det anses fint, men ingen säger sig vilja ha makt, det anses inte lika fint. Men ansvar utan makt är något väldigt obehagligt.
Det är därför jag envisas med att vara politiskt engagerad, jag vill ha både ansvar och makt att kunna förändra och förbättra samhället. Att på olika sätt bidra till att minska orättvisor när helst de uppstår.
Jag har också tänkt byta namn och utseende på bloggen och sen skriva, men kommer liksom aldrig till skott med det, så nu skriver jag rakt upp och ner istället.
Anledningen till att jag skriver igen var en kommentar jag fick på min mailbox.
Jag tackar för de snälla små orden, det var vad som behövdes för att jag ska börja skriva igen.
Det har sannerligen inte saknats saker att skriva om.
Dagens statistiska nyhet till exempel att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män. Att det i stort sett inte har hänt något på den fronten på 17 år.
Det beror till största delen inte på lönediskriminering inom samma yrke, även om det där är vissa skillnader till männens fördel, utan det beror på att fler män än kvinnor har ledande arbetsledande positioner och chefsbeffatningar.
Sedan handlar det givetvis om yrkets status och löneläge.
Yrken som till största delen innehas av kvinnor har lägre lön och lägre status än yrken som till största delen innehas av män.
Dessutom är kvinnodominerade yrken inom omsorg, vård och utbildning beskaffade så att de har ett stort personligt ansvar, men mycket lite befoghenheter och möjligheter till avancemang inom yrket.
Alla säger sig vilja ha ansvar, det anses fint, men ingen säger sig vilja ha makt, det anses inte lika fint. Men ansvar utan makt är något väldigt obehagligt.
Det är därför jag envisas med att vara politiskt engagerad, jag vill ha både ansvar och makt att kunna förändra och förbättra samhället. Att på olika sätt bidra till att minska orättvisor när helst de uppstår.
torsdag 9 juli 2009
I dagens Norrtelje tidning
I dag publicerades en insändare i Norrtälje tidning som Liza och jag skrivit.
Den kan inte läsas på nätet så jag klistar in den här.
I en replik den 7 juli, beskriver Göran Pettersson hur socialtjänstens mål ser ut och ska efterföljas. Socialtjänstlagen skall följas, och därom finns det inga som helst tvivel. Att den efterföljs ansvarar Länsstyrelsen för. Socialnämnden i Norrtälje kommun följer lagen. Än så länge.
Göran Petterssons tidigare kritik om att nämnden inte klarar att sköta sitt arbete är inte helt felaktig. Med nuvarande budgetramar går inte verklighetens behov att leva upp till. Det vi från oppositionen säger, är att vi vill utöka budgeten för socialnämnden, så att den kan fullfölja sitt uppdrag.
Det är det debatten handlar om: pengar, lagstiftning och hur verkligheten ser ut.
Marknadens och samhällets kostnader kan vi inte styra över. Behandlingshemmens kostnader kan vi inte heller göra mycket åt. Det finns inget slöseri, inga utsvävningar och inga kostnader som inte är noga avvägda från socialtjänstens sida.
I vissa fall blir vårdkostnaderna höga. Det gäller de fall där man bedömer att inga andra alternativ finns. Om Göran Pettersson är av annan åsikt får han gärna ta upp det till diskussion med socialtjänsten. Socialtjänsten slösar inte med skattepengar.
Vi socialdemokrater har en annan hållning än Göran Pettersson och Moderaterna när det gäller socialt arbete. I vårt budgetförslag, november 2008, skrev vi:
”Vi vägrar att sänka ambitionsnivån i det sociala arbetet. Vi måste ge de allra mest utsatta i samhället det stöd som de behöver. Enda sättet att långsiktigt förbättra situationen för människor i vår kommun är att socialtjänsten får fortsätta arbeta med förebyggande arbete och tidiga insatser i samverkan med andra förvaltningar. Den stundande lågkonjunkturen med en global finanskris och de genomgripande förändringar inom sjukförsäkringen är faktorer som kommer att påverka människors förmåga till egen försörjning. Vi anser det vara av yttersta vikt att kommunfullmäktige följer socialnämndens verksamhet och kostnader under året och att man är beredd att tillskjuta ytterligare medel för att garantera stöd till de allra mest utsatta.”
Vi har, alltså, sagt det förut och vi säger det igen: vi vägrar att sänka ambitionsnivån i det sociala arbetet i denna kommun. Därför hävdar vi att kommunfullmäktige måste besluta att skjuta till mer pengar till socialnämnden.
Hanna Stymne Bratt ,S, vice ordförande i socialnämnden
Elizabeth Sahlén Karlsson, S ersättare i socialnämnden
Den kan inte läsas på nätet så jag klistar in den här.
I en replik den 7 juli, beskriver Göran Pettersson hur socialtjänstens mål ser ut och ska efterföljas. Socialtjänstlagen skall följas, och därom finns det inga som helst tvivel. Att den efterföljs ansvarar Länsstyrelsen för. Socialnämnden i Norrtälje kommun följer lagen. Än så länge.
Göran Petterssons tidigare kritik om att nämnden inte klarar att sköta sitt arbete är inte helt felaktig. Med nuvarande budgetramar går inte verklighetens behov att leva upp till. Det vi från oppositionen säger, är att vi vill utöka budgeten för socialnämnden, så att den kan fullfölja sitt uppdrag.
Det är det debatten handlar om: pengar, lagstiftning och hur verkligheten ser ut.
Marknadens och samhällets kostnader kan vi inte styra över. Behandlingshemmens kostnader kan vi inte heller göra mycket åt. Det finns inget slöseri, inga utsvävningar och inga kostnader som inte är noga avvägda från socialtjänstens sida.
I vissa fall blir vårdkostnaderna höga. Det gäller de fall där man bedömer att inga andra alternativ finns. Om Göran Pettersson är av annan åsikt får han gärna ta upp det till diskussion med socialtjänsten. Socialtjänsten slösar inte med skattepengar.
Vi socialdemokrater har en annan hållning än Göran Pettersson och Moderaterna när det gäller socialt arbete. I vårt budgetförslag, november 2008, skrev vi:
”Vi vägrar att sänka ambitionsnivån i det sociala arbetet. Vi måste ge de allra mest utsatta i samhället det stöd som de behöver. Enda sättet att långsiktigt förbättra situationen för människor i vår kommun är att socialtjänsten får fortsätta arbeta med förebyggande arbete och tidiga insatser i samverkan med andra förvaltningar. Den stundande lågkonjunkturen med en global finanskris och de genomgripande förändringar inom sjukförsäkringen är faktorer som kommer att påverka människors förmåga till egen försörjning. Vi anser det vara av yttersta vikt att kommunfullmäktige följer socialnämndens verksamhet och kostnader under året och att man är beredd att tillskjuta ytterligare medel för att garantera stöd till de allra mest utsatta.”
Vi har, alltså, sagt det förut och vi säger det igen: vi vägrar att sänka ambitionsnivån i det sociala arbetet i denna kommun. Därför hävdar vi att kommunfullmäktige måste besluta att skjuta till mer pengar till socialnämnden.
Hanna Stymne Bratt ,S, vice ordförande i socialnämnden
Elizabeth Sahlén Karlsson, S ersättare i socialnämnden
måndag 15 juni 2009
Är socialt arbete en vit fläck på moderaternas politiska karta
Måndagens kommunfullmäktige var intressant, en ganska så lång socialpolitisk debatt avslutade Göran Pettersson ( Moderat kommunfullmäktige och riksdagsledamot) med att säga att om man inte anser att de av kommunfullmäktige tilldelade medlen för verksamheten täcker behoven då ska " Ta sin Mats ur skolan".
Det var direkt riktat till nämndens ordförande Åke Malmström, hela nämnden och i förlängningen hela socialförvaltningen.
Göran Pettersson och moderaterna visar en stor brist på empati och en stor okunskap när det gäller socialt arbete.
Debatten uppstod kring kommunens del årsbokslut, där socialnämnden visar på ett underskott enligt prognos med ca 12 mkr.
Detta beror till största delen på att socialbidragskostnaderna ökar mycket, något man ser i hela landet, pga av arbetslöshet och regerningens försämringar av villkoren i både A-kassa och sjukförsäkringsregler.
Den andra delen i underskottet beror på ökade kostnader för vård och behandling av barn, unga och vuxna.
Detta verkar inte ledande moderater i kommunen kunna förstå, de kan acceptera att kostnaderna för socialbidrag ökar när människor står utan arbete men att ekonomisk kris och oroliga tider även gör att fler människor mår dåligt och behoven av vård och stöd ökar, pga av bland annat ökat missbruk har de ingen förståelse för.
I alla fall kan jag inte utläsa det vare sig från Kjell Jansssons och Göran Petterssons inlägg från talarstolen på måndagans kommunfullmäktige eller i den budgetremiss som majoriteten skickat ut.
I denna medges ingen utökad budget för socialtjänsten. Det är mycket olyckligt att kommunens ledning inte kan förstå att socialt arbete är en av grundpelarna i samhället.
Göran Pettersson medgav från talarstolen i KF att om behoven ökar i verksamheten ska man utöka antalet anställda.
Detta borde då innebära att när barnantalet inom ett område i förskolan ökar, så ökar man antalet anställda pedagoger.
Detta borde innebära att när behoven inom det sociala området ökar, så ska antalet anställda och därmed budgeten utökas.
Men det sista kunde inte Göran Pettersson ge något besked om annat än att han säger att socialnämnden har till att se att budgeten går i hop samtidigt som man ska följa den lagstiftning som finns. Nu är det ju så att det inte går ihop, om man fullt ut ska följa SoL s intentioner så är det inte några 12 miljoner som fattas, utan det kanske handlar om 20 mkr som måste till för att kommunen fullt ut ska följa SoL.
Jag är upprörd och allvarligt bekymrad över hur man från den borgerliga majortiten ser på socialt arbete. Efter måndagens fullmäktige känns det som om det området är en vit fläck på deras politiska karta.
Det var direkt riktat till nämndens ordförande Åke Malmström, hela nämnden och i förlängningen hela socialförvaltningen.
Göran Pettersson och moderaterna visar en stor brist på empati och en stor okunskap när det gäller socialt arbete.
Debatten uppstod kring kommunens del årsbokslut, där socialnämnden visar på ett underskott enligt prognos med ca 12 mkr.
Detta beror till största delen på att socialbidragskostnaderna ökar mycket, något man ser i hela landet, pga av arbetslöshet och regerningens försämringar av villkoren i både A-kassa och sjukförsäkringsregler.
Den andra delen i underskottet beror på ökade kostnader för vård och behandling av barn, unga och vuxna.
Detta verkar inte ledande moderater i kommunen kunna förstå, de kan acceptera att kostnaderna för socialbidrag ökar när människor står utan arbete men att ekonomisk kris och oroliga tider även gör att fler människor mår dåligt och behoven av vård och stöd ökar, pga av bland annat ökat missbruk har de ingen förståelse för.
I alla fall kan jag inte utläsa det vare sig från Kjell Jansssons och Göran Petterssons inlägg från talarstolen på måndagans kommunfullmäktige eller i den budgetremiss som majoriteten skickat ut.
I denna medges ingen utökad budget för socialtjänsten. Det är mycket olyckligt att kommunens ledning inte kan förstå att socialt arbete är en av grundpelarna i samhället.
Göran Pettersson medgav från talarstolen i KF att om behoven ökar i verksamheten ska man utöka antalet anställda.
Detta borde då innebära att när barnantalet inom ett område i förskolan ökar, så ökar man antalet anställda pedagoger.
Detta borde innebära att när behoven inom det sociala området ökar, så ska antalet anställda och därmed budgeten utökas.
Men det sista kunde inte Göran Pettersson ge något besked om annat än att han säger att socialnämnden har till att se att budgeten går i hop samtidigt som man ska följa den lagstiftning som finns. Nu är det ju så att det inte går ihop, om man fullt ut ska följa SoL s intentioner så är det inte några 12 miljoner som fattas, utan det kanske handlar om 20 mkr som måste till för att kommunen fullt ut ska följa SoL.
Jag är upprörd och allvarligt bekymrad över hur man från den borgerliga majortiten ser på socialt arbete. Efter måndagens fullmäktige känns det som om det området är en vit fläck på deras politiska karta.
söndag 14 juni 2009
Backlash
Jag har tidigare skrivit om att det är en backlash på gång.
Jag har nämnt debatten om " den skadliga" genuspedagogiken, antifeministiska nätverk, och den ständigt återkommande debatten om huruvida jämställdheten skulle gått för långt. Vilket den givetvis inte har eftersom vi inte är jämställda ännu på ett bra tag. Där är föräldraledigheten ett bra exempel, det har länge varit fritt fram för båda föräldrarna att dela på föräldradagarna och för den delen VAB dagarna rakt av.
Men detta tycks vara mycket svårt, det är fortfarande kvinnor som tar ut största delen av föräldraledigheten, det är fortfarande vi mammor som VAB ar mest när våra barn är skruttiga. Det är också vi mammor som dubbelarbetar, dvs vi lönearbetar i lika hög grad som papporna, men sedan ägnar vi dubbelt så mycket tid åt obetalt arbete.
Läs denna berättelse om en arbetsgivares syn på föräldraskap
Jag har nämnt debatten om " den skadliga" genuspedagogiken, antifeministiska nätverk, och den ständigt återkommande debatten om huruvida jämställdheten skulle gått för långt. Vilket den givetvis inte har eftersom vi inte är jämställda ännu på ett bra tag. Där är föräldraledigheten ett bra exempel, det har länge varit fritt fram för båda föräldrarna att dela på föräldradagarna och för den delen VAB dagarna rakt av.
Men detta tycks vara mycket svårt, det är fortfarande kvinnor som tar ut största delen av föräldraledigheten, det är fortfarande vi mammor som VAB ar mest när våra barn är skruttiga. Det är också vi mammor som dubbelarbetar, dvs vi lönearbetar i lika hög grad som papporna, men sedan ägnar vi dubbelt så mycket tid åt obetalt arbete.
Läs denna berättelse om en arbetsgivares syn på föräldraskap
tisdag 9 juni 2009
Eftervaletfunderingar
Oj så länge sedan det var jag var inne och skrev här på bloggen.
Men jag ska inte ha dåligt samvete för det. Annars är jag väldigt bra på att få dåligt samvete för saker, tex kan jag ha dåligt samvete för att jag inte träffat min virituelle tränare på ett bra tag. Till julklapp fick familjen Wii fit, ett interaktivt träningsprogram där det ingår en tränare, eftersom det var så länge sedan jag använde mig av programmet känns det nu som ett oöverstigligt hinder att börja igen.
Det har ju också EP val. Det gick inte så bra för oss. Socialdemokraterna fick många röster där det bor få människor, som i Norrland, vi fick alltför få röster där det bor mycket folk, som i Stockholmsregionen.
Vi måste som parti göra en ordentlig valanalys.
Man kan förundras över att en arg tant, Marit Paulssen, en utrikesministerfru med gigantiskt hår ,Anna Maria Corazza Bildt och en pensionerad partiledare, Alf Svensson, lockar så många röster.
Jag tror det handlar om tydlighet och kändisfaktorn. Alla känner till Marit Paulssen och hon säger tydligt vad hon vill göra, vad hon tycker och tänker. Alf Svennson var den partiledare som förde Kristdemokraterna fråmåt och in i riksdagen. Vad gäller fru Bildt så var det en lyckad personvalskampanj tillsammans med ett känt och i moderatkretser väl respekterat och omtyckt namn som bidrog till rösterna.En sak som Anna Maria Corazza Bildt och Marit Paulssen har gemensamt är att de talat med passion om maten, livsmedelshanterng och djurskydd.
Sedan kan man analysera vilket budskap partierna haft i valrörelsen. FP framstod som det EU vänligaste partiet, med enkla, klara budskap, även om dessa inte har så mycket med EP valet att göra så förmedlade de vad man vill göra med Europa.
Jag tror vi måste visa våra visioner tydligt.
För vi har visioner, det är bara det att vi glömt bort att prata om dom. Vi kanske skulle må bra av att lära oss lite av våra politiska motståndare.
Som major Björklund, han har sagt i stort sett samma mening om skolan i typ tio år nu.
Han är mot flumskola, och vill ha ordning och reda i skolan. Punkt!
Detta upprepas gång på gång på gång. Vad exakt han menar med flumskola framgår inte. Vad han menar med ordning och reda framgår inte.
Men att han vill något med skolan framgår med största tydlighet.
Även om det han vill är att vrida klockan till baka några decenier och gå tillbaks till ett strikt förmedlingspedagogiskt synsätt i skolan, dvs där läraren förmedlar till eleverna vad som ska läras in.
Till en skola där allt ska mätas och betygsättas redan åk 1. Där nationella prov ska göras i åk 3 och framåt.
Björklund vill också göra en skarpare gräns mellan yrkesutbildning och teoretisk utbildning. De yrkesförberedande linjerna kommer inte att ge högskolebehörighet. Detta kommer att genomföras samtidigt som alliansregeringen skurit ner på vuxenutbildningen.
Det gäller alltså i den värld som Björklund vill ha att man tidigt lär barnen att plugga, för om de inte har tillräckligt bra betyg kommer de inte att kunna gå en teoretisk utbildning och det är bäst att de gör det annars är det kört att senare i livet studera på universitet eller högskola.
Det är väl ingen som inte tycker att det ska vara ordning och reda i skolan. Det är väl ingen som vill ha en flumskola.
Jag vill se en skola där alla elever möts utifrån sina egna behov. Där det finns plats för både demokratisk, social fostran och kunskapsinhämtande, för det finns inget motsatsförhållande däremellan, tvärtom, det ena ger det andra.
Jag tror inte heller att alla vill läsa vidare på univeristetet direkt efter gymnasiet. Men jag vill att alla ska få en andra chans. Jag vill se en satsning på vuxenutbildning, så att man efter skolan kan jobba några år och sedan utbilda sig när man är mogen för det.
Men jag ska inte ha dåligt samvete för det. Annars är jag väldigt bra på att få dåligt samvete för saker, tex kan jag ha dåligt samvete för att jag inte träffat min virituelle tränare på ett bra tag. Till julklapp fick familjen Wii fit, ett interaktivt träningsprogram där det ingår en tränare, eftersom det var så länge sedan jag använde mig av programmet känns det nu som ett oöverstigligt hinder att börja igen.
Det har ju också EP val. Det gick inte så bra för oss. Socialdemokraterna fick många röster där det bor få människor, som i Norrland, vi fick alltför få röster där det bor mycket folk, som i Stockholmsregionen.
Vi måste som parti göra en ordentlig valanalys.
Man kan förundras över att en arg tant, Marit Paulssen, en utrikesministerfru med gigantiskt hår ,Anna Maria Corazza Bildt och en pensionerad partiledare, Alf Svensson, lockar så många röster.
Jag tror det handlar om tydlighet och kändisfaktorn. Alla känner till Marit Paulssen och hon säger tydligt vad hon vill göra, vad hon tycker och tänker. Alf Svennson var den partiledare som förde Kristdemokraterna fråmåt och in i riksdagen. Vad gäller fru Bildt så var det en lyckad personvalskampanj tillsammans med ett känt och i moderatkretser väl respekterat och omtyckt namn som bidrog till rösterna.En sak som Anna Maria Corazza Bildt och Marit Paulssen har gemensamt är att de talat med passion om maten, livsmedelshanterng och djurskydd.
Sedan kan man analysera vilket budskap partierna haft i valrörelsen. FP framstod som det EU vänligaste partiet, med enkla, klara budskap, även om dessa inte har så mycket med EP valet att göra så förmedlade de vad man vill göra med Europa.
Jag tror vi måste visa våra visioner tydligt.
För vi har visioner, det är bara det att vi glömt bort att prata om dom. Vi kanske skulle må bra av att lära oss lite av våra politiska motståndare.
Som major Björklund, han har sagt i stort sett samma mening om skolan i typ tio år nu.
Han är mot flumskola, och vill ha ordning och reda i skolan. Punkt!
Detta upprepas gång på gång på gång. Vad exakt han menar med flumskola framgår inte. Vad han menar med ordning och reda framgår inte.
Men att han vill något med skolan framgår med största tydlighet.
Även om det han vill är att vrida klockan till baka några decenier och gå tillbaks till ett strikt förmedlingspedagogiskt synsätt i skolan, dvs där läraren förmedlar till eleverna vad som ska läras in.
Till en skola där allt ska mätas och betygsättas redan åk 1. Där nationella prov ska göras i åk 3 och framåt.
Björklund vill också göra en skarpare gräns mellan yrkesutbildning och teoretisk utbildning. De yrkesförberedande linjerna kommer inte att ge högskolebehörighet. Detta kommer att genomföras samtidigt som alliansregeringen skurit ner på vuxenutbildningen.
Det gäller alltså i den värld som Björklund vill ha att man tidigt lär barnen att plugga, för om de inte har tillräckligt bra betyg kommer de inte att kunna gå en teoretisk utbildning och det är bäst att de gör det annars är det kört att senare i livet studera på universitet eller högskola.
Det är väl ingen som inte tycker att det ska vara ordning och reda i skolan. Det är väl ingen som vill ha en flumskola.
Jag vill se en skola där alla elever möts utifrån sina egna behov. Där det finns plats för både demokratisk, social fostran och kunskapsinhämtande, för det finns inget motsatsförhållande däremellan, tvärtom, det ena ger det andra.
Jag tror inte heller att alla vill läsa vidare på univeristetet direkt efter gymnasiet. Men jag vill att alla ska få en andra chans. Jag vill se en satsning på vuxenutbildning, så att man efter skolan kan jobba några år och sedan utbilda sig när man är mogen för det.
fredag 29 maj 2009
Om att gå och rösta och rösta rött..
Fredag, solen skiner och lillkillen går sin sista dag på sin älskade förskola. Tyckte det var nyss vi skolade in honom och nu är han snart en skolkille. Det är sant som de stora sa när man var liten och trotsig tonåring, ta vara på livet nu för det går så fort.
Det pågår EU parlamentsvalrörelse för fullt och dagens opinionsmätning visar att det är oerhört jämt mellan blocken. Jag som är inne i politkiken tycker att skillnaderna mellan blått och rött lag är tydliga, men är inte helt säker på att alla ser dom. När man ser en debatt på TV är det inte lätt att sålla ut det viktiga i alla argument som läggs fram ofta med en rätt så ettrig debattledare. Sedan kan man ju analysera partiernas valaffischer och se vilka budskap de för fram. Jag vet inte om man blir så klokare av det, FP tex som säger Ja till Euron, men det är ju inte det detta val handlar om. Vi har folkomröstat om Euron och folket sade nej.
Jag tänker i alla fall lägga min röst på Åsa Westlund kandidat nummer tre på socialdemokraternas lista. Hon är en 32 årig småbarnsmamma som faktiskt har gjort skillnad i Europa. Till dem som undrar vad en person från lilla Sverige göra för skillnad i det stora EU säger jag att en röst är betydligt mer än ingen röst. Vi är sedan 1995 med i den europeiska unionen, då är det klart att en person kan göra skillnad.
Åsa har ett äkta miljöengagemang, hon försöker få till förbud mot de giftiga ämnen som finns i nappflaskor och förbjuda azorfärger i godis och läsk. Azorfärgerna gör barnen hyperaktiva och är rent skadliga. Det är några exempel på hur en person kan göra skillnad.
Att använda sin demokratiska rättighet att rösta är viktigt, att sätta sig in i de grundläggande skillanderna mellan de olika politiska partierna borde inte vara så svårt.
Jag tror att ett problem är att man ser till att man har det ganska så bra och att de olika partiernas budskap kan vara svåra att skilja ut från varandra.
Men det är skilland, vi från den rödgröna sidan driver miljöfrågor betydligt mer offensivt än den borgerliga sidan.
Vi driver arbetsrättsliga frågor, vi står för ett solidariskt samhälle i praktiken och inte bara i retoriken.
Vi vill ha ett samhälle där människan alltid kommer före marknaden.
Det pågår EU parlamentsvalrörelse för fullt och dagens opinionsmätning visar att det är oerhört jämt mellan blocken. Jag som är inne i politkiken tycker att skillnaderna mellan blått och rött lag är tydliga, men är inte helt säker på att alla ser dom. När man ser en debatt på TV är det inte lätt att sålla ut det viktiga i alla argument som läggs fram ofta med en rätt så ettrig debattledare. Sedan kan man ju analysera partiernas valaffischer och se vilka budskap de för fram. Jag vet inte om man blir så klokare av det, FP tex som säger Ja till Euron, men det är ju inte det detta val handlar om. Vi har folkomröstat om Euron och folket sade nej.
Jag tänker i alla fall lägga min röst på Åsa Westlund kandidat nummer tre på socialdemokraternas lista. Hon är en 32 årig småbarnsmamma som faktiskt har gjort skillnad i Europa. Till dem som undrar vad en person från lilla Sverige göra för skillnad i det stora EU säger jag att en röst är betydligt mer än ingen röst. Vi är sedan 1995 med i den europeiska unionen, då är det klart att en person kan göra skillnad.
Åsa har ett äkta miljöengagemang, hon försöker få till förbud mot de giftiga ämnen som finns i nappflaskor och förbjuda azorfärger i godis och läsk. Azorfärgerna gör barnen hyperaktiva och är rent skadliga. Det är några exempel på hur en person kan göra skillnad.
Att använda sin demokratiska rättighet att rösta är viktigt, att sätta sig in i de grundläggande skillanderna mellan de olika politiska partierna borde inte vara så svårt.
Jag tror att ett problem är att man ser till att man har det ganska så bra och att de olika partiernas budskap kan vara svåra att skilja ut från varandra.
Men det är skilland, vi från den rödgröna sidan driver miljöfrågor betydligt mer offensivt än den borgerliga sidan.
Vi driver arbetsrättsliga frågor, vi står för ett solidariskt samhälle i praktiken och inte bara i retoriken.
Vi vill ha ett samhälle där människan alltid kommer före marknaden.
tisdag 19 maj 2009
Damn if you do damn if you don’t.
Aftonbladet rapporterar om ny forskning vilken visar att kvinnor som väljer bort barn och istället satsar på karriären ofta blir orättvist behandlade. Det kan tom vara en andledning att kvinnor inte blir befordrade till chefer. Kvinnor utan barn ses som känslokalla och blir baktalade av andra på jobbet. Medan kvinnor som har barn inte heller blir befordrade eftersom de är föräldralediga och vabbar. Alltså skuldbeläggs kvinnor som inte har barn för att de inte har barn, och kvinnor som kombinerar att ha barn med att arbeta skuldbeläggs just därför.
Alltså kan vi som råkar vara födda med vissa genitalier och en viss uppsättning av celler som gör att vi räknas till arten ”kvinna” inte göra rätt, för hur vi än gör gör vi fel.
Samtidigt finns det andra undersökningar, som refererats i Aftonbladet, vilka visar att jämställda bolagsstyrelser ger bättre lönsamhet för företagen.
– Jämn könsfördelning i styrelserna ger en bättre utveckling för bolagen, säger Skandia Livs aktiechef Caroline af Ugglas till Svenska Dagbladet (SvD).
– Mansdominans återskapar mansdominans. Kvinnors frånvaro i valberedningar är förmodligen en del av förklaringen till att det ser ut som det gör i börsbolagens styrelser, säger Wahl i SvD.
– Kvinnliga chefer är generellt bättre på att se kompetens hos både män och kvinnor. (http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article5156816.ab)
En del människor hävdar att det inte längre finns något klassamhälle, en del människor hävdar att det inte finns några strukturella skillnader mellan män och kvinnor. En del människor hävdar att kvinnor och män är så olika att de skillnader som finns är en del av naturlagen och en del säger att det inte finns någon andledning att tala om feminism eftersom vi alla är individer och inte kön. Det sista håller jag med om till viss del, det är bara det att samhället behandlar oss människor just utifrån vilket kön vi råkar vara födda med.
Och detta börjar redan på BB, den nyfödda flickan får ofta rosa kläder och allt som följer med detta.
Även om, man som förälder vill klä sina barn könsneutralt och även ge dem leksaker som inte har någon flickig eller pojkig stämpel. Men det är inte lätt, eftersom alla klädesaffärer har en rosa tjej -hörna och en tuff kill- hörna, leksaksbutikerna ska vi inte tala om, tom Lego är numera bekönat, dvs det finns rosa tjejlego och mörkare tuffare killlego.
Jag som är född och uppvuxen på 70- talet med ganska så vänsterradikala föräldrar, som klädde mig i randiga Polarn- och Pyret kläder, näbbstövlar och gav mig bilar och pedagogiska träleksaker blir så trött på det faktum att vi går åt fel håll. Att det som min mamma och hennes generation kämpade för på 60 och 70 talen glöms bort.
”Mer än var sjätte arbetslös ung kvinna har försökt ta livet av sig och var fjärde man i samma situation har haft självmordstankar. Unga utan arbete mår betydligt sämre än sina jämnåriga som jobbar. Nu ökar arbetslösheten i krisens spår och de som drabbas hårdast är de unga.
Statens folkhälsoinstitut har sammanställt data om 16 000 ungas levnadsvanor under åren 2006 till 2008, och kommit fram till att arbetslösa unga mellan 20 och 24 år är en särskilt utsatt grupp. Förutom klart större besvär med huvudvärk, trötthet och sömnbesvär så uppger hela 15 procent av de arbetslösa kvinnorna att de försökt ta livet av sig. Dubbelt så många män utan jobb har haft självmordstankar jämfört med de som har arbete ”detta är saxat från Svd
Att ha ett arbete innebär inte bara att man har sin försörjning utan det innebär även att man ingår i ett socialt sammanhang. Om man inte fått chansen tidigare utan kommer direkt från skolan är det extra viktigt att man kan hittar ett nytt sammanhang.
Ungdomsarbetslösheten har ökat dramatiskt i Sverige, dag är var en av fyra unga mellan 18- 24 utan arbete, detta är en ökning med 3.9% jämfört med samma period förra året.
Alltså kan vi som råkar vara födda med vissa genitalier och en viss uppsättning av celler som gör att vi räknas till arten ”kvinna” inte göra rätt, för hur vi än gör gör vi fel.
Samtidigt finns det andra undersökningar, som refererats i Aftonbladet, vilka visar att jämställda bolagsstyrelser ger bättre lönsamhet för företagen.
– Jämn könsfördelning i styrelserna ger en bättre utveckling för bolagen, säger Skandia Livs aktiechef Caroline af Ugglas till Svenska Dagbladet (SvD).
– Mansdominans återskapar mansdominans. Kvinnors frånvaro i valberedningar är förmodligen en del av förklaringen till att det ser ut som det gör i börsbolagens styrelser, säger Wahl i SvD.
– Kvinnliga chefer är generellt bättre på att se kompetens hos både män och kvinnor. (http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article5156816.ab)
En del människor hävdar att det inte längre finns något klassamhälle, en del människor hävdar att det inte finns några strukturella skillnader mellan män och kvinnor. En del människor hävdar att kvinnor och män är så olika att de skillnader som finns är en del av naturlagen och en del säger att det inte finns någon andledning att tala om feminism eftersom vi alla är individer och inte kön. Det sista håller jag med om till viss del, det är bara det att samhället behandlar oss människor just utifrån vilket kön vi råkar vara födda med.
Och detta börjar redan på BB, den nyfödda flickan får ofta rosa kläder och allt som följer med detta.
Även om, man som förälder vill klä sina barn könsneutralt och även ge dem leksaker som inte har någon flickig eller pojkig stämpel. Men det är inte lätt, eftersom alla klädesaffärer har en rosa tjej -hörna och en tuff kill- hörna, leksaksbutikerna ska vi inte tala om, tom Lego är numera bekönat, dvs det finns rosa tjejlego och mörkare tuffare killlego.
Jag som är född och uppvuxen på 70- talet med ganska så vänsterradikala föräldrar, som klädde mig i randiga Polarn- och Pyret kläder, näbbstövlar och gav mig bilar och pedagogiska träleksaker blir så trött på det faktum att vi går åt fel håll. Att det som min mamma och hennes generation kämpade för på 60 och 70 talen glöms bort.
”Mer än var sjätte arbetslös ung kvinna har försökt ta livet av sig och var fjärde man i samma situation har haft självmordstankar. Unga utan arbete mår betydligt sämre än sina jämnåriga som jobbar. Nu ökar arbetslösheten i krisens spår och de som drabbas hårdast är de unga.
Statens folkhälsoinstitut har sammanställt data om 16 000 ungas levnadsvanor under åren 2006 till 2008, och kommit fram till att arbetslösa unga mellan 20 och 24 år är en särskilt utsatt grupp. Förutom klart större besvär med huvudvärk, trötthet och sömnbesvär så uppger hela 15 procent av de arbetslösa kvinnorna att de försökt ta livet av sig. Dubbelt så många män utan jobb har haft självmordstankar jämfört med de som har arbete ”detta är saxat från Svd
Att ha ett arbete innebär inte bara att man har sin försörjning utan det innebär även att man ingår i ett socialt sammanhang. Om man inte fått chansen tidigare utan kommer direkt från skolan är det extra viktigt att man kan hittar ett nytt sammanhang.
Ungdomsarbetslösheten har ökat dramatiskt i Sverige, dag är var en av fyra unga mellan 18- 24 utan arbete, detta är en ökning med 3.9% jämfört med samma period förra året.
söndag 17 maj 2009
Sommarjobb
Jag har tidigare skrivit en hel del om sommarjobben, i mitt tidigare inlägg bland annat.
I Stockholm är det fler än någonsin som sökt feriejobb läser jag i Svd
Varje år satsar Stockholms stad på att erbjuda feriejobb åt unga, i år räcker inte platserna till.
Det är viktigt att unga människor kan få ett första steg in på arbetsmarknaden genom ett feriejobb. Det verkar de flesta vara ense om, utom då Norrtälje kommuns borgerliga politiska majoritet som i år inte anordnar några ferieplatser för unga alls.
Jag är allvarligt bekymrad över hur de unga som inte har några kontakter, inte har jobb idag och kanske inte heller har godkända betyg från grundskolan ska kunna hävda sig på en allt hårdare arbetsmarknad.
Regeringens satsning på arbetförmedlingarna och den sk ungdomsgarantin innebär att den ungdom som är arbetslös måste gå sysslolös och sköta kontakterna med arbetsförmedlingen i tre månader, sedan kan personen få bli inskriven i UGA( ungdomsgarantin) och få vänta ytterligare tre månader på att få en praktikplats. Och för att arbetsgivaren ska få ta emot en praktikant genom arbetsförmedlingen så skall arbetsgivaren ge ett löfte att efter fullgjord praktik kunna anställa ungdomen, i mina öron låter detta galet. Hur många praktikanter tror man att arbetsgivarna kommer att ta emot med ett sådant krav?
I Norrtälje kommun är IV, individuella programmet det största gymnasieprogrammet.
På socialkontoret ser man en ökning av ekonomsikt bistånd, ( socialbidrag ) med 25%, SKL, ( sveriges kommuner och landsting ) har uppskattat att socialbidragen kommer att öka med runt 18%.
Redan nu innan alla varslade blivit uppsagda, och innan de hårdare sjukförsäkringsreglerna slagit igenom fullt ut, så ligger Norrtälje betydligt högre i ökningen av socialbidrag än SKLs prognos.
De flesta som söker socialbidrag pga av arbetslöshet och att man inte är med i a- kassan är unga människor under 25 år.
Det behövs en sammanhållen och tydlig arbetsmarknadspolitik.
Det behövs satsningar på utbildning, via komvux, kvalificerade yrkesutbildningar, högskole och universitetsstudier.
Dvs riktiga utbildningar som leder till riktiga jobb, inte några passiviserande kurser om hur man gör världens bästa CV till jobb som inte finns.
Det behövs satsningar på att ge unga möjligheter till feriejobb.
I Stockholm är det fler än någonsin som sökt feriejobb läser jag i Svd
Varje år satsar Stockholms stad på att erbjuda feriejobb åt unga, i år räcker inte platserna till.
Det är viktigt att unga människor kan få ett första steg in på arbetsmarknaden genom ett feriejobb. Det verkar de flesta vara ense om, utom då Norrtälje kommuns borgerliga politiska majoritet som i år inte anordnar några ferieplatser för unga alls.
Jag är allvarligt bekymrad över hur de unga som inte har några kontakter, inte har jobb idag och kanske inte heller har godkända betyg från grundskolan ska kunna hävda sig på en allt hårdare arbetsmarknad.
Regeringens satsning på arbetförmedlingarna och den sk ungdomsgarantin innebär att den ungdom som är arbetslös måste gå sysslolös och sköta kontakterna med arbetsförmedlingen i tre månader, sedan kan personen få bli inskriven i UGA( ungdomsgarantin) och få vänta ytterligare tre månader på att få en praktikplats. Och för att arbetsgivaren ska få ta emot en praktikant genom arbetsförmedlingen så skall arbetsgivaren ge ett löfte att efter fullgjord praktik kunna anställa ungdomen, i mina öron låter detta galet. Hur många praktikanter tror man att arbetsgivarna kommer att ta emot med ett sådant krav?
I Norrtälje kommun är IV, individuella programmet det största gymnasieprogrammet.
På socialkontoret ser man en ökning av ekonomsikt bistånd, ( socialbidrag ) med 25%, SKL, ( sveriges kommuner och landsting ) har uppskattat att socialbidragen kommer att öka med runt 18%.
Redan nu innan alla varslade blivit uppsagda, och innan de hårdare sjukförsäkringsreglerna slagit igenom fullt ut, så ligger Norrtälje betydligt högre i ökningen av socialbidrag än SKLs prognos.
De flesta som söker socialbidrag pga av arbetslöshet och att man inte är med i a- kassan är unga människor under 25 år.
Det behövs en sammanhållen och tydlig arbetsmarknadspolitik.
Det behövs satsningar på utbildning, via komvux, kvalificerade yrkesutbildningar, högskole och universitetsstudier.
Dvs riktiga utbildningar som leder till riktiga jobb, inte några passiviserande kurser om hur man gör världens bästa CV till jobb som inte finns.
Det behövs satsningar på att ge unga möjligheter till feriejobb.
tisdag 28 april 2009
Besked från kommunalrådet, inga pengar till feriejobb för unga, däremot är uppsägning av personal att vänta
I går var det kommunfullmäktigesammanträde i Hallstavik. Det var ett kylslaget fullmäktige, mycket beroende på ett bra fläktsystem i sammanträdeslokalen. Men också var debatten stundtals kylig.
Eller snarare innehållet i vissa politikers inlägg var kyliga skulle man kunna säga
Min interpellation om sommarjobben behandlades.
I svaret från kommunalrådet Kjell Jansson , M, står bland annat att
" Kommunens ekonomi är idag hårt ansträngd och enligt alla prognoser förvärras situationen alltmer. För att klara det ansträngda läget har anställningsstopp införts inom administrationen och diskussioner om uppsägning av tillsvidare personal i betydande omfattning pågår."
Jag undrar vad " betydande omfattning" innebär. Jag är rädd att det är våra barn som kommer att drabbas, att nedskärningarna kommer att ske inom skolan, inom förskolan, och inom kultursektorn. Jag är rädd att kvinnorna som arbetar i vården kommer att få slita ännu hårdare och att detta kommer att drabba de människor som behöver vård.
Jag är rädd att våra ungdomar kommer att drabbas, med färre öppna timmar på fritidsgårdarna, jag är rädd att socialen tvingas prioritera bort det förebyggande arbetet.
Feriearbeten till unga, är både en arbetsmarknadsåtgärd, förebyggande arbete och en vilja, en satsning på unga. Men detta vill man inte i Norrtälje. Det vill man i Nynäshamn där man även i år satsar på att erbjuda alla unga från åk 9 till 3 på gymnasiet feriejobb.
Man vill inte i Norrtälje göra som i Nynäshamn.
Man vill inte ge unga en start in på arbetsmarknaden.
Man vill inte för att man har inte råd.
När man hade råd, det år kommunstyrelsen gick med 15.4 miljoner i överskott hade man inte råd att avsätta 800 000 kronor till feriejobb till unga.
Nu när det behövs som mest har man heller inte råd.
Samtidigt talar alliansen på nationellt plan om arbetslinjen, man talar om att arbetslösa ska ut på praktik.
Är det inte bättre att ge unga ett riktigt jobb några veckor under sommarlovet, än att ge dem praktikplatser när de inte får något jobb. Men det är klart att feriearbeten handlar om kommunala pengar, ams kurser och praktikplatser är statliga pengar.
Kjell Jansson sade också att det går att få jobb, bara man ligger på och kommer i tid.
I tid till vad?
Är det budskapet till alla som inte har arbete och som söker hundratals jobb, går jobbsökarkurser, och är ute på praktikplatser att de inte ligger på tillräckligt.
Sedan drog samme Kjell sitt exempel om några killar i byggsvängen som fått jobb.
Jättebra för dom, men undrar hur många flickor som inte är i byggsvängen som Kjell träffat som fixat sommarjobb.
Eller snarare innehållet i vissa politikers inlägg var kyliga skulle man kunna säga
Min interpellation om sommarjobben behandlades.
I svaret från kommunalrådet Kjell Jansson , M, står bland annat att
" Kommunens ekonomi är idag hårt ansträngd och enligt alla prognoser förvärras situationen alltmer. För att klara det ansträngda läget har anställningsstopp införts inom administrationen och diskussioner om uppsägning av tillsvidare personal i betydande omfattning pågår."
Jag undrar vad " betydande omfattning" innebär. Jag är rädd att det är våra barn som kommer att drabbas, att nedskärningarna kommer att ske inom skolan, inom förskolan, och inom kultursektorn. Jag är rädd att kvinnorna som arbetar i vården kommer att få slita ännu hårdare och att detta kommer att drabba de människor som behöver vård.
Jag är rädd att våra ungdomar kommer att drabbas, med färre öppna timmar på fritidsgårdarna, jag är rädd att socialen tvingas prioritera bort det förebyggande arbetet.
Feriearbeten till unga, är både en arbetsmarknadsåtgärd, förebyggande arbete och en vilja, en satsning på unga. Men detta vill man inte i Norrtälje. Det vill man i Nynäshamn där man även i år satsar på att erbjuda alla unga från åk 9 till 3 på gymnasiet feriejobb.
Man vill inte i Norrtälje göra som i Nynäshamn.
Man vill inte ge unga en start in på arbetsmarknaden.
Man vill inte för att man har inte råd.
När man hade råd, det år kommunstyrelsen gick med 15.4 miljoner i överskott hade man inte råd att avsätta 800 000 kronor till feriejobb till unga.
Nu när det behövs som mest har man heller inte råd.
Samtidigt talar alliansen på nationellt plan om arbetslinjen, man talar om att arbetslösa ska ut på praktik.
Är det inte bättre att ge unga ett riktigt jobb några veckor under sommarlovet, än att ge dem praktikplatser när de inte får något jobb. Men det är klart att feriearbeten handlar om kommunala pengar, ams kurser och praktikplatser är statliga pengar.
Kjell Jansson sade också att det går att få jobb, bara man ligger på och kommer i tid.
I tid till vad?
Är det budskapet till alla som inte har arbete och som söker hundratals jobb, går jobbsökarkurser, och är ute på praktikplatser att de inte ligger på tillräckligt.
Sedan drog samme Kjell sitt exempel om några killar i byggsvängen som fått jobb.
Jättebra för dom, men undrar hur många flickor som inte är i byggsvängen som Kjell träffat som fixat sommarjobb.
torsdag 23 april 2009
Om utanförskapsområden och segregation
De är unga, fattiga, arbetslösa och trångbodda. Men de trivs i sina bostadsområden och värjer sig mot negativa beskrivningar och dåliga rykten. Statistiken talar dock ett entydigt språk. Ungas utsatthet i de så kallade utanförskapsområdena växer.>
Detta är ett urklipp från en artikel i DN idag.
Segregationen växer i Sverige.
Man talar om utanförskapsomåden, ett ord jag inte kan acceptera. Det skulle tyda på att det finns innanförskapsområden.
Om man ska granska sk utanförskapsområden kan man väl också granska innanförskapsområden, såsom Vellinge, Danderyd, Lidingö osv.
För om några kommuner, eller stadsdelar inte har/ bygger hyreslägenheter, inte tar emot flyktingar, osv så kan man ha en retorik som bygger på att alla är välkomna att bosätta sig där. Men omöjligöra det i praktiken, för om det inte finns några bostäder, annat än dyra bostadsrätter och villor, så blir det bara en viss kategori människor som kan bo i de områdena,
De andra får bo någonannanstans. Det är konsekvensen av det vi ser i tex Husby och Rosengård.
Det är också en konsekvens av det ojämna flyktingmottagandet runtom i Sveriges kommuner. Hur mottagandet fördelade sig i Stocksholms län kan man läsa här
Idag såg jag på morgonnyheterna när Folkpartiets Johan Persson lade fram FPs nya förslag om att kunna utdöma hårdare straff till barn under 15 år. Hela debattartikeln kan man läsa här.
Återigen lägger Folkpartiet ett förslag som lyfter ansvaret från samhället till individen.
Det är klart att människor ska ansvara för sina handlingar, och att föräldrar ska ansvara för sina barn, men får vi ett bättre samhälle om vi straffar våra barn hårdare.
Är det alltid bara individens ansvar.
Har vi inte ett gemensamt ansvar att bygga ett samhälle där alla får plats.
Har inte samhället ett ansvar att skapa förutsättningar för människor att vara delaktiga i samhället?
Så här lyder portalparagrafen i Socialtjänstlagen
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.
Nu i krisens spår ser vi hur kommunernas kostnader för socialtjänsten slår i taket, och från regeringen är inga nya pengar till denna verksamhet att vänta.
Detta är ett urklipp från en artikel i DN idag.
Segregationen växer i Sverige.
Man talar om utanförskapsomåden, ett ord jag inte kan acceptera. Det skulle tyda på att det finns innanförskapsområden.
Om man ska granska sk utanförskapsområden kan man väl också granska innanförskapsområden, såsom Vellinge, Danderyd, Lidingö osv.
För om några kommuner, eller stadsdelar inte har/ bygger hyreslägenheter, inte tar emot flyktingar, osv så kan man ha en retorik som bygger på att alla är välkomna att bosätta sig där. Men omöjligöra det i praktiken, för om det inte finns några bostäder, annat än dyra bostadsrätter och villor, så blir det bara en viss kategori människor som kan bo i de områdena,
De andra får bo någonannanstans. Det är konsekvensen av det vi ser i tex Husby och Rosengård.
Det är också en konsekvens av det ojämna flyktingmottagandet runtom i Sveriges kommuner. Hur mottagandet fördelade sig i Stocksholms län kan man läsa här
Idag såg jag på morgonnyheterna när Folkpartiets Johan Persson lade fram FPs nya förslag om att kunna utdöma hårdare straff till barn under 15 år. Hela debattartikeln kan man läsa här.
Återigen lägger Folkpartiet ett förslag som lyfter ansvaret från samhället till individen.
Det är klart att människor ska ansvara för sina handlingar, och att föräldrar ska ansvara för sina barn, men får vi ett bättre samhälle om vi straffar våra barn hårdare.
Är det alltid bara individens ansvar.
Har vi inte ett gemensamt ansvar att bygga ett samhälle där alla får plats.
Har inte samhället ett ansvar att skapa förutsättningar för människor att vara delaktiga i samhället?
Så här lyder portalparagrafen i Socialtjänstlagen
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.
Nu i krisens spår ser vi hur kommunernas kostnader för socialtjänsten slår i taket, och från regeringen är inga nya pengar till denna verksamhet att vänta.
söndag 19 april 2009
Visioner, regionprogram och opinionssiffror
Igår var jag på stockholmsläns partidsistrikts kongress.
Det är alltid en mäktig känsla när så många socialdemokrater träffas och behandlar cirka 60 motioner. Alla med en tanke om hur vårt samhälle ska bli lite bättre.
Vi diskuterade också ett regionprogram för Stockholm Ett Stockholm i framtiden.
Det var många bra och viktiga saker vi tog i programmet, den som säger att socialdemokraterna inte har någon politik, inte har några visioner, har fel.
Arbetsformerna kan ju diskuteras lite, vi skulle ha grupparbeten på en timme, och sedan ta texterna i programmet i plenum, med texten på storbildskärm. Det blir alltid svårt att ta formuleringar i en text i så stor grupp. Man skulle kunna säga att den arbetsformen har stora förbättringsområden.
Åsa Westlund, EU parlamentariker, var gäst och höll ett kort men väldigt bra tal.
Vi har nu slickat våra sår färdigt efter valförslusten, det är dags att nu blicka framåt.
Vi har gjort våra valanalyser. Nu ska vi tala om vad vi vill, hur vi vill forma samhället.
Åsa kan tydligt visa att politik gör skillnad även i det stora EU parlamentet, hon har tillexempel fått igenom förbud mot skadliga färgämnen i godis och mot skadliga ämnen i nappflaskor.
Snart är det val, den 7 juni ska vi rösta på våra kandidater till EU parlamentet, jag har bestämt mig för att ge Åsa Westlund mitt kryss på den socialdemokratiska valsedeln till EU parlamentet.
I går mötte jag socialdemokrater med visioner, med stridslusta och kämparglöd.
Snart är det första maj, vårkamanj och valrörelse.
Trots opinonsiffror för partiet som har åkt bergochdalbana, så ser jag optimistiskt på den närmaste framtiden,för det som går upp måste gå ner. Våra opinionsiffror låg på en extremt hög nivå, och regeringens var så låga att nästan ingen ville kännas vid att de röstat på dom, sedan vände det, men jag tror det vänder snart igen.
Ulrika skriver om ett EP valet
Kristian skriver om opinionsmätningar och EP val
Det är alltid en mäktig känsla när så många socialdemokrater träffas och behandlar cirka 60 motioner. Alla med en tanke om hur vårt samhälle ska bli lite bättre.
Vi diskuterade också ett regionprogram för Stockholm Ett Stockholm i framtiden.
Det var många bra och viktiga saker vi tog i programmet, den som säger att socialdemokraterna inte har någon politik, inte har några visioner, har fel.
Arbetsformerna kan ju diskuteras lite, vi skulle ha grupparbeten på en timme, och sedan ta texterna i programmet i plenum, med texten på storbildskärm. Det blir alltid svårt att ta formuleringar i en text i så stor grupp. Man skulle kunna säga att den arbetsformen har stora förbättringsområden.
Åsa Westlund, EU parlamentariker, var gäst och höll ett kort men väldigt bra tal.
Vi har nu slickat våra sår färdigt efter valförslusten, det är dags att nu blicka framåt.
Vi har gjort våra valanalyser. Nu ska vi tala om vad vi vill, hur vi vill forma samhället.
Åsa kan tydligt visa att politik gör skillnad även i det stora EU parlamentet, hon har tillexempel fått igenom förbud mot skadliga färgämnen i godis och mot skadliga ämnen i nappflaskor.
Snart är det val, den 7 juni ska vi rösta på våra kandidater till EU parlamentet, jag har bestämt mig för att ge Åsa Westlund mitt kryss på den socialdemokratiska valsedeln till EU parlamentet.
I går mötte jag socialdemokrater med visioner, med stridslusta och kämparglöd.
Snart är det första maj, vårkamanj och valrörelse.
Trots opinonsiffror för partiet som har åkt bergochdalbana, så ser jag optimistiskt på den närmaste framtiden,för det som går upp måste gå ner. Våra opinionsiffror låg på en extremt hög nivå, och regeringens var så låga att nästan ingen ville kännas vid att de röstat på dom, sedan vände det, men jag tror det vänder snart igen.
Ulrika skriver om ett EP valet
Kristian skriver om opinionsmätningar och EP val
fredag 17 april 2009
Så blev det en fällande dom mot killarna bakom The Pirat Bay.
Givetvis överklagas den.
Jag vet inte vad jag ska säga, domen var väl väntad, men det känns inte bra.
FRA lagen känns inte heller bra, inte heller IPRED.
För min egen personliga del kan jag inte säga att mina datorvanor har ändrats sedan IPRED infördes,eftersom jag inte håller på att ladda ner saker. Men jag tänker ändå, tänk om någon annan laddar ner från mitt trådlösa nätverk och det en vacker dag dimper ner en 30 000 kronors räkning från något storbolag. Jag har inte möjligheter att betala, elller processa.
Sedan handlar det om något mer, de som kan och vet hur man gör sig annonyma på nätet kommer givetvis att fortsätta vara annonyma, skyddade från insyn, de kommer att fortsätta ladda ner.
När man kunde spela in på kassettband eller på VHS var det väl också en debatt. Nu är tekniken betydlig bättre och snabbare, men det handlar väl om samma sak. Om man kan få något gratis, varför betala en massa pengar för det?
När nu allt finns på nätet, dåliga saker, bra saker , allt i princip och information sprids snabbt, hur ska man då kunna stoppa det ?
Givetvis överklagas den.
Jag vet inte vad jag ska säga, domen var väl väntad, men det känns inte bra.
FRA lagen känns inte heller bra, inte heller IPRED.
För min egen personliga del kan jag inte säga att mina datorvanor har ändrats sedan IPRED infördes,eftersom jag inte håller på att ladda ner saker. Men jag tänker ändå, tänk om någon annan laddar ner från mitt trådlösa nätverk och det en vacker dag dimper ner en 30 000 kronors räkning från något storbolag. Jag har inte möjligheter att betala, elller processa.
Sedan handlar det om något mer, de som kan och vet hur man gör sig annonyma på nätet kommer givetvis att fortsätta vara annonyma, skyddade från insyn, de kommer att fortsätta ladda ner.
När man kunde spela in på kassettband eller på VHS var det väl också en debatt. Nu är tekniken betydlig bättre och snabbare, men det handlar väl om samma sak. Om man kan få något gratis, varför betala en massa pengar för det?
När nu allt finns på nätet, dåliga saker, bra saker , allt i princip och information sprids snabbt, hur ska man då kunna stoppa det ?
tisdag 14 april 2009
Regeringens satsning på jobben- ams kurser och praktikplatser?
Jag läser i aftonbladet att regeringen i sin vårbudget kommer att satsa på praktikplatser.
Regeringen föreslår i vårpropositionen nya platser i praktik och jobbgaranti i år och ytterligare fler 2010.
Det ekonomiska läget är fortsatt bistert, enligt regeringen.
Enligt vårpropositionen, som TT tagit del av och som läggs fram på onsdagen, ökas praktikplatserna för korttidsarbetslösa med 20 000 i år och med ytterligare 7 000 under 2010, till 42 000 totalt.
Antalet platser i jobb- och utvecklingsgaranti och i jobbgaranti för ungdomar ökas med 26 000 i år och med ytterligare 72 000 platser 2010, till totalt 175 000.
Om två år, 2011, väntas omkring en kvarts miljon personer omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, en tredubbling jämfört med 2008.
Finansminister Anders Borg (M) och regeringen ser fortsatt dystert på den ekonomiska utvecklingen. Grunden är de siffror, den reviderade prognos över ekonomin, som Borg presenterade den 1 april.
Det var då han varnade för massarbetslöshet och 11 procents arbetslöshet nästa år. Den bedömningen håller Borg fast vid.
Detta var saxat från Aftonbladet
Vi socialdemokrater vill ge unga människor sommarjobb. Men det tycker, som jag skrev i mitt tidigare inlägg idag, Reidar Carlsson Norrtälje Tidnings politiske chefsredaktör inte är någon bra idé.
Frågan är vad han tycker om regeringens satsning på praktikplatser?
Jag tycker ju att riktiga jobb är bättre än praktikplatser eller sökajobbkurser på arbetsförmedlingen.
Vi socialdemokrater tycker det är bättre med riktiga jobb, bättre med riktiga utbildningar.
Men Reidar Carlsson har kallat socialdemokraterna oansvariga när vi i vårt stimulanspaket har satsningar på utbildning och kompetensutveckling av personal. Han kallar oss även oansvariga när vi hävdar att kommunen inte ska säga upp människor inom vården, omsorgen och skolan.
Vi tycker ju det är bättre att människor få ha sina jobb kvar än att de går på kurser för att lära sig söka jobb som inte finns.
Regeringen föreslår i vårpropositionen nya platser i praktik och jobbgaranti i år och ytterligare fler 2010.
Det ekonomiska läget är fortsatt bistert, enligt regeringen.
Enligt vårpropositionen, som TT tagit del av och som läggs fram på onsdagen, ökas praktikplatserna för korttidsarbetslösa med 20 000 i år och med ytterligare 7 000 under 2010, till 42 000 totalt.
Antalet platser i jobb- och utvecklingsgaranti och i jobbgaranti för ungdomar ökas med 26 000 i år och med ytterligare 72 000 platser 2010, till totalt 175 000.
Om två år, 2011, väntas omkring en kvarts miljon personer omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, en tredubbling jämfört med 2008.
Finansminister Anders Borg (M) och regeringen ser fortsatt dystert på den ekonomiska utvecklingen. Grunden är de siffror, den reviderade prognos över ekonomin, som Borg presenterade den 1 april.
Det var då han varnade för massarbetslöshet och 11 procents arbetslöshet nästa år. Den bedömningen håller Borg fast vid.
Detta var saxat från Aftonbladet
Vi socialdemokrater vill ge unga människor sommarjobb. Men det tycker, som jag skrev i mitt tidigare inlägg idag, Reidar Carlsson Norrtälje Tidnings politiske chefsredaktör inte är någon bra idé.
Frågan är vad han tycker om regeringens satsning på praktikplatser?
Jag tycker ju att riktiga jobb är bättre än praktikplatser eller sökajobbkurser på arbetsförmedlingen.
Vi socialdemokrater tycker det är bättre med riktiga jobb, bättre med riktiga utbildningar.
Men Reidar Carlsson har kallat socialdemokraterna oansvariga när vi i vårt stimulanspaket har satsningar på utbildning och kompetensutveckling av personal. Han kallar oss även oansvariga när vi hävdar att kommunen inte ska säga upp människor inom vården, omsorgen och skolan.
Vi tycker ju det är bättre att människor få ha sina jobb kvar än att de går på kurser för att lära sig söka jobb som inte finns.
Sommarjobb till unga, en bra idé
Jag har skrivit en interpellation till KSO Kjell Jannson ang sommarjobb.
Nu är vi inne i en rejäl lågkonjunktur och arbetslösheten ökar stadigt. Redan för ett år sedan, innan krisen bröt ut så var det svårt för många unga att få sommarjobb, det är inte troligt att det blir lättare nu när jobben är färre och alltfler tvingas ut i arbetslöshet.
Det är speciellt svårt för unga att komma in på arbetsmarknaden. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har ökat kraftigt. Därför är det viktigt att riktade feriearbeten finns kvar för den mest utsatta gruppen av unga som riskerar att hamna i utanförskap.
Den moderatledda alliansregeringen har tagit bort det statliga bidraget till feriearbeten på totalt 100 miljoner, detta för att prioritera skattesänkningar istället för att prioritera ungas framtid. Det är upp till kommunerna att anslå de medel som behövs. Kommunerna i landet gör på olika sätt när det gäller att skapa feriearbeten till ungdomar. I Nynäshamns kommun t ex, så erbjuder man alla ungdomar som vill ett feriejobb.
Feriearbeten ger ungdomarna en möjlighet att komma ut i arbetslivet.
Tidigare år var det i Norrtälje kommun 140 ungdomar som sökte ferieplatser. Av dessa var 60 platser prioriterade av socialtjänsten och SYV. Det var alltså förra året en grupp på 60 personer som var i behov av riktade ferieplatser. De pengar som var avsatta var 27300 kronor för ferieplatserna, vilket skulle räcka till endast 20 platser.
Är du beredd att i ett tidigt skede förbereda och se till att det finns riktade feriearbeten. Och att öronmärka medel för att säkerställa att det finns ferieplatser.
Kommunen har genom ett samarbete mellan utbildningsförvaltningen och socialtjänsten tagit fram ett antal ferieplatser, förra året c a 20 platser.
Det tycker vi socialdemokrater är bra, men för få platser.
Reidar Carlsson , politisk chefredaktör på Norrtälje tidning tycker inte att det är någon bra idé , för det är bättre att ha ett jobb som man fixat själv, än ett som man får av kommunen
Där kan jag hålla med Reidar, jag vill inte att kommunen ska tvinga på unga ett sommarjobb, självklart är det så att om man kan fixa jobb själv är det det bästa. Men för de som inte kan, för de som inte har några kontakter alls.
Är det inte bättre med ett sommarjobb som kommunen ordnat än inget jobb alls?.
Nu är vi inne i en rejäl lågkonjunktur och arbetslösheten ökar stadigt. Redan för ett år sedan, innan krisen bröt ut så var det svårt för många unga att få sommarjobb, det är inte troligt att det blir lättare nu när jobben är färre och alltfler tvingas ut i arbetslöshet.
Det är speciellt svårt för unga att komma in på arbetsmarknaden. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har ökat kraftigt. Därför är det viktigt att riktade feriearbeten finns kvar för den mest utsatta gruppen av unga som riskerar att hamna i utanförskap.
Den moderatledda alliansregeringen har tagit bort det statliga bidraget till feriearbeten på totalt 100 miljoner, detta för att prioritera skattesänkningar istället för att prioritera ungas framtid. Det är upp till kommunerna att anslå de medel som behövs. Kommunerna i landet gör på olika sätt när det gäller att skapa feriearbeten till ungdomar. I Nynäshamns kommun t ex, så erbjuder man alla ungdomar som vill ett feriejobb.
Feriearbeten ger ungdomarna en möjlighet att komma ut i arbetslivet.
Tidigare år var det i Norrtälje kommun 140 ungdomar som sökte ferieplatser. Av dessa var 60 platser prioriterade av socialtjänsten och SYV. Det var alltså förra året en grupp på 60 personer som var i behov av riktade ferieplatser. De pengar som var avsatta var 27300 kronor för ferieplatserna, vilket skulle räcka till endast 20 platser.
Är du beredd att i ett tidigt skede förbereda och se till att det finns riktade feriearbeten. Och att öronmärka medel för att säkerställa att det finns ferieplatser.
Kommunen har genom ett samarbete mellan utbildningsförvaltningen och socialtjänsten tagit fram ett antal ferieplatser, förra året c a 20 platser.
Det tycker vi socialdemokrater är bra, men för få platser.
Reidar Carlsson , politisk chefredaktör på Norrtälje tidning tycker inte att det är någon bra idé , för det är bättre att ha ett jobb som man fixat själv, än ett som man får av kommunen
Där kan jag hålla med Reidar, jag vill inte att kommunen ska tvinga på unga ett sommarjobb, självklart är det så att om man kan fixa jobb själv är det det bästa. Men för de som inte kan, för de som inte har några kontakter alls.
Är det inte bättre med ett sommarjobb som kommunen ordnat än inget jobb alls?.
onsdag 8 april 2009
Det är märkligt, så märkligt att statsvetarna kliar sig i huvudet att ju sämre det går för Sverige, desto mer ökar förtroendet för regeringen.
Ju fler arbetslösa, desto högre popularitetssiffror får Borg/ Reinfelldt.
Men för de andra i den sk alliansen går det inte så bra, både Centern och KD skulle hamna utanför riksdagen om det hade varit val i dag.
Moderaterna har skickliga strateger, de har under en längre tid målat upp bilden av krisen som en kommande naturkatastrof. Med uttalanden som "skitår", för att förbereda oss. När sedan KI visar att vår BNP minskar drastiskt, när arbetslösheten spås omfatta 500 000 människor 2010, så har vi blivit varnade. Naturkatastrofen kommer och vi gör bäst i att söka skydd, att rå om oss själva så gott vi kan, för ingen kan hjälpa oss.
Nu är inte en finanskris en naturkatastrof, nu kan man genom politiska beslut göra skillnad. Man kan satsa på utbildning, på att människor får ha sina arbeten kvar, eller kunna omskola sig så att de står rustade när bättre tider kommer.
För de gamla som behöver vård blir inte friskare för att kommunens skatteintäkter minskar. Barnen på förskolan behöver inte färre vuxna omkring sig för att finanskrisen är här. Våra skolbarn lär sig inte bättre och snabbare för att kommunerna måste dra in på lärare.
För de allra mest utsatta, de som blir av med det tillfälliga jobbet,
som inte längre får sin sjukkassa,
de som kämpar med sina inre demoner,
med missbruk eller andra saker som förhindrar att vardagen flyter på finns inga andra alternativ än att gå till soc.
I Norrtäljes socialtjänst har man aldrig tidigare sett en sådan snabb ökning av nyansökningar för ekonomsikt bistånd.
Den ökning man haft årets tre första månader skulle motsvara två nya tjänster.
Inom socialförvaltningens samtliga verksamhetsområden är ärendebelastningen mycket, mycket hög, redan under årets två första månader visar man ett underskott i budget på 5 mkr.
Men den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen ger socialnämnden i uppdrag att komma med en budget i balans.
Det säger sig självt att det inte går.
När räkningarna omöjligt går att betala, när bankkontot är tomt, när man inte längre är behövd på jobbet
när den sjukpenning man fått, efter ett antal läkarkontroller och arbetsprövningar inte längre betalas ut, när man inte längre får bo kvar i sin bostad är det inte konstigt att man mår dåligt.
Det ser de som arbetar med människorna, det ser handläggarna på socialkontoret.
Det ser pedagogerna på förskolan och i skolan, det ser skolsköterskorna.
Det ser personalen på sjukhuset och inom psykiatrin.
Men frågan är om regeringen ser det, om den moderatledda majoriteten i kommunen ser det.
Eller om man ser och vet men struntar i det.
Ju fler arbetslösa, desto högre popularitetssiffror får Borg/ Reinfelldt.
Men för de andra i den sk alliansen går det inte så bra, både Centern och KD skulle hamna utanför riksdagen om det hade varit val i dag.
Moderaterna har skickliga strateger, de har under en längre tid målat upp bilden av krisen som en kommande naturkatastrof. Med uttalanden som "skitår", för att förbereda oss. När sedan KI visar att vår BNP minskar drastiskt, när arbetslösheten spås omfatta 500 000 människor 2010, så har vi blivit varnade. Naturkatastrofen kommer och vi gör bäst i att söka skydd, att rå om oss själva så gott vi kan, för ingen kan hjälpa oss.
Nu är inte en finanskris en naturkatastrof, nu kan man genom politiska beslut göra skillnad. Man kan satsa på utbildning, på att människor får ha sina arbeten kvar, eller kunna omskola sig så att de står rustade när bättre tider kommer.
För de gamla som behöver vård blir inte friskare för att kommunens skatteintäkter minskar. Barnen på förskolan behöver inte färre vuxna omkring sig för att finanskrisen är här. Våra skolbarn lär sig inte bättre och snabbare för att kommunerna måste dra in på lärare.
För de allra mest utsatta, de som blir av med det tillfälliga jobbet,
som inte längre får sin sjukkassa,
de som kämpar med sina inre demoner,
med missbruk eller andra saker som förhindrar att vardagen flyter på finns inga andra alternativ än att gå till soc.
I Norrtäljes socialtjänst har man aldrig tidigare sett en sådan snabb ökning av nyansökningar för ekonomsikt bistånd.
Den ökning man haft årets tre första månader skulle motsvara två nya tjänster.
Inom socialförvaltningens samtliga verksamhetsområden är ärendebelastningen mycket, mycket hög, redan under årets två första månader visar man ett underskott i budget på 5 mkr.
Men den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen ger socialnämnden i uppdrag att komma med en budget i balans.
Det säger sig självt att det inte går.
När räkningarna omöjligt går att betala, när bankkontot är tomt, när man inte längre är behövd på jobbet
när den sjukpenning man fått, efter ett antal läkarkontroller och arbetsprövningar inte längre betalas ut, när man inte längre får bo kvar i sin bostad är det inte konstigt att man mår dåligt.
Det ser de som arbetar med människorna, det ser handläggarna på socialkontoret.
Det ser pedagogerna på förskolan och i skolan, det ser skolsköterskorna.
Det ser personalen på sjukhuset och inom psykiatrin.
Men frågan är om regeringen ser det, om den moderatledda majoriteten i kommunen ser det.
Eller om man ser och vet men struntar i det.
torsdag 2 april 2009
Spara i ladorna de goda åren för att sedan kunna spara ännu mer nu när de dåliga åren är här
Många ofta borgerliga politiker säger att man ska spara i ladorna de goda åren för att kunna ta av när det blir dåliga år.
Den moderatledda majoriteten i Norrtälje har sagt så de senaste åren, när vi har velat satsa på ökad lärartäthet i skola och förskola, till exempel.
Men nu då när de dåliga åren är här. Vad gör den borgerliga majoriteten då?
Nu ska vi prioritera, vi ska endast fokusera på kärnverksamheten, säger de.
Så när vi socialdemokrater och vänsterpartister nu vill satsa på ökad lärartäthet i skola och förskola, eller i alla fall bibehållen lärartäthet, så finns inte pengarna för det.
När den borgeliga majoriteten slår på stora trumman och presenterar ett stimulanspaket så innehåller det satsningar på visst byggande och vägar, redan för länge sedan beslutade investeringar.
Det borgerliga stimulanspaketet innehåller ingen satsning på välfärden.
Tiohundra, den nämnd som har hand om sjukvården, psykiatrin, äldre omsorgen går med 93 mkr back.
Socialnämnden visar under årets två första månader ett underskott på 5 mkr.
Och ärendetillströmmningen slår i taket på samtliga sektioner där, redan nu.
Varför ska vi spara i ladorna de goda åren och inte satsa på välfärden, på skolan, förskolan, sjukvården, äldreomsorgen, kulturen, osv, när vi måste skära ännu mer de dåliga åren.
Den moderatledda majoriteten i Norrtälje har sagt så de senaste åren, när vi har velat satsa på ökad lärartäthet i skola och förskola, till exempel.
Men nu då när de dåliga åren är här. Vad gör den borgerliga majoriteten då?
Nu ska vi prioritera, vi ska endast fokusera på kärnverksamheten, säger de.
Så när vi socialdemokrater och vänsterpartister nu vill satsa på ökad lärartäthet i skola och förskola, eller i alla fall bibehållen lärartäthet, så finns inte pengarna för det.
När den borgeliga majoriteten slår på stora trumman och presenterar ett stimulanspaket så innehåller det satsningar på visst byggande och vägar, redan för länge sedan beslutade investeringar.
Det borgerliga stimulanspaketet innehåller ingen satsning på välfärden.
Tiohundra, den nämnd som har hand om sjukvården, psykiatrin, äldre omsorgen går med 93 mkr back.
Socialnämnden visar under årets två första månader ett underskott på 5 mkr.
Och ärendetillströmmningen slår i taket på samtliga sektioner där, redan nu.
Varför ska vi spara i ladorna de goda åren och inte satsa på välfärden, på skolan, förskolan, sjukvården, äldreomsorgen, kulturen, osv, när vi måste skära ännu mer de dåliga åren.
onsdag 1 april 2009
Jobben- en utopi för regeringen
Sade Anders Borg på nyheterna att arbetslinjen innebär A- kassa och arbetsmarknadsutbildningar?
Och att utanförskapet kommer att öka?
Varför frågade inte journalisten i nyhetsinslaget något om Anders Borgs och Moderaternas tidigare hånfulla uttallanden om A- kassa och ams utbildningar.
Är detta de nya moderaternas arbetslinje?
Och hur var det med kampen mot utanförskapet.
Ska de bara stå passiva och beklaga att utanförskapet kommer att öka.
Som om det vore en naturlag. Eller lite otur med vädret.
På kommunfullmäktige då jag fick avslag på en motion om att enligt Nynäshamn, erbjuda alla unga sommarjobb, sade en centerpartist att det är en utopi att alla unga ska få jobb.
Man kan nu konstatera att den arbetslinje som moderaterna och alliansen talat om tidigare bara var en utopi.
Trots vackra ord i valrörelsen ligger det inte i den moderata, konservativa ideologin att eftersträva full sysselsättning.
Om det gjorde det så skulle regeringen lyssna på oss socialdemokrater, eller konjukturinstiutet, eller Lars Calmfors, eller SKL, eller Paul Krugman eller...
Många skriver om jobben här och här
Och att utanförskapet kommer att öka?
Varför frågade inte journalisten i nyhetsinslaget något om Anders Borgs och Moderaternas tidigare hånfulla uttallanden om A- kassa och ams utbildningar.
Är detta de nya moderaternas arbetslinje?
Och hur var det med kampen mot utanförskapet.
Ska de bara stå passiva och beklaga att utanförskapet kommer att öka.
Som om det vore en naturlag. Eller lite otur med vädret.
På kommunfullmäktige då jag fick avslag på en motion om att enligt Nynäshamn, erbjuda alla unga sommarjobb, sade en centerpartist att det är en utopi att alla unga ska få jobb.
Man kan nu konstatera att den arbetslinje som moderaterna och alliansen talat om tidigare bara var en utopi.
Trots vackra ord i valrörelsen ligger det inte i den moderata, konservativa ideologin att eftersträva full sysselsättning.
Om det gjorde det så skulle regeringen lyssna på oss socialdemokrater, eller konjukturinstiutet, eller Lars Calmfors, eller SKL, eller Paul Krugman eller...
Många skriver om jobben här och här
tisdag 31 mars 2009
Osorterade funderingar efter kommunfullmäktige
Igår var det kommunfullmäktige.
Jag tror det var det kortaste fullmäktige på väldigt länge. Var hemma före kl 21.
Nu börjar kommunfullmäktige kl 17 istället för som tidigare kl 18. Allmänhetens frågestund är borttagen och ersatt med en 30 min paus, då vi politiker ska mingla med allmänheten. Nu har det inte varit så många " allmänheter" på fullmäktige, men det kanske blir fler allteftersom.
Jag blev väldigt förvånad i går då ordförande Nils Mattson, M, förkortade pausen med 15 min. Om man nu har tagit bort frågestunden så borde man ju åtminstone hålla på den halvtimmespausen, så att politikerna hinner prata med de människor som kommer för att träffa oss. Även om det bara skulle vara en intresserad person så är det värt att hålla på tiden.
En annan nyhet i går var en timmes debatt om ekonomi. En timme var alldeles för kort tid för att få igång en riktig debatt, nu var det sju anmälda talare kvar när kf ordförande bröt. Det var synd, för jag tror att debatten hade kunnat bli riktigt intressant. Nu blev det liksom avhugget. Jag själv var så stressad när jag gick upp i talarstolen att jag talade alldeles för kort och fick inte sagt det jag ville, och sedan var debatten slut.
Konjunkturinstitutet spår att arbetslösheten kommer att vara på över 10% och varslen fortsätter. Världens ledande ekonomier krymper, och ingen tillväxt är att vänta.
Socialnämnden visar ett prognostiserat underskott på 5 mkr för årets två första månader, detta trots en utökning av budgeten med 7 mkr.
Det räcker inte. När nämnden under år 2008 gick med 15 mkr back, innan lågkonjunkturen bröt ut, är det lite märkligt att majoriteten tror att det skulle räcka med ett tillskott på 7 mkr år 2009, när vi går in i den djupaste lågkonjunktur vi sett sedan 90 talskrisen, och många tror att denna kris kommer att bli större.
Människor blir utförsäkrade från A-kassan, från sjukkassan och hänvisade till en arbetsmarknad som stadigt krypmer.
Från socialförvaltningen rapporteras att ärendebelastningen slår i taket på samtliga sektioner
Från skolans värld vet jag att det är väldigt tufft för lärarna nu. En lärare jag talade med har sju elever i sin klass med olika diagnoser. Hur ska en ensam pedagog klara av en klass på mellan 25- 35 elever, möta var och en utifrån sina speciella behov? Där fem elever har ADHD, en ADD, en dyslexi, en är familjehems placerad..osv.
Samtidigt drar man ner på resurserna till skolhälsovården.
Ann S Philgren,M ordförande i Barn och skolnämnden hävdar att det inte finns någon direkt koppling mellan ökad lärartäthet och bättre resultat.
Jag undrar om det finns någon forskning som visar att lägre lärartäthet ger bättre resultat, eller som visar att högre lärartäthet ger sämre resultat.
Jag tror det var det kortaste fullmäktige på väldigt länge. Var hemma före kl 21.
Nu börjar kommunfullmäktige kl 17 istället för som tidigare kl 18. Allmänhetens frågestund är borttagen och ersatt med en 30 min paus, då vi politiker ska mingla med allmänheten. Nu har det inte varit så många " allmänheter" på fullmäktige, men det kanske blir fler allteftersom.
Jag blev väldigt förvånad i går då ordförande Nils Mattson, M, förkortade pausen med 15 min. Om man nu har tagit bort frågestunden så borde man ju åtminstone hålla på den halvtimmespausen, så att politikerna hinner prata med de människor som kommer för att träffa oss. Även om det bara skulle vara en intresserad person så är det värt att hålla på tiden.
En annan nyhet i går var en timmes debatt om ekonomi. En timme var alldeles för kort tid för att få igång en riktig debatt, nu var det sju anmälda talare kvar när kf ordförande bröt. Det var synd, för jag tror att debatten hade kunnat bli riktigt intressant. Nu blev det liksom avhugget. Jag själv var så stressad när jag gick upp i talarstolen att jag talade alldeles för kort och fick inte sagt det jag ville, och sedan var debatten slut.
Konjunkturinstitutet spår att arbetslösheten kommer att vara på över 10% och varslen fortsätter. Världens ledande ekonomier krymper, och ingen tillväxt är att vänta.
Socialnämnden visar ett prognostiserat underskott på 5 mkr för årets två första månader, detta trots en utökning av budgeten med 7 mkr.
Det räcker inte. När nämnden under år 2008 gick med 15 mkr back, innan lågkonjunkturen bröt ut, är det lite märkligt att majoriteten tror att det skulle räcka med ett tillskott på 7 mkr år 2009, när vi går in i den djupaste lågkonjunktur vi sett sedan 90 talskrisen, och många tror att denna kris kommer att bli större.
Människor blir utförsäkrade från A-kassan, från sjukkassan och hänvisade till en arbetsmarknad som stadigt krypmer.
Från socialförvaltningen rapporteras att ärendebelastningen slår i taket på samtliga sektioner
Från skolans värld vet jag att det är väldigt tufft för lärarna nu. En lärare jag talade med har sju elever i sin klass med olika diagnoser. Hur ska en ensam pedagog klara av en klass på mellan 25- 35 elever, möta var och en utifrån sina speciella behov? Där fem elever har ADHD, en ADD, en dyslexi, en är familjehems placerad..osv.
Samtidigt drar man ner på resurserna till skolhälsovården.
Ann S Philgren,M ordförande i Barn och skolnämnden hävdar att det inte finns någon direkt koppling mellan ökad lärartäthet och bättre resultat.
Jag undrar om det finns någon forskning som visar att lägre lärartäthet ger bättre resultat, eller som visar att högre lärartäthet ger sämre resultat.
söndag 29 mars 2009
Om Kina igen
Vi var ju nyligen i Kina, intrycken därifrån är det som dominerar min tankevärld, tillsammans med det vardagliga, och svåra att få ena sonen att göra sina läxor i tid och att hålla ordning på hemmet, att läsa nya kurslitteraturen, och alla dessa handlingar.
Jag har alltid varit intresserad av det stora landet i öster, och att vara där var en stor upplevelse. Den förbjudna staden var så stor och överdådig som man kan tänka sig. Likaså sommarpalatset med en detaljrikedom och överdåd i ett.
Och Peking, denna stora, stora stad som bara växer på höjden och bredden.
Jag skulle gärna åka tillbaka och uppleva mer av den kinesiska kulturen.
Men man vet ju att Kina inte är en demokrati, att trots OS, (som kineserna verkar vara väldigt stolta över) har inte mycket hänt när det handlar om mänskliga rättigheter. Taxichaufförerna saktade in när vi åkte förbi "Birds nest" så att vi kunde ta kort.
Att Kina avrättar sina fångar, det visste jag innan jag var där, men när jag läser i Aftonbladet om dödsbussarna, där fångar avrättas och organen plockas ur och används till transplantationer, blir förtrycket så påtagligt, för visst såg jag ett antal vita bussar lite här och var. Tänk om det skedde en avrättning där medan jag och min familj lugnt gled fram i en taxi eller strosade omkring på gatorna, och förtrollades av stadens brus och kinesernas vänlighet.
Jag har alltid varit intresserad av det stora landet i öster, och att vara där var en stor upplevelse. Den förbjudna staden var så stor och överdådig som man kan tänka sig. Likaså sommarpalatset med en detaljrikedom och överdåd i ett.
Och Peking, denna stora, stora stad som bara växer på höjden och bredden.
Jag skulle gärna åka tillbaka och uppleva mer av den kinesiska kulturen.
Men man vet ju att Kina inte är en demokrati, att trots OS, (som kineserna verkar vara väldigt stolta över) har inte mycket hänt när det handlar om mänskliga rättigheter. Taxichaufförerna saktade in när vi åkte förbi "Birds nest" så att vi kunde ta kort.
Att Kina avrättar sina fångar, det visste jag innan jag var där, men när jag läser i Aftonbladet om dödsbussarna, där fångar avrättas och organen plockas ur och används till transplantationer, blir förtrycket så påtagligt, för visst såg jag ett antal vita bussar lite här och var. Tänk om det skedde en avrättning där medan jag och min familj lugnt gled fram i en taxi eller strosade omkring på gatorna, och förtrollades av stadens brus och kinesernas vänlighet.
fredag 27 mars 2009
Hör på nyheterna att SKL rapporterar om att vården inte bara skiljer sig åt mellan olika sjukhus och olika landsting. Det är även så att lågutbildade får sämre vård än välutbildade.
Och så finns det människor som säger att klasssamället inte finns längre.
Från tidigare rapporter vet man att kvinnor får sämre vård och får hjälp senare än män.
Så det är inte lätt att vara lågutbildad kvinna i Sverige. Om man dessutom är född i ett annat land så har man ännu sämre möjligheter att få en bra vård.
Utifrån detta så ter sig alliansens vårdval Stockholm ännu mer orättvist än vad jag trodde, faktiskt.
Nu hinner jag inte blogga mer måste forsla bort kyl och frys som passade på att lägga av när vi var i Kina. Dessutom behöver lägenheten storstädas..
Och så finns det människor som säger att klasssamället inte finns längre.
Från tidigare rapporter vet man att kvinnor får sämre vård och får hjälp senare än män.
Så det är inte lätt att vara lågutbildad kvinna i Sverige. Om man dessutom är född i ett annat land så har man ännu sämre möjligheter att få en bra vård.
Utifrån detta så ter sig alliansens vårdval Stockholm ännu mer orättvist än vad jag trodde, faktiskt.
Nu hinner jag inte blogga mer måste forsla bort kyl och frys som passade på att lägga av när vi var i Kina. Dessutom behöver lägenheten storstädas..
onsdag 25 mars 2009
Kina reflektioner och funderingar om människovärde
Jag läste igenom bloggrullen och fastnade för Bodstöms utmärkta blogg, bodströmssamhället.
Han skriver kritiskt om Kina, det är bra. I DN står det om Amnestys rapport om dödstraff, i Kina avrättades 1718 människor år 2008.
Kina, där vi just varit, är ett komplext land. I huvudstaden Peking är skillnaderna påtagliga. Det är stora glänsande affärskomplex med vakter utanför sida vid sida med slitna höghus där man ser att balkongerna används som förvaring.
På gatorna möter man snygga, välklädda kineser och västerlänningar och tiggare i smutsiga grötrockar.
På de sjufiliga lederna genom staden åker nya, stora glänsande SUVar, fina buickar och mindre ganska så nyproducerade bilar av alla märken ( fast jag såg inte en enda SAAB eller Volvo), cyklar med överlastade cykelkärror fyllda med tidningar eller skräpkassar.
Det var ofta rent och snyggt, och vakter, poliser överallt.
Som turist i Peking upplevde jag staden som ren och prydlig, smutsig och kaotisk.
Kineserna som oerhört vänliga avvaktande och som vilka snobbiga storstadsmänniskor som helst.
Same same, but different skulle man kunna säga.
På tunnelbanan sitter alla med sina mobiler.
På ett ställe som heter Bookworm, ett slags bokcafé med engelskspråkiglitteratur stod en bok med titeln MAO bredvid MANAGMENT, på något sätt talande för det statskapitalistiska Kina.
En bok jag kan rekomendera att läsa är " Den haltande kolossen"
En fundering till som gör mig ledsen in i själen och får mig att undra när vi ska se att alla människor har lika värde oavsett var i välden de råkar vara födda är ekots rapportering om att läkemedelsföretag gör sina tester i u länder för att det är billigare och färre regler runt detta där. Det är lätt för oss i väst att sätta oss på höga hästar och tala om hur andra ska göra men när det kommer till kritan, att maximera sin vinst, så är vi lika.
Same same but different.
Johan skriver om detta här.
Han skriver kritiskt om Kina, det är bra. I DN står det om Amnestys rapport om dödstraff, i Kina avrättades 1718 människor år 2008.
Kina, där vi just varit, är ett komplext land. I huvudstaden Peking är skillnaderna påtagliga. Det är stora glänsande affärskomplex med vakter utanför sida vid sida med slitna höghus där man ser att balkongerna används som förvaring.
På gatorna möter man snygga, välklädda kineser och västerlänningar och tiggare i smutsiga grötrockar.
På de sjufiliga lederna genom staden åker nya, stora glänsande SUVar, fina buickar och mindre ganska så nyproducerade bilar av alla märken ( fast jag såg inte en enda SAAB eller Volvo), cyklar med överlastade cykelkärror fyllda med tidningar eller skräpkassar.
Det var ofta rent och snyggt, och vakter, poliser överallt.
Som turist i Peking upplevde jag staden som ren och prydlig, smutsig och kaotisk.
Kineserna som oerhört vänliga avvaktande och som vilka snobbiga storstadsmänniskor som helst.
Same same, but different skulle man kunna säga.
På tunnelbanan sitter alla med sina mobiler.
På ett ställe som heter Bookworm, ett slags bokcafé med engelskspråkiglitteratur stod en bok med titeln MAO bredvid MANAGMENT, på något sätt talande för det statskapitalistiska Kina.
En bok jag kan rekomendera att läsa är " Den haltande kolossen"
En fundering till som gör mig ledsen in i själen och får mig att undra när vi ska se att alla människor har lika värde oavsett var i välden de råkar vara födda är ekots rapportering om att läkemedelsföretag gör sina tester i u länder för att det är billigare och färre regler runt detta där. Det är lätt för oss i väst att sätta oss på höga hästar och tala om hur andra ska göra men när det kommer till kritan, att maximera sin vinst, så är vi lika.
Same same but different.
Johan skriver om detta här.
måndag 23 mars 2009
Hemma igen.
Vi har varit på resa i Peking, faktiskt. Vi hälsade på vänner som arbetar på ambassaden där.
Vi bodde på ambassadområdet, helt lugnt och trygg, med stängsel och vakter utanför.
Peking, eller Beijing är en stad som inte riktigt går att beskriva med några få ord.
Det är en stad som expanderar explosivt som idag har runt 17 miljoner invånare. Och sjufiliga motorvägar mitt inne i staden.
Bilar, bussar, cyklar och fotgängare ska fram samtidigt på samma ställe. Men det går på något sätt.
Hjälm har man inte, vare sig på cykel eller mopeder.
Cyklar och mopeder får inte ha lysen för att de kan då blända bilarna.
Jag ska försöka lägga upp lite bilder här såsmåningom.
Nu börjar jag känna av jetlagen ordentligt. Tyvärr verkar inte barnen ha drabbats utan de är pigga och pratar hela tiden. Det gör att koncentrationen inte är på topp. Resväskorna måste packas upp och Pekingsmogen tvättas ur kläderna.
Vi har varit på resa i Peking, faktiskt. Vi hälsade på vänner som arbetar på ambassaden där.
Vi bodde på ambassadområdet, helt lugnt och trygg, med stängsel och vakter utanför.
Peking, eller Beijing är en stad som inte riktigt går att beskriva med några få ord.
Det är en stad som expanderar explosivt som idag har runt 17 miljoner invånare. Och sjufiliga motorvägar mitt inne i staden.
Bilar, bussar, cyklar och fotgängare ska fram samtidigt på samma ställe. Men det går på något sätt.
Hjälm har man inte, vare sig på cykel eller mopeder.
Cyklar och mopeder får inte ha lysen för att de kan då blända bilarna.
Jag ska försöka lägga upp lite bilder här såsmåningom.
Nu börjar jag känna av jetlagen ordentligt. Tyvärr verkar inte barnen ha drabbats utan de är pigga och pratar hela tiden. Det gör att koncentrationen inte är på topp. Resväskorna måste packas upp och Pekingsmogen tvättas ur kläderna.
onsdag 11 mars 2009
Paus....
Så mycket att skriva om , och så mycket att göra.
Jag tar en liten paus från bloggandet, en vecka eller två.
Men innan jag helt pausar så låter jag Mikael Wiehe s ord tala (från "En sång till modet")
Den enda vägen
Ännu lägre löner
Ännu färre jobb
Ännu flera lögner
om att botten snart än nådd
Ännu lägre bidrag till dom som stämplas ut
Ännu högre avgifter för den som blivit sjuk
Ännu flera fattiga
som rotar efter mat
Ännu flera galningar som irrar runt på stan
Ännu flera gamla som inte får nån vård
Ännu flera hemlösa som sover där det går
Dom säger det är vägen
Den enda vägen fram men om det här ska kallas framåt
då ska jag ingenstans
Jag tar en liten paus från bloggandet, en vecka eller två.
Men innan jag helt pausar så låter jag Mikael Wiehe s ord tala (från "En sång till modet")
Den enda vägen
Ännu lägre löner
Ännu färre jobb
Ännu flera lögner
om att botten snart än nådd
Ännu lägre bidrag till dom som stämplas ut
Ännu högre avgifter för den som blivit sjuk
Ännu flera fattiga
som rotar efter mat
Ännu flera galningar som irrar runt på stan
Ännu flera gamla som inte får nån vård
Ännu flera hemlösa som sover där det går
Dom säger det är vägen
Den enda vägen fram men om det här ska kallas framåt
då ska jag ingenstans
måndag 9 mars 2009
Det är i sanning en backlash
Regeringen som " sätter arbetslinjen först" verkar vilja göra väldigt mycket för att en grupp av människor ska ställa sig utanför arbetsmarknaden.
Vad kan man annars tro med införandet av vårdnadsbidrag, talet om att det är så viktigt att ha det rent och fint hemma, vikten av att laga mat från grunden, tal om att vi faktiskt är SÅ olika ( män och kvinnor)och debatten om huruvida kraven på jämställdhet har gått för långt. Och nu kommer KD med förslaget att ge en bebisbonus på 10 000 kr.
Och nu verkar nya EU direktiv vara på gång som ska ge mamman hela föräldraledigheten, vilket Daniel Pernikliski skriver om här.
I yrken där det arbetar mest kvinnor sjunker lönen och statusen. Samtidigt som de ekonomiska ramarna dras åt, och kraven på kompetens ökar.
I Norrtälje mår kvinnor i min ålder sämst i länet.
Kan det bero på att det är främst inom offentlig sektor, vård, omsorg och skola som kvinnor arbetar. Ett arbete som ofta innebär stort ansvar, men låg lön och i princip ytterst liten makt.
När jag läste på pedagogiska institutionen brukade min lärare, Lars Jalmert säga något i stil med,
Alla säger sig vilja ha ansvar, det anses vara något fint,
men väldigt få säger sig vilja ha makt, det anses ( i alla fall för en kvinna) vara något fult.
Men ansvar utan makt är något ganska så obehagligt
Det är vad kvinnorna ( och männen) inom vård och omsorgssektorn upplever varje dag.
Vad kan man annars tro med införandet av vårdnadsbidrag, talet om att det är så viktigt att ha det rent och fint hemma, vikten av att laga mat från grunden, tal om att vi faktiskt är SÅ olika ( män och kvinnor)och debatten om huruvida kraven på jämställdhet har gått för långt. Och nu kommer KD med förslaget att ge en bebisbonus på 10 000 kr.
Och nu verkar nya EU direktiv vara på gång som ska ge mamman hela föräldraledigheten, vilket Daniel Pernikliski skriver om här.
I yrken där det arbetar mest kvinnor sjunker lönen och statusen. Samtidigt som de ekonomiska ramarna dras åt, och kraven på kompetens ökar.
I Norrtälje mår kvinnor i min ålder sämst i länet.
Kan det bero på att det är främst inom offentlig sektor, vård, omsorg och skola som kvinnor arbetar. Ett arbete som ofta innebär stort ansvar, men låg lön och i princip ytterst liten makt.
När jag läste på pedagogiska institutionen brukade min lärare, Lars Jalmert säga något i stil med,
Alla säger sig vilja ha ansvar, det anses vara något fint,
men väldigt få säger sig vilja ha makt, det anses ( i alla fall för en kvinna) vara något fult.
Men ansvar utan makt är något ganska så obehagligt
Det är vad kvinnorna ( och männen) inom vård och omsorgssektorn upplever varje dag.
lördag 7 mars 2009
Har jämställdheten gått för långt...knappast!
Det finns de som hävdar att det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor, vad gäller löner, status och möjligheter att ta sig fram i samhället.
Det finns också de som hävdar att det är så stora skillnader mellan män och kvinnor att det är helt naturligt att vi har olika roller i samhället.
Som på allvar menar att vi kvinnor ska tar hand om hem, barn osv. för att vi är mycket bättre på att utföra monotona arbetsuppgifter, och arbetsuppgifter som kräver stort tålamod, ett empatiskt och vårdande sätt.
Det finns ju också de som hävdar att det inte är intressant att diskutera huruvida kvinnor är på ett sätt och män på ett annat.
Utan som menar att det inte är det biologiska könet som begränsar oss, utan föreställningar om hur kvinnor och män ska vara.
Siffror visar att lönegapet mellan män och kvinnor fortsätter att vara stort i Sverige, till och med större än snittet på 17 procent som gäller i EU. En orsak till lönegapet är att kvinnor inte förhandlar sig till lika höga löner som män.
Una Gustafsson är forskare vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet och blev i maj förra året klar med sin doktorsavhandling om hur kvinnor agerar i löneförhandlingar.
Varför begär kvinnor lägre löner än män?
– Det beror på något som kallas stereotyphot, som gör att man i situationer när en stereotyp är relevant uppfyller stereotypen om hur kvinnor är. Till exempel att vi enligt stereotypen är mer eftergivna än män, säger Una Gustafsson.
Hennes forskning visar att kvinnor som upplever att de ska testas på en förmåga som de är negativt stereotyperade på känner ett hot som får dem att sänka sina lönekrav
Ensamstående kvinnor med barn är den grupp som har det allra tuffast ekonomiskt.
I Norrtelje tidning kan man läsa att kvinnorna i kommunen är de som är sjukast i hela Stockholms län.
– Det finns starka samband mellan inkomst och ohälsa, och Norrtälje har de lägsta inkomstnivåerna i
länet. Det är en tänkbar förklaring, säger Bengt Annebäck, som är psykiater.
Andra förklaringar är att arbetsbördan har ökat i kvinnodominerade yrken, exempelvis inom äldrevården – effekter av 1990-talets nedskärningar inom vård, skola och omsorg
Att svts debbat om jämställdhet som jag skrev om i tidigare inlägg på bloggen hade titeln " Har jämställdheten gått för långt" ter sig ganska märkligt med tanke på hur verkligheten ser ut.
Det finns också de som hävdar att det är så stora skillnader mellan män och kvinnor att det är helt naturligt att vi har olika roller i samhället.
Som på allvar menar att vi kvinnor ska tar hand om hem, barn osv. för att vi är mycket bättre på att utföra monotona arbetsuppgifter, och arbetsuppgifter som kräver stort tålamod, ett empatiskt och vårdande sätt.
Det finns ju också de som hävdar att det inte är intressant att diskutera huruvida kvinnor är på ett sätt och män på ett annat.
Utan som menar att det inte är det biologiska könet som begränsar oss, utan föreställningar om hur kvinnor och män ska vara.
Siffror visar att lönegapet mellan män och kvinnor fortsätter att vara stort i Sverige, till och med större än snittet på 17 procent som gäller i EU. En orsak till lönegapet är att kvinnor inte förhandlar sig till lika höga löner som män.
Una Gustafsson är forskare vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet och blev i maj förra året klar med sin doktorsavhandling om hur kvinnor agerar i löneförhandlingar.
Varför begär kvinnor lägre löner än män?
– Det beror på något som kallas stereotyphot, som gör att man i situationer när en stereotyp är relevant uppfyller stereotypen om hur kvinnor är. Till exempel att vi enligt stereotypen är mer eftergivna än män, säger Una Gustafsson.
Hennes forskning visar att kvinnor som upplever att de ska testas på en förmåga som de är negativt stereotyperade på känner ett hot som får dem att sänka sina lönekrav
Ensamstående kvinnor med barn är den grupp som har det allra tuffast ekonomiskt.
I Norrtelje tidning kan man läsa att kvinnorna i kommunen är de som är sjukast i hela Stockholms län.
– Det finns starka samband mellan inkomst och ohälsa, och Norrtälje har de lägsta inkomstnivåerna i
länet. Det är en tänkbar förklaring, säger Bengt Annebäck, som är psykiater.
Andra förklaringar är att arbetsbördan har ökat i kvinnodominerade yrken, exempelvis inom äldrevården – effekter av 1990-talets nedskärningar inom vård, skola och omsorg
Att svts debbat om jämställdhet som jag skrev om i tidigare inlägg på bloggen hade titeln " Har jämställdheten gått för långt" ter sig ganska märkligt med tanke på hur verkligheten ser ut.
tisdag 3 mars 2009
Jämställdhetsdebatt igen
Så var det jämställdhetsdebatt på SVT igen.
Vad har Sverre Sjölander, zoolog i en jämställdhetsdebatt att göra?
Kvinnor är konstruerade för att vara gravida och amma, därför kan inte vi kvinnor jaga mammut, därför är det männens sak. säger han.
Vi kvinnor ska föda barn och amma dem från det att vi är 15 år, var tredje år tills vi inte längre är fertila, medans våra män jagar mammutar. Tack för det Sverre, nu vet jag hur allt hänger ihop. Strukturella skillnader mellan mäns och kvinnors status och ställning i samhället har endast biologiska förklaringar från stenåldern.
Ann Söderlund säger att det har gått för långt med feminismen och hänvisar till MAMA idealet.
Snälla hur kan någon tro att dessa olika föräldratidningar läs mammatidningar, förmedlar någon sorts feminism.
Tack Åsa Mattson som ger en känga åt det kapitalistiska konsumtionssamhället.
Kritiken från antifeministerna verkar gå ut på att felet är att både män och kvinnor arbetar. En man till en hemmakvinna påpekar att det är hon som gör det viktigaste jobbet eftersom hon uppfostrar och tar hand om barnen.
Men om det är så viktigt varför vill inte han dela det dagliga viktiga arbetet som det innebär att vara hemma med barnen och sköta hushållet?
Det vore ju önskvärt om en debatt om jämställdhet kunde läggas på en högre nivå.
Om man kunde diskutera varför vi fortfarande talar om kvinno resp mans yrken.
Eller ställa frågan varför barnen skulle hamna i kläm för att mamma faktiskt vill arbeta och tjäna egna pengar, ha en egen karriär och förverkliga sig själv, vilket är självklart för männen?
Vad är det för normer och diskurser i samhället som bestämmer hur en riktig kvinna ska vara? Vad är det för bilder som tidningar som MAMA förmedlar till oss mammor?
Jo vi ska vara snygga, smarta ha karriär, klä oss och våra barn snyggt. Vi ska rulla våra egna köttbullar, ordna fina middagar och trevliga barnkalas. Vi ska vara närvarande mödrar men åndå inte glömma bort att överraska våra fina män ibland.
Vi ska fixa håret och träna rätt så att vi blir ännu snyggare.
Förebilder är Charlotte Perelli, Pernilla Whalgren och Tilde de Paula.
Om man tror att detta är feminism har feminismen misslyckats med informationen.
Feminism handlar i alla fall för mig om att vi alla ska ha samma möjligheter att utnyttja vår frihet.
Om man skaffar barn så är man ofta två om det, då är det väl ett rimligt krav att ställa att man ska vara två som delar på ansvaret att ta hand om det nya livet och hemmet.
Feminism är ett sätt att se på världen, det handlar om att inte sätta upp regler eller hinder för människor p g a deras biologiska kön.
Att en sådan här debatt kommer nu i lågkonjuktur är inte konstigt. För om vi mammor väljer att stanna hemma och ta hand om barnen och hemmet så minskas konkurrensen om jobben eftersom en stor grupp ställer sig utanför arbetsmarknaden.
Det är i sanning en backlash på gång.
Belinda Olsson tangerar också ämnet i sin utmärkta krönika
Vad har Sverre Sjölander, zoolog i en jämställdhetsdebatt att göra?
Kvinnor är konstruerade för att vara gravida och amma, därför kan inte vi kvinnor jaga mammut, därför är det männens sak. säger han.
Vi kvinnor ska föda barn och amma dem från det att vi är 15 år, var tredje år tills vi inte längre är fertila, medans våra män jagar mammutar. Tack för det Sverre, nu vet jag hur allt hänger ihop. Strukturella skillnader mellan mäns och kvinnors status och ställning i samhället har endast biologiska förklaringar från stenåldern.
Ann Söderlund säger att det har gått för långt med feminismen och hänvisar till MAMA idealet.
Snälla hur kan någon tro att dessa olika föräldratidningar läs mammatidningar, förmedlar någon sorts feminism.
Tack Åsa Mattson som ger en känga åt det kapitalistiska konsumtionssamhället.
Kritiken från antifeministerna verkar gå ut på att felet är att både män och kvinnor arbetar. En man till en hemmakvinna påpekar att det är hon som gör det viktigaste jobbet eftersom hon uppfostrar och tar hand om barnen.
Men om det är så viktigt varför vill inte han dela det dagliga viktiga arbetet som det innebär att vara hemma med barnen och sköta hushållet?
Det vore ju önskvärt om en debatt om jämställdhet kunde läggas på en högre nivå.
Om man kunde diskutera varför vi fortfarande talar om kvinno resp mans yrken.
Eller ställa frågan varför barnen skulle hamna i kläm för att mamma faktiskt vill arbeta och tjäna egna pengar, ha en egen karriär och förverkliga sig själv, vilket är självklart för männen?
Vad är det för normer och diskurser i samhället som bestämmer hur en riktig kvinna ska vara? Vad är det för bilder som tidningar som MAMA förmedlar till oss mammor?
Jo vi ska vara snygga, smarta ha karriär, klä oss och våra barn snyggt. Vi ska rulla våra egna köttbullar, ordna fina middagar och trevliga barnkalas. Vi ska vara närvarande mödrar men åndå inte glömma bort att överraska våra fina män ibland.
Vi ska fixa håret och träna rätt så att vi blir ännu snyggare.
Förebilder är Charlotte Perelli, Pernilla Whalgren och Tilde de Paula.
Om man tror att detta är feminism har feminismen misslyckats med informationen.
Feminism handlar i alla fall för mig om att vi alla ska ha samma möjligheter att utnyttja vår frihet.
Om man skaffar barn så är man ofta två om det, då är det väl ett rimligt krav att ställa att man ska vara två som delar på ansvaret att ta hand om det nya livet och hemmet.
Feminism är ett sätt att se på världen, det handlar om att inte sätta upp regler eller hinder för människor p g a deras biologiska kön.
Att en sådan här debatt kommer nu i lågkonjuktur är inte konstigt. För om vi mammor väljer att stanna hemma och ta hand om barnen och hemmet så minskas konkurrensen om jobben eftersom en stor grupp ställer sig utanför arbetsmarknaden.
Det är i sanning en backlash på gång.
Belinda Olsson tangerar också ämnet i sin utmärkta krönika
måndag 2 mars 2009
Om politik, media och FRA
För ett tag sedan så hade vi Ingvar Carslsson som gäst på ett föreningsmöte i vår s förening. Ingvar sade mycket bland annat om dagspolitiken att det händer för mycket och för fort. Att regeringen gör för lite, eller inget, men får det att framstå som om de är ansvarsfulla. Jag tänker att man ändå måste ge en eloge till regeringens rådgivare som lyckas få dem att alltid se glada och framgångsrika ut på bild, alternativt bestämda och allvarliga, men alltid framgångsrika.
För det har betydelse, vi vill identifiera oss med de som är snygga, glada, och utstrålar framgång.
Att media gång på gång underblåser detta på alla möjliga och omöjliga sätt bilden av regeringen, eller främst statsministern och finansministern, som duktiga, och kompetenta.
I media säger också olika ledarskribenter och proffskommentatorer att politikens innehåll inte skiljer sig så mycket mellan blocken, utan att valet mest kommer att handla om vem som är mest trovärdig, och pålitlig
Jag tror inte på detta, jag vägrar att reducera politiken till en personfråga.
De nedskärningar som sker inom försäkringskassan är inte en personfråga, det är en politisk prioritering, eller de hårdare sjukförsäkringsregelerna, som tvingar ut sjuka människor att konkurrera med friska på en alltmer krympande arbetsmarknad.
En annan sak som får mig att tvivla på att gammelmedia ens är något lite objektiv är DNs vendetta mot FRA kritiker. Jag har genom olika bloggar och gammelmedia försökt hänga med i FRA och IPRED debatten. Det är inte helt lätt, för det blir ganska så tekniskt och försvarsfrågor och signalspaning och sådant har känts lite som utanför min kompetens horisont, jag är humanist och samhällsvetare och en liten lokalpolitiker med sociala och pedagogiska frågor som intresseområde.
Men något som jag har ett brinnande intresse för är allt som rör vår demokrati.
Att någon ska kunna kartlägga all min och alla andras datatrafik ( dvs bloggen, facebook, mail, chatt, mobilsamtal och sms osv) känns väldigt olustigt. Att dessutom någon, lite oklart för mig ännu vem, ska kunna söka igenom min och alla andras datorer för att se om någon olaglig nedladdning förekommit och sedan skicka en räkning eller stämning eller vad det nu blir på posten känns inte heller riktigt bra.
Inte blir känslan mildare när man hör Bert Karlsson på radio tala om att dom där fildelarna ska sättas dit minsann.
För det har betydelse, vi vill identifiera oss med de som är snygga, glada, och utstrålar framgång.
Att media gång på gång underblåser detta på alla möjliga och omöjliga sätt bilden av regeringen, eller främst statsministern och finansministern, som duktiga, och kompetenta.
I media säger också olika ledarskribenter och proffskommentatorer att politikens innehåll inte skiljer sig så mycket mellan blocken, utan att valet mest kommer att handla om vem som är mest trovärdig, och pålitlig
Jag tror inte på detta, jag vägrar att reducera politiken till en personfråga.
De nedskärningar som sker inom försäkringskassan är inte en personfråga, det är en politisk prioritering, eller de hårdare sjukförsäkringsregelerna, som tvingar ut sjuka människor att konkurrera med friska på en alltmer krympande arbetsmarknad.
En annan sak som får mig att tvivla på att gammelmedia ens är något lite objektiv är DNs vendetta mot FRA kritiker. Jag har genom olika bloggar och gammelmedia försökt hänga med i FRA och IPRED debatten. Det är inte helt lätt, för det blir ganska så tekniskt och försvarsfrågor och signalspaning och sådant har känts lite som utanför min kompetens horisont, jag är humanist och samhällsvetare och en liten lokalpolitiker med sociala och pedagogiska frågor som intresseområde.
Men något som jag har ett brinnande intresse för är allt som rör vår demokrati.
Att någon ska kunna kartlägga all min och alla andras datatrafik ( dvs bloggen, facebook, mail, chatt, mobilsamtal och sms osv) känns väldigt olustigt. Att dessutom någon, lite oklart för mig ännu vem, ska kunna söka igenom min och alla andras datorer för att se om någon olaglig nedladdning förekommit och sedan skicka en räkning eller stämning eller vad det nu blir på posten känns inte heller riktigt bra.
Inte blir känslan mildare när man hör Bert Karlsson på radio tala om att dom där fildelarna ska sättas dit minsann.
fredag 27 februari 2009
Ostrukturerat om Skugge och Sydow, sportlov och förlovning
Det har varit sportlovsvecka för barnen. Jag kryssade i ledigt för både fritids och dagis i tron att jag skulle vara ledig och göra roliga saker med gossarna hela veckan.
Nu blir det ju sällan som man tänkt sig.
Jag var inte ledig en dag, eller kväll.
Ena sonen förkyld, nu är båda förkylda.
Inte så mycket roligt har blivit gjort, om man med roligt menar gå på museum, bio åka pulka, skridskor eller så.
Däremot har gossarna fått göra det de tycker bäst om, bara vara och leka, leka och leka. Och de har träffat morfar, varit hos farmor och sovit över hos mormor.
Så jag tror de har det ganska så bra ändå.
Men vi har så höga krav på oss. Tror ofta att vi behöver göra så mycket och vara så duktiga.
Det har tydligen pågått ett bloggkrig mellan Ebba von Sydow och Linda Skugge i det ämnet. Jag ska ärligt säga att ingen av dom är min favorit, ingen av dom står för något som jag tycker är viktigt eller riktigt.
Men dock får de mycket plats i media.
Vad det handlar om är att Ebba lider av duktig flicka syndrom, ( hur bra jag än är så kunde jag vara lite bättre, snyggare, smartare osv) och Linda Skugge svarar, kom igen när du har barn, då vet du minsann vad det innebär att leva..
Jag har funderat på varför denna pseudodebatt engagerat mina tankar så mycket.
Det tror jag beror på att det handlar om rätten till sin egen verklighetsbeskrivning.
Ebba upplever prestationsångest, den är riktig och sann för henne. Då har faktiskt ingen annan rätt att recensera detta och säga att upplevelsen inte är riktig.
Så får ockelbopojken sin prinsessa och hela riket och regeringen jublar åt det stundande bröllopet som kommer att ske mitt i brinnande valrörelse 2010.
Jag är förvånad över den uppståndelse förlovningen har fått i media.
Trodde inte att i princip hela journalistkåren skulle lägga sig platt för kungahusets fötter och basunera ut detta som årets största händelse. Eller att denna förlovning ses som ljuset i mörkret, som någon journalist utryckte det.
Besinna er säger jag, visst är det kul att se kära och lyckliga människor på tv, visst är det kul att vår fina prinsessa ska gifta sig med sin prins. Men räcker det inte där.
Varje dag varslas människor i Sverige, på socialjouren i Stockholm kommer inte människor fram, kommunerna går med underskott, människor utförsäkras från a kassa, försäkringskassa och tvingas ut i arbetslöshet.
På socialkontoret växer köerna osv.
Om detta må ni berätta kära journalister. Och kanske fråga er om det är rimligt år 2009 att en 30 årig kvinna måste be sina föräldrar och regeringen om lov för att få gifta sig med den hon älskar.
Och om det är rimligt att ens diskutera om skattebetalrnas pengar, ska gå till att finansiera ett bröllop mellan en kvinna från Stockholms innerstad och en man från Ockelbo.
Nu blir det ju sällan som man tänkt sig.
Jag var inte ledig en dag, eller kväll.
Ena sonen förkyld, nu är båda förkylda.
Inte så mycket roligt har blivit gjort, om man med roligt menar gå på museum, bio åka pulka, skridskor eller så.
Däremot har gossarna fått göra det de tycker bäst om, bara vara och leka, leka och leka. Och de har träffat morfar, varit hos farmor och sovit över hos mormor.
Så jag tror de har det ganska så bra ändå.
Men vi har så höga krav på oss. Tror ofta att vi behöver göra så mycket och vara så duktiga.
Det har tydligen pågått ett bloggkrig mellan Ebba von Sydow och Linda Skugge i det ämnet. Jag ska ärligt säga att ingen av dom är min favorit, ingen av dom står för något som jag tycker är viktigt eller riktigt.
Men dock får de mycket plats i media.
Vad det handlar om är att Ebba lider av duktig flicka syndrom, ( hur bra jag än är så kunde jag vara lite bättre, snyggare, smartare osv) och Linda Skugge svarar, kom igen när du har barn, då vet du minsann vad det innebär att leva..
Jag har funderat på varför denna pseudodebatt engagerat mina tankar så mycket.
Det tror jag beror på att det handlar om rätten till sin egen verklighetsbeskrivning.
Ebba upplever prestationsångest, den är riktig och sann för henne. Då har faktiskt ingen annan rätt att recensera detta och säga att upplevelsen inte är riktig.
Så får ockelbopojken sin prinsessa och hela riket och regeringen jublar åt det stundande bröllopet som kommer att ske mitt i brinnande valrörelse 2010.
Jag är förvånad över den uppståndelse förlovningen har fått i media.
Trodde inte att i princip hela journalistkåren skulle lägga sig platt för kungahusets fötter och basunera ut detta som årets största händelse. Eller att denna förlovning ses som ljuset i mörkret, som någon journalist utryckte det.
Besinna er säger jag, visst är det kul att se kära och lyckliga människor på tv, visst är det kul att vår fina prinsessa ska gifta sig med sin prins. Men räcker det inte där.
Varje dag varslas människor i Sverige, på socialjouren i Stockholm kommer inte människor fram, kommunerna går med underskott, människor utförsäkras från a kassa, försäkringskassa och tvingas ut i arbetslöshet.
På socialkontoret växer köerna osv.
Om detta må ni berätta kära journalister. Och kanske fråga er om det är rimligt år 2009 att en 30 årig kvinna måste be sina föräldrar och regeringen om lov för att få gifta sig med den hon älskar.
Och om det är rimligt att ens diskutera om skattebetalrnas pengar, ska gå till att finansiera ett bröllop mellan en kvinna från Stockholms innerstad och en man från Ockelbo.
måndag 23 februari 2009
Ska vi sjunga hemmafruns lov igen
Hemmafrun är på väg tillbaka, läser jag i Aftonbladet. Jag undrar om hon någonsin varit borta.
Ja vi kvinnor arbetar, studerar och gör karriär, men det är vår lott att sköta hemmet, och att ta ut den största delen av föräldraledigheten, och de flesta VAB dagarna.
Man kan hävda att vi är jämställda, innan barnen kommer, sedan ramlar vi in i traditionella könsmönster.
Och dessa håller sig kvar även sedan barnen blivit stora och flyttat ut från hemmet.
Man kan säga att vård av barn övergår till vård av frisk man i hemmet.
Då kvinnan/ mamman gått ner till deltid för att ha mer tid med barnen och de obetalda sysslorna i hemmet har hon halkat efter i löneutvecklingen, får lägre pensionspoäng.
I tider av ekonomisk tillväxt är kvinnorna eftertraktade som arbetskraft, men i tider av lågkonjuktur och ekonomisk kris dammas hemmafruidealet av.
Jag har sett tendenserna, vårdnadsbidraget är ett sådant tecken, i och för sig var det ingen succé någonstans det har införts, men ändå är det en signal att vi mammor ska vara hemma med våra småttingar.
Debatten om den skadliga genuspedaogiken är ett annat exempel, där debattörer som Per Ström från den konservativa tankesmedjan " Den nya väldfärden" raskt rycker ut och kan tala om de stackars diskriminerade männen, och lägger fram " bevis" för att pojkar från mars och flickor från Venus Pojkar gillar hårda grejer och flickor gillar mjuka...det kan man slå fast som en sanning, och en annan sanning är som man gärna slår fast är att genusteori inte bara är värdelös utan även skadlig.
Det tredje beviset för backlashen för feminismen är faktiskt debatten om den skadliga färdigproducerade maten.
Det är bra att det kommer fram vad det är för skräp matindustrin lurar på oss intet ont anande konsumenter, men slutsatsen som dras är inte lika klockren.
Nämligen att göra all mat från grunden, att baka vårt eget bröd, rulla egna köttbullar, helst av egenmald köttfärs från den lokale slaktaren.
Att plocka bären själv och sedan sylta och safta, plocka egna äpplen från egna äppelträdet osv..
Det är bra och fint men vem ska göra detta, jo det blir till lilla mamma som får dra upp ärmarna, och ställa sig vid spisen.
Och eftersom något av det viktigaste för hushållen är att ha ordning och reda i hemmen, blir det till att dra på städhandskarna och ta fram den ekologiska såpan.
Nu är det givetvis inte alla familjer som lever ojämställt, men enligt statistiken gör kvinnor 75% av hushållsarbetet.
Utifrån detta kan man dra två slutsatser, den ena att det är synd om oss stackars kvinnor som måste dubbelarbeta, och varför inte låta oss med gott samvete ägna oss åt det obetalde, icke pensionsgrundande hemmarbetet på heltid.
Eller så kan man dra den slutsatsen att det är dags att på allvar dela på hemmarbetet, eftersom det är kvinnor som i största delen tar ut föräldraledighet och sedan VAB dagar, eftersom kvinnor med barn är de som arbetar mest deltid, medan män med små barn arbetar full tid kanske det är dags att dela föräldraförsäkringen i tre delar, en till ena föräldern, en till den andra, och en del att dela på som de vill.
Eller tom vara så radikal att man förespråkar en individualisering av föräldraförsäkringen.
Ja vi kvinnor arbetar, studerar och gör karriär, men det är vår lott att sköta hemmet, och att ta ut den största delen av föräldraledigheten, och de flesta VAB dagarna.
Man kan hävda att vi är jämställda, innan barnen kommer, sedan ramlar vi in i traditionella könsmönster.
Och dessa håller sig kvar även sedan barnen blivit stora och flyttat ut från hemmet.
Man kan säga att vård av barn övergår till vård av frisk man i hemmet.
Då kvinnan/ mamman gått ner till deltid för att ha mer tid med barnen och de obetalda sysslorna i hemmet har hon halkat efter i löneutvecklingen, får lägre pensionspoäng.
I tider av ekonomisk tillväxt är kvinnorna eftertraktade som arbetskraft, men i tider av lågkonjuktur och ekonomisk kris dammas hemmafruidealet av.
Jag har sett tendenserna, vårdnadsbidraget är ett sådant tecken, i och för sig var det ingen succé någonstans det har införts, men ändå är det en signal att vi mammor ska vara hemma med våra småttingar.
Debatten om den skadliga genuspedaogiken är ett annat exempel, där debattörer som Per Ström från den konservativa tankesmedjan " Den nya väldfärden" raskt rycker ut och kan tala om de stackars diskriminerade männen, och lägger fram " bevis" för att pojkar från mars och flickor från Venus Pojkar gillar hårda grejer och flickor gillar mjuka...det kan man slå fast som en sanning, och en annan sanning är som man gärna slår fast är att genusteori inte bara är värdelös utan även skadlig.
Det tredje beviset för backlashen för feminismen är faktiskt debatten om den skadliga färdigproducerade maten.
Det är bra att det kommer fram vad det är för skräp matindustrin lurar på oss intet ont anande konsumenter, men slutsatsen som dras är inte lika klockren.
Nämligen att göra all mat från grunden, att baka vårt eget bröd, rulla egna köttbullar, helst av egenmald köttfärs från den lokale slaktaren.
Att plocka bären själv och sedan sylta och safta, plocka egna äpplen från egna äppelträdet osv..
Det är bra och fint men vem ska göra detta, jo det blir till lilla mamma som får dra upp ärmarna, och ställa sig vid spisen.
Och eftersom något av det viktigaste för hushållen är att ha ordning och reda i hemmen, blir det till att dra på städhandskarna och ta fram den ekologiska såpan.
Nu är det givetvis inte alla familjer som lever ojämställt, men enligt statistiken gör kvinnor 75% av hushållsarbetet.
Utifrån detta kan man dra två slutsatser, den ena att det är synd om oss stackars kvinnor som måste dubbelarbeta, och varför inte låta oss med gott samvete ägna oss åt det obetalde, icke pensionsgrundande hemmarbetet på heltid.
Eller så kan man dra den slutsatsen att det är dags att på allvar dela på hemmarbetet, eftersom det är kvinnor som i största delen tar ut föräldraledighet och sedan VAB dagar, eftersom kvinnor med barn är de som arbetar mest deltid, medan män med små barn arbetar full tid kanske det är dags att dela föräldraförsäkringen i tre delar, en till ena föräldern, en till den andra, och en del att dela på som de vill.
Eller tom vara så radikal att man förespråkar en individualisering av föräldraförsäkringen.
söndag 22 februari 2009
How did it come to this 2.
Läser detta i Aftonbladet.
En elvaårig pojke kan bli dömd som en vuxen på livstid.
I artikeln står att offret sköts med ett gevär designat för barn.
Här handlar det alltså inte om plastvapen som ser ut som riktiga, eller knallpulvergevär, utan riktiga vapen med riktiga kulor, designade och gjorda för barn.
Det finns alltså människor som ritar, som producerar och marknadsför riktiga vapen för barn. Hur förklarar man sitt arbete på en middagsbjudning,
Jo jag designar vapen för barn.
Och det finns de som inför en domstol hävdar att barnet ska dömmas som en vuxen.
Det finns en jury som skulle kunna fälla det domslutet att en elvaåring ska sitta hela sitt liv i fängelse.
Det finns politiker som tycker det är rätt. Som går till val på hårdare straff.
Det finns en så stark vapenlobby i det stora landet västerut att ingen presidentkandidat på allvar kan gå till val på inskränkningar i det som kallas frihet,av denna vapenlobby, att få bära vapen till vad pris som helst.
För att fortsätta citera Theoden king,
Where is the horse and the rider?
How did it come to this.
En elvaårig pojke kan bli dömd som en vuxen på livstid.
I artikeln står att offret sköts med ett gevär designat för barn.
Här handlar det alltså inte om plastvapen som ser ut som riktiga, eller knallpulvergevär, utan riktiga vapen med riktiga kulor, designade och gjorda för barn.
Det finns alltså människor som ritar, som producerar och marknadsför riktiga vapen för barn. Hur förklarar man sitt arbete på en middagsbjudning,
Jo jag designar vapen för barn.
Och det finns de som inför en domstol hävdar att barnet ska dömmas som en vuxen.
Det finns en jury som skulle kunna fälla det domslutet att en elvaåring ska sitta hela sitt liv i fängelse.
Det finns politiker som tycker det är rätt. Som går till val på hårdare straff.
Det finns en så stark vapenlobby i det stora landet västerut att ingen presidentkandidat på allvar kan gå till val på inskränkningar i det som kallas frihet,av denna vapenlobby, att få bära vapen till vad pris som helst.
För att fortsätta citera Theoden king,
Where is the horse and the rider?
How did it come to this.
How did it come to this?
Frågar Theoden kung i sagan om de två tornen av Tolkien.
Det kan man undra här också. Hur kom det sig att demokratins försvarare, i alla fall i retoriken; skapat ett monster av sådana mått som Guantanamo basen.
I svd i dag finns en läsvärd artikel om en ung kille som tjänstgjorde som vakt i Guantanamo. Han berättar om vardagen där, om hur unga människor förvandlas till torterare, och hur han själv var tvungen att stänga av alla känslor och agera som en robot för att klara sig där.
Han beskriver systematisk tortyr som regel snarare än undantag.
Frågar Theoden kung i sagan om de två tornen av Tolkien.
Det kan man undra här också. Hur kom det sig att demokratins försvarare, i alla fall i retoriken; skapat ett monster av sådana mått som Guantanamo basen.
I svd i dag finns en läsvärd artikel om en ung kille som tjänstgjorde som vakt i Guantanamo. Han berättar om vardagen där, om hur unga människor förvandlas till torterare, och hur han själv var tvungen att stänga av alla känslor och agera som en robot för att klara sig där.
Han beskriver systematisk tortyr som regel snarare än undantag.
fredag 20 februari 2009
Ideologi bland annat
Man talar om att vi inom socialdemokratin behöver förnya oss, en del säger att vi tappat den ideologiska kompassen. Men jag delar inte den uppfattningen, dock tror jag att en del socialdemokrater tror att andra socialdemokrater ropar efter en ny ideologi. Det kanske är därför det är så viktigt att positionera sig själv eller andra som vänstersosse, högersosse, förvaltare eller förnyare, miljösosse, feministsosse, kapitalistsosse osv…
Jag har aldrig förstått hur man vet vem som är höger eller vänstersosse eller vad det spelar för roll. Och jag har extra svårt att förstå den debatten nu när vi är i opposition i riket och i de flesta kommuner runt Stockholms län.
Vi behöver ingen ny ideologi, vi behöver inte heller bråka inbördes om vem som är mest eller bäst sosse. Men det vi behöver är att prata om ideologiska frågor.
När näringslivet tillsammans med alliansregeringen och borgerligt dominerade ledarsidor i våra stora dagstidningar ,och även lokalpress, tillräckligt ofta kör med mantrat om att lägre skatter och sämre villkor i socialförsäkringssystemen ger högre tillväxt, kan det till slut uppfattas som en objektiv sanning.När moderata kommunalråd för fram sin tes om att det ska vara korta beslutsvägar, klara och tydliga regler, och en som bestämmer så blir det inte lätt för kommunalt anställda att hävda arbetsrättsliga lagar.
Vi vet att det går att ha en hög standard, låg arbetslöshet och hög tillväxt med en socialdemokratisk politik. Att nu statens finanser är goda, som finansminister Borg brukar säga, beror på just detta, inte de tre år som alliansen styrt.
I debatten brukar allianspolitiker slå sig för bröstet och tala om hur framgångsrik deras politik är, med fler i arbete??, färre sjukskrivna , och goda finanser. Men när någon politiker från oppositionen kritiserar t e x ersättningsnivåerna i a kassan och försäkringskassans nya tuffare inriktning brukar de slå tillbaks och säga, men ni då, ni försämrade minsann också.
Kontentan av den debattekniken är att allt som är bra har alliansen gjort och allt som är dåligt är ett arv från historiskt långt socialdemokratiskt regeringsinnehav.
Fast det i själva verket är precis tvärtom.
Jag har aldrig förstått hur man vet vem som är höger eller vänstersosse eller vad det spelar för roll. Och jag har extra svårt att förstå den debatten nu när vi är i opposition i riket och i de flesta kommuner runt Stockholms län.
Vi behöver ingen ny ideologi, vi behöver inte heller bråka inbördes om vem som är mest eller bäst sosse. Men det vi behöver är att prata om ideologiska frågor.
När näringslivet tillsammans med alliansregeringen och borgerligt dominerade ledarsidor i våra stora dagstidningar ,och även lokalpress, tillräckligt ofta kör med mantrat om att lägre skatter och sämre villkor i socialförsäkringssystemen ger högre tillväxt, kan det till slut uppfattas som en objektiv sanning.När moderata kommunalråd för fram sin tes om att det ska vara korta beslutsvägar, klara och tydliga regler, och en som bestämmer så blir det inte lätt för kommunalt anställda att hävda arbetsrättsliga lagar.
Vi vet att det går att ha en hög standard, låg arbetslöshet och hög tillväxt med en socialdemokratisk politik. Att nu statens finanser är goda, som finansminister Borg brukar säga, beror på just detta, inte de tre år som alliansen styrt.
I debatten brukar allianspolitiker slå sig för bröstet och tala om hur framgångsrik deras politik är, med fler i arbete??, färre sjukskrivna , och goda finanser. Men när någon politiker från oppositionen kritiserar t e x ersättningsnivåerna i a kassan och försäkringskassans nya tuffare inriktning brukar de slå tillbaks och säga, men ni då, ni försämrade minsann också.
Kontentan av den debattekniken är att allt som är bra har alliansen gjort och allt som är dåligt är ett arv från historiskt långt socialdemokratiskt regeringsinnehav.
Fast det i själva verket är precis tvärtom.
torsdag 19 februari 2009
Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i
I kväll hade vi en fin gäst på vårt föreningsmöte. Ingvar Carslsson, vilket Kristian skriver om här.
Ingvar Carlsson är en stor man, en riktig talare. När han talade om vad vår socialdemokratiska politik handlar om lyfte det lilla rummet i Folkets Hus.
Vi var cirka 40 personer som lyssnade.
Ingvar talade om jämlikhet, solidaritet och frihet. Den borgerliga regeringen gick till val på att få bort " utanförskapet", de gick till val med den tesen att människor som är trygga är lata och att man genom att höja avgifterna till a kassan, försämra sjukförsäkringen skulle få fler människor i arbete.
Sedan kommer lågkonjuktur och en global finanskris som vi bara sett början på.
Varslen regnar över Sverige, de arbeten som de som levt i utanförskap skulle " tvingas" ut i finns inte.
Istället tvingas folk ut i arbetslöshet, utan trygghetssystem.
Socialdemokraterna har byggt upp trygghetssystemen för att människor ska kunna känna trygghet, för att man i tider av arbetslöshet ska kunna behålla huset, lägenheten, barnen ska inte behöva byta miljö för att mamma eller pappa tillfälligt blivit av med jobbet.
Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i.
Vi kan se hur klyftorna ökar mellan de som har och de som inte har. Där har vi en idé om alla människors lika värde, en tanke om att det med politiska beslut går att utjämna skillnaderna, att de som har delar med sig till de som har lite mindre så att vi får ett samhälle där alla ska med.
Vi vet att det går, vi var på god väg, och vi kommer att komma dit men vägen dit är lång.
Medans jag har Ingvars ord i huvet så tittar jag på kvällens svt debatt som behandlar socialförsäkringsystemen. Där hettar det till ordentligt, en cancersjuk kvinna som arbetat hela sitt liv berättar om det bemötande hon fått på försäkringskassan. Hon är alltså svårt cancersjuk och har starka mediciner, försäkringskassan drar in sjukersättningen och talar om för henne att hon ska prövas mot hela arbetsmarknaden och om inte det går kan hon få skyddat arbete.
Husmark försvarar sig med att de har lyckats i sin politik i och med att färre människor är sjukskrivna och att det är arbetslinjen som gäller.
F- kassans generaldirektör är upprörd över att kassans medarbetare utmålas som känslokalla.
Detta handlar om politik, det handlar om vilket samhälle vi vill leva i, det handlar om hur människor ska få bli bemötta, det handlar om hur samhället tar hand om sina medborgare.
Det handlar om hur våra gemensamma resurser ska fördelas. Om vi ska gemensamt finansiera skattesänkningar för de som har mest, eller om vi ska stötta och hjälpa de som mest behöver det.
Ingvar Carlsson är en stor man, en riktig talare. När han talade om vad vår socialdemokratiska politik handlar om lyfte det lilla rummet i Folkets Hus.
Vi var cirka 40 personer som lyssnade.
Ingvar talade om jämlikhet, solidaritet och frihet. Den borgerliga regeringen gick till val på att få bort " utanförskapet", de gick till val med den tesen att människor som är trygga är lata och att man genom att höja avgifterna till a kassan, försämra sjukförsäkringen skulle få fler människor i arbete.
Sedan kommer lågkonjuktur och en global finanskris som vi bara sett början på.
Varslen regnar över Sverige, de arbeten som de som levt i utanförskap skulle " tvingas" ut i finns inte.
Istället tvingas folk ut i arbetslöshet, utan trygghetssystem.
Socialdemokraterna har byggt upp trygghetssystemen för att människor ska kunna känna trygghet, för att man i tider av arbetslöshet ska kunna behålla huset, lägenheten, barnen ska inte behöva byta miljö för att mamma eller pappa tillfälligt blivit av med jobbet.
Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i.
Vi kan se hur klyftorna ökar mellan de som har och de som inte har. Där har vi en idé om alla människors lika värde, en tanke om att det med politiska beslut går att utjämna skillnaderna, att de som har delar med sig till de som har lite mindre så att vi får ett samhälle där alla ska med.
Vi vet att det går, vi var på god väg, och vi kommer att komma dit men vägen dit är lång.
Medans jag har Ingvars ord i huvet så tittar jag på kvällens svt debatt som behandlar socialförsäkringsystemen. Där hettar det till ordentligt, en cancersjuk kvinna som arbetat hela sitt liv berättar om det bemötande hon fått på försäkringskassan. Hon är alltså svårt cancersjuk och har starka mediciner, försäkringskassan drar in sjukersättningen och talar om för henne att hon ska prövas mot hela arbetsmarknaden och om inte det går kan hon få skyddat arbete.
Husmark försvarar sig med att de har lyckats i sin politik i och med att färre människor är sjukskrivna och att det är arbetslinjen som gäller.
F- kassans generaldirektör är upprörd över att kassans medarbetare utmålas som känslokalla.
Detta handlar om politik, det handlar om vilket samhälle vi vill leva i, det handlar om hur människor ska få bli bemötta, det handlar om hur samhället tar hand om sina medborgare.
Det handlar om hur våra gemensamma resurser ska fördelas. Om vi ska gemensamt finansiera skattesänkningar för de som har mest, eller om vi ska stötta och hjälpa de som mest behöver det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)