tisdag 31 mars 2009

Osorterade funderingar efter kommunfullmäktige

Igår var det kommunfullmäktige.
Jag tror det var det kortaste fullmäktige på väldigt länge. Var hemma före kl 21.
Nu börjar kommunfullmäktige kl 17 istället för som tidigare kl 18. Allmänhetens frågestund är borttagen och ersatt med en 30 min paus, då vi politiker ska mingla med allmänheten. Nu har det inte varit så många " allmänheter" på fullmäktige, men det kanske blir fler allteftersom.
Jag blev väldigt förvånad i går då ordförande Nils Mattson, M, förkortade pausen med 15 min. Om man nu har tagit bort frågestunden så borde man ju åtminstone hålla på den halvtimmespausen, så att politikerna hinner prata med de människor som kommer för att träffa oss. Även om det bara skulle vara en intresserad person så är det värt att hålla på tiden.
En annan nyhet i går var en timmes debatt om ekonomi. En timme var alldeles för kort tid för att få igång en riktig debatt, nu var det sju anmälda talare kvar när kf ordförande bröt. Det var synd, för jag tror att debatten hade kunnat bli riktigt intressant. Nu blev det liksom avhugget. Jag själv var så stressad när jag gick upp i talarstolen att jag talade alldeles för kort och fick inte sagt det jag ville, och sedan var debatten slut.

Konjunkturinstitutet spår att arbetslösheten kommer att vara på över 10% och varslen fortsätter. Världens ledande ekonomier krymper, och ingen tillväxt är att vänta.

Socialnämnden visar ett prognostiserat underskott på 5 mkr för årets två första månader, detta trots en utökning av budgeten med 7 mkr.
Det räcker inte. När nämnden under år 2008 gick med 15 mkr back, innan lågkonjunkturen bröt ut, är det lite märkligt att majoriteten tror att det skulle räcka med ett tillskott på 7 mkr år 2009, när vi går in i den djupaste lågkonjunktur vi sett sedan 90 talskrisen, och många tror att denna kris kommer att bli större.
Människor blir utförsäkrade från A-kassan, från sjukkassan och hänvisade till en arbetsmarknad som stadigt krypmer.
Från socialförvaltningen rapporteras att ärendebelastningen slår i taket på samtliga sektioner

Från skolans värld vet jag att det är väldigt tufft för lärarna nu. En lärare jag talade med har sju elever i sin klass med olika diagnoser. Hur ska en ensam pedagog klara av en klass på mellan 25- 35 elever, möta var och en utifrån sina speciella behov? Där fem elever har ADHD, en ADD, en dyslexi, en är familjehems placerad..osv.
Samtidigt drar man ner på resurserna till skolhälsovården.

Ann S Philgren,M ordförande i Barn och skolnämnden hävdar att det inte finns någon direkt koppling mellan ökad lärartäthet och bättre resultat.
Jag undrar om det finns någon forskning som visar att lägre lärartäthet ger bättre resultat, eller som visar att högre lärartäthet ger sämre resultat.

söndag 29 mars 2009

Om Kina igen

Vi var ju nyligen i Kina, intrycken därifrån är det som dominerar min tankevärld, tillsammans med det vardagliga, och svåra att få ena sonen att göra sina läxor i tid och att hålla ordning på hemmet, att läsa nya kurslitteraturen, och alla dessa handlingar.

Jag har alltid varit intresserad av det stora landet i öster, och att vara där var en stor upplevelse. Den förbjudna staden var så stor och överdådig som man kan tänka sig. Likaså sommarpalatset med en detaljrikedom och överdåd i ett.

Och Peking, denna stora, stora stad som bara växer på höjden och bredden.
Jag skulle gärna åka tillbaka och uppleva mer av den kinesiska kulturen.
Men man vet ju att Kina inte är en demokrati, att trots OS, (som kineserna verkar vara väldigt stolta över) har inte mycket hänt när det handlar om mänskliga rättigheter. Taxichaufförerna saktade in när vi åkte förbi "Birds nest" så att vi kunde ta kort.

Att Kina avrättar sina fångar, det visste jag innan jag var där, men när jag läser i Aftonbladet om dödsbussarna, där fångar avrättas och organen plockas ur och används till transplantationer, blir förtrycket så påtagligt, för visst såg jag ett antal vita bussar lite här och var. Tänk om det skedde en avrättning där medan jag och min familj lugnt gled fram i en taxi eller strosade omkring på gatorna, och förtrollades av stadens brus och kinesernas vänlighet.

fredag 27 mars 2009

Hör på nyheterna att SKL rapporterar om att vården inte bara skiljer sig åt mellan olika sjukhus och olika landsting. Det är även så att lågutbildade får sämre vård än välutbildade.
Och så finns det människor som säger att klasssamället inte finns längre.
Från tidigare rapporter vet man att kvinnor får sämre vård och får hjälp senare än män.
Så det är inte lätt att vara lågutbildad kvinna i Sverige. Om man dessutom är född i ett annat land så har man ännu sämre möjligheter att få en bra vård.

Utifrån detta så ter sig alliansens vårdval Stockholm ännu mer orättvist än vad jag trodde, faktiskt.

Nu hinner jag inte blogga mer måste forsla bort kyl och frys som passade på att lägga av när vi var i Kina. Dessutom behöver lägenheten storstädas..

onsdag 25 mars 2009

Kina reflektioner och funderingar om människovärde

Jag läste igenom bloggrullen och fastnade för Bodstöms utmärkta blogg, bodströmssamhället.
Han skriver kritiskt om Kina, det är bra. I DN står det om Amnestys rapport om dödstraff, i Kina avrättades 1718 människor år 2008.
Kina, där vi just varit, är ett komplext land. I huvudstaden Peking är skillnaderna påtagliga. Det är stora glänsande affärskomplex med vakter utanför sida vid sida med slitna höghus där man ser att balkongerna används som förvaring.
På gatorna möter man snygga, välklädda kineser och västerlänningar och tiggare i smutsiga grötrockar.

På de sjufiliga lederna genom staden åker nya, stora glänsande SUVar, fina buickar och mindre ganska så nyproducerade bilar av alla märken ( fast jag såg inte en enda SAAB eller Volvo), cyklar med överlastade cykelkärror fyllda med tidningar eller skräpkassar.

Det var ofta rent och snyggt, och vakter, poliser överallt.

Som turist i Peking upplevde jag staden som ren och prydlig, smutsig och kaotisk.
Kineserna som oerhört vänliga avvaktande och som vilka snobbiga storstadsmänniskor som helst.

Same same, but different skulle man kunna säga.
På tunnelbanan sitter alla med sina mobiler.
På ett ställe som heter Bookworm, ett slags bokcafé med engelskspråkiglitteratur stod en bok med titeln MAO bredvid MANAGMENT, på något sätt talande för det statskapitalistiska Kina.

En bok jag kan rekomendera att läsa är " Den haltande kolossen"

En fundering till som gör mig ledsen in i själen och får mig att undra när vi ska se att alla människor har lika värde oavsett var i välden de råkar vara födda är ekots rapportering om att läkemedelsföretag gör sina tester i u länder för att det är billigare och färre regler runt detta där. Det är lätt för oss i väst att sätta oss på höga hästar och tala om hur andra ska göra men när det kommer till kritan, att maximera sin vinst, så är vi lika.
Same same but different.
Johan skriver om detta här.

måndag 23 mars 2009

Hemma igen.

Vi har varit på resa i Peking, faktiskt. Vi hälsade på vänner som arbetar på ambassaden där.
Vi bodde på ambassadområdet, helt lugnt och trygg, med stängsel och vakter utanför.

Peking, eller Beijing är en stad som inte riktigt går att beskriva med några få ord.
Det är en stad som expanderar explosivt som idag har runt 17 miljoner invånare. Och sjufiliga motorvägar mitt inne i staden.
Bilar, bussar, cyklar och fotgängare ska fram samtidigt på samma ställe. Men det går på något sätt.
Hjälm har man inte, vare sig på cykel eller mopeder.
Cyklar och mopeder får inte ha lysen för att de kan då blända bilarna.

Jag ska försöka lägga upp lite bilder här såsmåningom.
Nu börjar jag känna av jetlagen ordentligt. Tyvärr verkar inte barnen ha drabbats utan de är pigga och pratar hela tiden. Det gör att koncentrationen inte är på topp. Resväskorna måste packas upp och Pekingsmogen tvättas ur kläderna.

onsdag 11 mars 2009

Paus....

Så mycket att skriva om , och så mycket att göra.
Jag tar en liten paus från bloggandet, en vecka eller två.

Men innan jag helt pausar så låter jag Mikael Wiehe s ord tala (från "En sång till modet")

Den enda vägen

Ännu lägre löner
Ännu färre jobb
Ännu flera lögner
om att botten snart än nådd
Ännu lägre bidrag till dom som stämplas ut
Ännu högre avgifter för den som blivit sjuk
Ännu flera fattiga
som rotar efter mat
Ännu flera galningar som irrar runt på stan
Ännu flera gamla som inte får nån vård
Ännu flera hemlösa som sover där det går

Dom säger det är vägen
Den enda vägen fram men om det här ska kallas framåt
då ska jag ingenstans

måndag 9 mars 2009

Det är i sanning en backlash

Regeringen som " sätter arbetslinjen först" verkar vilja göra väldigt mycket för att en grupp av människor ska ställa sig utanför arbetsmarknaden.
Vad kan man annars tro med införandet av vårdnadsbidrag, talet om att det är så viktigt att ha det rent och fint hemma, vikten av att laga mat från grunden, tal om att vi faktiskt är SÅ olika ( män och kvinnor)och debatten om huruvida kraven på jämställdhet har gått för långt. Och nu kommer KD med förslaget att ge en bebisbonus på 10 000 kr.

Och nu verkar nya EU direktiv vara på gång som ska ge mamman hela föräldraledigheten, vilket Daniel Pernikliski skriver om här.

I yrken där det arbetar mest kvinnor sjunker lönen och statusen. Samtidigt som de ekonomiska ramarna dras åt, och kraven på kompetens ökar.

I Norrtälje mår kvinnor i min ålder sämst i länet.
Kan det bero på att det är främst inom offentlig sektor, vård, omsorg och skola som kvinnor arbetar. Ett arbete som ofta innebär stort ansvar, men låg lön och i princip ytterst liten makt.
När jag läste på pedagogiska institutionen brukade min lärare, Lars Jalmert säga något i stil med,
Alla säger sig vilja ha ansvar, det anses vara något fint,
men väldigt få säger sig vilja ha makt, det anses ( i alla fall för en kvinna) vara något fult.
Men ansvar utan makt är något ganska så obehagligt
Det är vad kvinnorna ( och männen) inom vård och omsorgssektorn upplever varje dag.

lördag 7 mars 2009

Har jämställdheten gått för långt...knappast!

Det finns de som hävdar att det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor, vad gäller löner, status och möjligheter att ta sig fram i samhället.
Det finns också de som hävdar att det är så stora skillnader mellan män och kvinnor att det är helt naturligt att vi har olika roller i samhället.
Som på allvar menar att vi kvinnor ska tar hand om hem, barn osv. för att vi är mycket bättre på att utföra monotona arbetsuppgifter, och arbetsuppgifter som kräver stort tålamod, ett empatiskt och vårdande sätt.

Det finns ju också de som hävdar att det inte är intressant att diskutera huruvida kvinnor är på ett sätt och män på ett annat.
Utan som menar att det inte är det biologiska könet som begränsar oss, utan föreställningar om hur kvinnor och män ska vara.

Siffror visar att lönegapet mellan män och kvinnor fortsätter att vara stort i Sverige, till och med större än snittet på 17 procent som gäller i EU. En orsak till lönegapet är att kvinnor inte förhandlar sig till lika höga löner som män.
Una Gustafsson är forskare vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet och blev i maj förra året klar med sin doktorsavhandling om hur kvinnor agerar i löneförhandlingar.

Varför begär kvinnor lägre löner än män?

– Det beror på något som kallas stereotyphot, som gör att man i situationer när en stereotyp är relevant uppfyller stereotypen om hur kvinnor är. Till exempel att vi enligt stereotypen är mer eftergivna än män, säger Una Gustafsson.

Hennes forskning visar att kvinnor som upplever att de ska testas på en förmåga som de är negativt stereotyperade på känner ett hot som får dem att sänka sina lönekrav


Ensamstående kvinnor med barn är den grupp som har det allra tuffast ekonomiskt.

I Norrtelje tidning kan man läsa att kvinnorna i kommunen är de som är sjukast i hela Stockholms län.
– Det finns starka samband mellan inkomst och ohälsa, och Norrtälje har de lägsta inkomstnivåerna i  
länet. Det är en tänkbar förklaring, säger Bengt Annebäck, som är psykiater.
Andra förklaringar är att arbetsbördan har ökat i kvinnodominerade ­yrken, exempelvis inom äldre­vården – effekter av 1990-talets nedskärningar inom vård, skola och omsorg


Att svts debbat om jämställdhet som jag skrev om i tidigare inlägg på bloggen hade titeln " Har jämställdheten gått för långt" ter sig ganska märkligt med tanke på hur verkligheten ser ut.

tisdag 3 mars 2009

Jämställdhetsdebatt igen

Så var det jämställdhetsdebatt på SVT igen.
Vad har Sverre Sjölander, zoolog i en jämställdhetsdebatt att göra?
Kvinnor är konstruerade för att vara gravida och amma, därför kan inte vi kvinnor jaga mammut, därför är det männens sak. säger han.

Vi kvinnor ska föda barn och amma dem från det att vi är 15 år, var tredje år tills vi inte längre är fertila, medans våra män jagar mammutar. Tack för det Sverre, nu vet jag hur allt hänger ihop. Strukturella skillnader mellan mäns och kvinnors status och ställning i samhället har endast biologiska förklaringar från stenåldern.

Ann Söderlund säger att det har gått för långt med feminismen och hänvisar till MAMA idealet.
Snälla hur kan någon tro att dessa olika föräldratidningar läs mammatidningar, förmedlar någon sorts feminism.

Tack Åsa Mattson som ger en känga åt det kapitalistiska konsumtionssamhället.

Kritiken från antifeministerna verkar gå ut på att felet är att både män och kvinnor arbetar. En man till en hemmakvinna påpekar att det är hon som gör det viktigaste jobbet eftersom hon uppfostrar och tar hand om barnen.
Men om det är så viktigt varför vill inte han dela det dagliga viktiga arbetet som det innebär att vara hemma med barnen och sköta hushållet?

Det vore ju önskvärt om en debatt om jämställdhet kunde läggas på en högre nivå.
Om man kunde diskutera varför vi fortfarande talar om kvinno resp mans yrken.
Eller ställa frågan varför barnen skulle hamna i kläm för att mamma faktiskt vill arbeta och tjäna egna pengar, ha en egen karriär och förverkliga sig själv, vilket är självklart för männen?

Vad är det för normer och diskurser i samhället som bestämmer hur en riktig kvinna ska vara? Vad är det för bilder som tidningar som MAMA förmedlar till oss mammor?
Jo vi ska vara snygga, smarta ha karriär, klä oss och våra barn snyggt. Vi ska rulla våra egna köttbullar, ordna fina middagar och trevliga barnkalas. Vi ska vara närvarande mödrar men åndå inte glömma bort att överraska våra fina män ibland.
Vi ska fixa håret och träna rätt så att vi blir ännu snyggare.
Förebilder är Charlotte Perelli, Pernilla Whalgren och Tilde de Paula.
Om man tror att detta är feminism har feminismen misslyckats med informationen.

Feminism handlar i alla fall för mig om att vi alla ska ha samma möjligheter att utnyttja vår frihet.
Om man skaffar barn så är man ofta två om det, då är det väl ett rimligt krav att ställa att man ska vara två som delar på ansvaret att ta hand om det nya livet och hemmet.

Feminism är ett sätt att se på världen, det handlar om att inte sätta upp regler eller hinder för människor p g a deras biologiska kön.

Att en sådan här debatt kommer nu i lågkonjuktur är inte konstigt. För om vi mammor väljer att stanna hemma och ta hand om barnen och hemmet så minskas konkurrensen om jobben eftersom en stor grupp ställer sig utanför arbetsmarknaden.

Det är i sanning en backlash på gång.

Belinda Olsson tangerar också ämnet i sin utmärkta krönika

måndag 2 mars 2009

Om politik, media och FRA

För ett tag sedan så hade vi Ingvar Carslsson som gäst på ett föreningsmöte i vår s förening. Ingvar sade mycket bland annat om dagspolitiken att det händer för mycket och för fort. Att regeringen gör för lite, eller inget, men får det att framstå som om de är ansvarsfulla. Jag tänker att man ändå måste ge en eloge till regeringens rådgivare som lyckas få dem att alltid se glada och framgångsrika ut på bild, alternativt bestämda och allvarliga, men alltid framgångsrika.
För det har betydelse, vi vill identifiera oss med de som är snygga, glada, och utstrålar framgång.

Att media gång på gång underblåser detta på alla möjliga och omöjliga sätt bilden av regeringen, eller främst statsministern och finansministern, som duktiga, och kompetenta.
I media säger också olika ledarskribenter och proffskommentatorer att politikens innehåll inte skiljer sig så mycket mellan blocken, utan att valet mest kommer att handla om vem som är mest trovärdig, och pålitlig

Jag tror inte på detta, jag vägrar att reducera politiken till en personfråga.
De nedskärningar som sker inom försäkringskassan är inte en personfråga, det är en politisk prioritering, eller de hårdare sjukförsäkringsregelerna, som tvingar ut sjuka människor att konkurrera med friska på en alltmer krympande arbetsmarknad.



En annan sak som får mig att tvivla på att gammelmedia ens är något lite objektiv är DNs vendetta mot FRA kritiker. Jag har genom olika bloggar och gammelmedia försökt hänga med i FRA och IPRED debatten. Det är inte helt lätt, för det blir ganska så tekniskt och försvarsfrågor och signalspaning och sådant har känts lite som utanför min kompetens horisont, jag är humanist och samhällsvetare och en liten lokalpolitiker med sociala och pedagogiska frågor som intresseområde.

Men något som jag har ett brinnande intresse för är allt som rör vår demokrati.
Att någon ska kunna kartlägga all min och alla andras datatrafik ( dvs bloggen, facebook, mail, chatt, mobilsamtal och sms osv) känns väldigt olustigt. Att dessutom någon, lite oklart för mig ännu vem, ska kunna söka igenom min och alla andras datorer för att se om någon olaglig nedladdning förekommit och sedan skicka en räkning eller stämning eller vad det nu blir på posten känns inte heller riktigt bra.
Inte blir känslan mildare när man hör Bert Karlsson på radio tala om att dom där fildelarna ska sättas dit minsann.