fredag 17 september 2010

Brevet som skakade om




Det kan väl knappast undgått någon som är på facebook eller läser bloggar att höra talas om Emelie och hennes blogg, som skriver om sin sjuka mamma.

Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle att behandla människor på detta viset.

Valet på söndag handlar om vilket samhälle vi ska leva i. Skattesänkningar för de rikaste eller välfärd för alla.

Läs också om hur Reinfeldt beklagar sig, igen och igen..

tisdag 14 september 2010

Det handlar om vilket samhälle vi ska ha

På söndag går Sverige till val. Men vad är det valet handlar om egentligen, är det RUT och ROT? Är det hur många kronor hit eller dit du och jag ska få mer eller mindre i plånboken eller handlar det egentligen om vilket samhälle vi vill leva i.
För mig är det solklart, det handlar om vilket samhälle vi ska ha.

Jag har en vännina, hon är ganska ung, ( runt de 40) hon är söt och smart. Hon har jobbat och pluggat i hela sitt liv. Men hon har ett handikapp, som inte syns. Hon är en av alla dessa kvinnor ( och män) som har en smärtsjukdom. Om man bryter benet då syns det, då får man gå med gips, men om det gör lika ont, trots att inget är brutet så syns det inte, men det känns. Min vänninna fick innan nuvarande regerings tuffa sjukförsäkringsregler slog igenom, besked att hon skulle få sjukpenning. Läkare gjorde undersökningar och fann att hon var arbetsoförmögen och att hennes sjukdomsprognos var så allvarlig att det inte var troligt att hon skulle kunna jobba mer. Men hon tänkte att med en tids sjukskrivning och rätt medicin skulle hon snart vara tillbaks på arbetsmarknaden.
Sen blev det val, 2006 och Sverige hade fått en moderatledd alliansregering.
De hade gett nya riktlinjer till försäkringskassan, vilket för min vänninna innebar att hon trots att flera läkare, i olika landsting kommer till bedömningen att hon är helt arbetsoförmögen, konstaterar att hon kan jobba och därmed inte ska ha sjukpenning.

Utan jobb och utan ersättning finns bara ett alternativ att gå till sociala myndigheterna för att söka ekonomiskt bistånd. Men först måste bostadsrätten säljas, och bilen ifrågasättas. För att få ekonomiskt bistånd måste hon vara aktivt arbetssökande, och för en person som längre tid varit sjukskriven är inte prognoserna att få jobb goda. Återstår att tacka jag till den praktikplats som erbjuds, även om den råkade vara på ett lager. Det säger sig självt att en människa med reumatisk värk och stark ihållande muskelvärk inte ska jobba på ett lager. Men i detta fall är regler regler och de går inte att bryta. Så hon gick till sitt lager dag efter dag. Även om hon svimmade av smärta hemma, även om hon gråter sig igenom nätterna för att kroppen skriker av smärta. Även om lederna svullnat upp så att hon inte får på sig kläderna.

Nu har hon fått gå på nya utredningar, och de visar föga förvånande att hon blivit betydligt sämre under dessa år.

Hon är ensamstående mamma till två barn i skolåldern. Hon är idag sängliggande.
Hon bor i en hyreslägenhet några trappor upp utan hiss. Det är en kamp för henne att ta ett enda trappsteg, men det gör hon, tvätten måste tvättas, mat måste handlas, barnen måste skjutsas.

Hon skulle kunna använda sig av RUT kanske någon tycker, och det skulle hon kunna göra om hon haft råd. Nu har hon efter år av kamp fått utskrivet en medicin som kan dämpa smärtan lite grann, men den är dyr, och den är inte med på listan som soc har över läkemdel som ingår i läkemedelsförmånerna.

Hon är inte ensam. det är människor som hon som Reinfeldt helt enkelt inte bryr sig om. Man säger att man ska öka incitamenten för att fok ska vilja jobba. Men den här poltiken handlar inte om att öka incitament, det handlar om att människor far oerhört illa av att tvingas ut i arbetslöshet och fattigdom. det blir inte fler jobb, av att sjuka människor lider, känner hopplöshet och tappar tron på myndigheter.

Det är om det bland annat som valet på söndag handlar om.
Vilket samhälle ska vi ha?
Ska alla med, eller ska vi lämna några utanför.

Jag tänker kämpa in i det sista för att min vänninna och alla andra i hennes situation ska få livsvärdet tillbaka.

Om det delade Sverige kan man läsa här i Svd Brännpunkt

måndag 13 september 2010

Hipp Hipp privatiseringen

Jag hittade denna läk på facebook, och måste bara publicera den här på bloggen. Frågan som man ställer sig är hur långt kan privatiseringen engentligen gå.

lördag 11 september 2010

8 dagar kvar

Det här med valrörelse är egentligen helt hysteriskt. Det är valstugor, flygbladsutdelningar, debatter, och agitation. Folk som blir trötta på att alla poltiker bara lovar saker, folk som säger att det inte spelar någon roll vem man röstar på för att alla ändå tycker lika och inget blir bättre. Sen har vi alla dagliga opinionsmätningar, som om valet redan vore avjort. Men så är det givietvis inte. Det är en miljon som inte ännu vet vad de ska rösta på. Så valet är inte avgjort förrän alla vallkokaler har stängt den 19 september kl 20.

Olof Palme sade att politik är att vilja. Det är det som driver mig. Jag vill förändra, förbättra, ifrågasätta. Politik handlar om vilken skola som ska läggas ner eller byggas ny. Det handlar om att ha visioner. Det handlar om hur vi fördelar de pengar som vi gemensammt bidragit med genom skatten. Många har det bra i vårt land i dag. Många har det bra i vår fina kommun. Men det finns många, många som kämpar i motivnd. De finns många områden som kan förbättras. Missbruksvården till exmempel, den är under all kritik här. Det förebyggande arbetet skulle kunna förbättras, mycket mycket. Jag drömde faktiskt inatt att vi hade vunnit valet och jag fick på allvar vara med att bestämma. Det första jag gjorde då var att lyfta det förebyggande arbetet. Moderaterna må tala om att alla ska med tillsammans osv. Men det är bara retorik, för samtidigt säger man att man ska skilja på de som jobbar och de som inte jobbar. Man säger att den massarbetslöshet vi har idag i Sverige beror på att fler vill jobba, som om arbetslöshet inte alltid beror på att det är fler människor som vill jobba än faktiska jobb som finns. Man säger att ungdomsarbetslösheten är en synvilla.



Nu ska jag gå ner till valstugan på stora torget och prata för en rättvisare, och bättre framtid. För det är det som valet handlar om. Vilken framtid vi vill ha. Jag vill att Sverige ska vara möjligheternas land

fredag 10 september 2010

Politik, politik och en pudel


Det är nu tio dagar kvar innan Sverige går till val.
Jag pratar politik, tänker politik och drömmer om politik. Men det är trots allt inte bara poltik i mitt liv, där finns även en pudel. Han är svart, han är lurvig och alldeles underbar. Hans namn är Frodo och han är familjens nya medlem. Vi älskar honom allihop. Han jobbar också hårt i valet. När vi närmar oss Stora Torget i Norrtälje drar han glatt mot valstugan och hälsar på de som är där.

För mig handlar det här valet om möjligheter och vilja till förändring. Det handlar om att öka lärartätheten i skolan och personaltätheten i förskolan. Det handlar om att se till att förstärka resurserna till barn med särksilda behov. Nästan varje dag pratar jag med förtvivlade föräldrar som inte får något stöd alls till sina barn med särsklida behov i skolan. de pratar om att de måste medicinera sina barn, för att barnen ska klara av att gå skolan. I våras var jag på en konferens som handlade om hur skolan ska kunna möta dessa barn. Läkare från barnpsykiatrin berättade att de måste övermedicinera barn med tex ADHD för att de ska kunna gå till skolan, eftersom skolan inte tillsätter de resurser som dessa barn behöver. Det är en skandal att det får fortgå år efter år. Vi socialdemokrater har en politik som sätter dessa barn i fokus. Vi kommer att tillföra resurser i form av specialpedagoger, satsa på högre lärartäthet så att lärarna kan arbeta med mindre barngrupper och kunna möta varje barn utifrån dess egna behov. det är helt avgörande för att våra elever ska kunna få trygghet och studiero i skolan.

tisdag 18 maj 2010

Varför rösta på C när det ändå är M som bestämmer

Reidar Carlsson, politisk chefredaktör på Norrtälje tidning frågar sig idag i ledaren varför man ska rösta på miljöpartiet när det ändå är Mona Salhin och Socialdemokraterna som bestämmer. Hur var det nu - har inte Mona Sahlin utmålats av Reidar och andra borgerliga ledarskribenter som svag? Har man inte oroat sig från borgerligt håll hur det ska gå nu när Socialdemokrtarena går in i ett Rödgrönt samarbete. Damn if you do- damn if you don´t skulle jag vlija sammanfatta de boregeliga skribenternas åsikter om Mona Sahlin och det rödgröna regeringsaltvernativet.

Här kan man läsa om den rödgröna överrenskommelsen och vår rödgröna politik. MP är har stöd av över 10% av väljarkåren, att jämföra med C som balanserar runt 4% spärren. Man kan fråga sig istället varför ska man rösta på Centerpartiet när det ändå är Moderaterna som bestämmer.

lördag 15 maj 2010

Barnen . det viktigaste vi har, men varför ser det då ut så här?

Två till fem procent av alla barn anses ha adhd och en procent autismliknande tillstånd, nästan tio procent av flickorna lider av depression och minst fem procent av pojkarna har allvarliga uppförandestörningar. Nästan hälften av alla flickor i årskurs nio uppger att de har huvudvärk, magont, känner sig nere eller har svårt att somna minst en gång i veckan. Siffrorna är något lägre hos pojkarna. Men: unga män med adhd och dyslexi är överrepresenterade i våra fängelser.

Trots att många ungdomar med ovannämnda problem kommit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin har de alltför sällan fått adekvat behandling.


Så skriver Hugo Lagercrantz professor i barnmedicin och Salomon Schulman barnläkare och barnpsykiatriker på DN debbatt.

Det är hög tid att ge det framväxande släktet ett omhändertagande värt namnet. Man bör man uppmärksamma beteendestörningar redan hos spädbarn och intervenera. Mycket för tidigt födda barn, som växer upp i en skral social miljö, har en dålig prognos men kan hjälpas genom tidiga interventionsprogram. Apungar som inte har kroppskontakt med sina mödrar utvecklar alkoholistiskt beteende.

När väl kroppsliga orsaker till barnets svårigheter undanröjts bör beteende- och samtalsterapi sättas in i stället för att som nu – ofta illa underbyggt – modulera upp- och nedstämdhet med farliga farmaka. Det är dags att sluta marginalisera barn- och ungdomspsykiatrin.


För många barn handlar det om att överhuvudtaget få kontakt med barn och ungdomspsykiatrin. Det handlar om resurser och kunskap i skolan, förskolan, men också om föräldrautbildningar.Personalen i förskololan ser tydligt om det är något som skulle behöva utredas hos ett barn. Men de kan inte göra något utan att föräldrarna ger sin tillåtellse och aktivt söker hjälp hos en förskolepsykolog. Och till denna kan det vara lång kö. När sedan förskolpsykologen har gjort sin utredning är det inte säkert att den leder till någon åtgärd, om man har tur så blir det en extra resurs på några timmar. Om denna resurs har specialkompetens är det riktig tur, ofta brukar resursen bestå av att man omfördelar några timmar hos befintlig personal. Dvs sällan någon med speiclakompentens eller specialpedagogutbildning.

När sedan barnet kommer in i skolans värld kan skolsköterska eller lärare remittera till till barnspsykiatrin, och en utredning kan göras. Men sedan är det upp till rektor att avgöra om det ska sättas in en extra resurs till barnet. Även här består den extra resursen ofta av en elevassistent eller några timmars omfördelning av befintlig personal.

Eftersom det är rektor som har det ekonommiska ansvaret för enheten, skolan, och allt måste ske inom ram, dvs det finns ingen särskild pott penmgar till barnen med särskilda behov är det sällan som extra resurs sätts in, även fast det finns ett dokumenterat behov.

Barnläkare berättade på en konferens om barn och unga med särskilda behov att de får övermedicinera barn med ADHD och liknande för att barnen ska klara av att vistas i skolan.

Jag har haft åtskilliga samtal med förldrar som är förtvilvlade för att deras barn inte får någon hjälp.

Jag berättar om hur det ser ut i Norrtälje kommun. Skolinskpektionen skriver i en rapport från en av skolorna i Norrtälje av intervju med lärare framkommer att det finns elever som har behov av särskilda stödinsatser, men specialpedagog finns inte och de elever som inte når målen har extra stöd av sin vanliga klasslärare i vissa ämnen. Men det finns ingen uppföljning av huruvida de stödinstatser skolan har leder till förbättrade resultat.

Reslutaten hos våra skolbarn i Norrälje kommun ligger i botten av landets kommuner. När det gäller att läsa vidare på högre utbildning efter gymnasiet ligger Norrtälje kommun långt under genomsnittet i landet och i länet.

Att höja resultaten i skolan är viktigt. Än viktigare är att varje ensild elev, att varje enskilt barn blir bemött utifrån sina specialla förutsättningar och utifrån sina behov.

Att ett barn redan i förskolan lär sig att det är annorlunda, att man blir sedd som en problemmakare. Att man ser och märker hur vuxna suckar, och de de andra barnen drar sig undan. Att dag efter dag vara den som förstör samlingen, som orsakar en massa oreda utan att förstå varför det blir tokigt, eller kanske förstå det men inte kunna göra något åt det, måste vara förödande för självbilden.
Att bära med sig en sådan ryggsäck redan vid skolstarten är inget våra barn skulle behöva.

Jag fick frågan om vad jag anser vara viktigast i poltiken.
Svaret är att ge barn med särskilda behov rätt stöd och hjälp. När man nu vet att det finns metoder som fungerar, när man vet vad man kan göra, så är det inte annat än ett svek av samhället att inte göra det.
Jag får ont i magen när läkare säger att de övermedicinerar vissa barn för att de ska klara av att gå till skolan eftersom det där inte finns resurser att möta dessa barn.

onsdag 12 maj 2010

En kvinnas kamp

Jag har en nära vän. Hon är inte frisk, men hon ser frisk ut. Hon är en av alla dessa kvinnor som lider av osynlig smärtjukdom. Sjukdomen gör att kroppen inte lyder, händerna svullnar, kroppen svullnar, höfterna låser sig. Hon berättar för mig att hon haft så ont att hon inte kunnat få på sig byxor, att höfterna låst sig så kraftigt att hon ramlat på golvet och svimmat av en stund.
Hon berättar att hon i två veckors tid inte kommit ut ur läghenheten där hon bor, för att den inte har någon hiss och det varit omöjligt att gå i trapporna.

Hon är utredd av sjukvården och har läkarutlåtande på att hon inte har någon arbetsförmåga alls. Därför skriver försäkringskassan att hon ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Hon kommer med i den garanti som arbetsförmdelingen har och blir hänvisad en praktikplats- i en större möbelbutiskkedja, på deras lager.

Att arbeta på lager innebär tunga lyft och montering av möbler. Nu är min vän både stark och väldigt tekniskt lagd, så att montera möbler är inga som helt problem för henne, förutom den lilla detaljen att hon har värk, reumatisk värk och den förvärras när hon anstränger sig på det sätt som man gör när man lyfter tungt och monterar möbler.

Men hon går snällt till jobbet, fast händerna svullnar så att hon knappt kan använda dom, fast det gör så ont att hon funderar på att kasta sig ut genom fönstret bara för att få slut på smärtan.
När hon inte kan få på sig kläderna för att det gör så ont och kroppen inte lyder, då ringer hon sig sjuk.

Hon går till sin handläggare på socialkontoret, eftersom hennes sjukpenning blev indragen och hon är för sjuk för att få en anställning så stod hon helt utan inkomst, och måste då vända sig till socialtjänsten.

Handläggaren säger att hon måste vara på praktikplatsen för att kunna få socialbidrag. Hon går till arbetsförmedlningen som inte hittar någon praktikplats åt henne, annat än den hon har, eftersom hon är för sjuk.
Hon går till läkaren som halvtidssjukskriver henne, för att hon inte vågar skriva en heltidssjukrivning eftersom reglerna blivit betydligt hårdare.

Hennes tänder gör ont, ritkigt ont så hon går till tandläkaren, som vill ha betalt i förskott. Men hon har inte medel att betala så hon går till soc för att få hjälp, de vill att hon ska skriv en ansökan och avvakta, men tandläkaren säger att det är tortyr att låte henne vänta, så hon får den mest aktuta behandlingen.

Hon går till vårdcentralen som skickar henne till reumatologen som inte kan göra något som skickar henne till vårdcentralen som inte kan göra något för henne.
så där håller det på.

Hon är ensamstående med två barn.
Hon har inte bara en fruktansvärd sjukdom att brottas med utan måste dagligen möta myndigheter som motverkar varandra och framförallt motverkar henne.

måndag 3 maj 2010

Publicerat i dagens Norrtälje tidning

Den borgerliga majoriteten har röstat igenom införandet av vårdnadsbidrag i Norrtälje kommun. ”En valfrihetsreform”, kallar Åke Malmström (Kd) det för och Anne S Pihlgren (M) säger att hon är beredd att slåss för familjernas rätt att göra det här valet. Vilka familjer menar Malmström och Philgren?

Vi har ett annat och bättre förslag än vårdnadsbidrag, nämligen att även Norrtälje kommun ska kunna erbjuda barnomsorg på kvällar, nätter och helger.

Vi från Vänstern och Socialdemokraterna skulle hellre vilja prata om valmöjligheter. Vilka val har man praktisk möjlighet att göra?. Vårdnadsbidraget är för de allra flesta familjer i Norrtälje kommun en praktisk omöjlighet. Det är som Malmström skriver; att 3000 kronor är mer än 0 kronor, de som redan idag har ekonomiska förutsättningar att vara hemma för 0 kronor kommer nu att få ett extra bidrag från oss skattebetalare på 3000 kronor. Och de som redan nu har det förspänt med far och morföräldrar som kan hjälpa till med barnen får nu en ekonomisk bonus som de kan ”täcka kostnaderna för detta” med. De familjer där föräldrarna är tvungna att arbeta heltid för att få det att gå runt ekonomiskt, de familjer där någon av föräldrarna är sjukskriven, de familjer som kanske inte har varken släkt eller vänner som kan hjälpa till med barnen på nära håll får bara vara med och betala cirkusen. Och inte bara en gång genom bidraget utan ytterligare en gång genom uteblivna kvalitetshöjningar inom barnomsorgen.

Vi vill ge alla familjer större valmöjligheter genom att erbjuda en högkvalitativ, trygg barnomsorg som även finns tillgänglig på obekväm arbetstid. Många branscher går idag mot mer och mer öppet och det gör att den som vill jobba heltid är tvungen att arbeta även på obekväm arbetstid. Det gör att många tvingas gå ner i tid för att hinna hämta barnen i tid, speciellt i vår kommun där många pendlar. Tillåt i stället dessa människor att arbeta heltid och känna sig trygga med att deras barn kan få en god omsorg dygnet runt. Tillåt dessa människor att ta ekonomiskt ansvar för sin familj. Ge vuxna människor i Sverige rätt till heltidsanställning. Att ha sitt barn inom barnomsorgen på t ex natten, innebär inte att man aldrig träffar sitt barn. Jobbar man natt har man ofta flera lediga dagar i veckan istället. På så sätt vill vi bidra till att få fler människor i arbete istället för att låta dem gå på bidrag.

Utbyggd, förstärkt barnomsorg dygnet runt och förlängd individualiserad föräldraförsäkring är två möjlighetsreformer som vi från vänsterpartiet och socialdemokraterna är beredda att slåss för. Vi vill också höja underhållsstödet för att förbättra situationen för familjer med bara en vuxen. För barnens skull, och för familjernas. Vi ser möjligheterna.

Catarina Wahlgren (V)
Hanna Stymne Bratt ( S)

onsdag 21 april 2010

Plandemokrati igen

Demokrati är ett vackert ord. Demokrati är något som måste återerövras och upprätthållas varje dag. Vi kan inte slå oss till ro och säga att vi har demokratiska val och därför behöver vi inte hålla på med medborgaredialoger och sånt.

Igår kväll anordnade Norrtälje stads sosseförening en föreläsning om plandemokrati. Det var 31 personer som kom dit. Suzanne de Laval berättade hur man har arbetat med plandemokratiska processer bland annat med riksväg 76 i Norrtälje ( västra vägen). Där hade man stormöten, arbetsgrupper, skolan var delaktig, både lärare och elever.

Suzanne visade genom olika exempel på hur man faktiskt gör demokrati i planarbete. det behöver inte ta särskilt lång tid, det behöver inte bli särskilt dyrt, men det innebär att medborgarna är med och påverkar sin miljö. Som jag ser det finns inga andra alternativ när man gör planer än att få med så många som möjligt och ha dialoger med människor som påverkas och kommer att påverkas av besluten.

Suzanne talade också om det självklara, som tyvärr ofta glöms bort, dvs att låta barnen vara med i dialoger.
Det är något som FNs barnkonvention tar upp att barnens åsikikter och perspektiv ska beaktas. Självklart för det är barnen som ska växa upp och leva i de beslut vi fattar idag.

Hon var också tydlig med att stormöten, informationsmöten, enkäter och intervjuer inte är dialog.

I Norrtälje kommun vet man hur man kan göra demokrati i planarbete, det gjordes i planerna kring västra vägen.

Men hur ser det ut nu med planerna för hamnområdet i Norrtälje stad?
Var är medborgaredialogerna här?
Har man från kommunledningen överhuvudtaget inbjudit till någon form av dialog med oss som bor i staden?
Eller ser man åsikter från människor , som inte stämmer överrens med de hemliga planer man själv har som besvärande särintressen?

fredag 16 april 2010

Plandemokrati - vad är det?

Plandemokrati för Norrtälje - en fråga om hur fysisk planering kan genomföras med och för alla som känner sig berörda!



Välkommen att träffa och lyssna på Suzanne de Laval, arkitekt, forskare, egenföretagare och ordförande i ARKiS (Arkitektur i Skolan) ett nätverk inom Sveriges Arkitekter.



Suzanne kommer att föreläsa om sitt arbete med dialogfrågorna kring väg 76, ett arbete hon följt och dokumenterat under 15 års tid. Suzanne kommer även att berätta om andra dialogprojekt hon medverkat i liksom något om för- och nackdelar med olika förekommande metoder.

Suzannes håller sin föreläsning tisdag kväll den 20 april kl 19 - 21 i Konsthallen i Norrtälje (Lilla Brogatan mitt för Stadshotellets parkering).

Kostnadsfritt inträde!

Inbjudare är Norrtälje Stads Socialdemokratiska Förening.
Blogga eller inte blogga,det är frågan. Jag har haft ett längre blogguppehåll, och jag kan inte lova att jag kommer att skriva inlägg varje dag, men jag gör ett nytt försök med bloggen.