torsdag 17 september 2009

Att vara Vanlig eller Ovanlig - det är frågan

I mätning efter mätning ligger KD ganska så dåligt till. Partiets stora profilfråga, vårdnadsbidrag är ingen större succé. KDs konservativa hållning i HBT frågor delas inte av övriga allianspartier, och inte heller av oppositionen, KD stod tämligen ensamma på nejsidan när riksdagen röstade för samkönade äktenskap i våras.

Något måste Hägglund göra för att synas i skuggan av Reinfeldt/ Borg.
Så idag rycker riddare Hägglund ut till försvar för alla stackars Svenssons som blivit så illa åtgågna av det mäktiga vänsterkulturetablissemanget.

I DN debatt idag skriver Hägglund bland annat " Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv."

Jo, det är ju " den radikala eliten" som besitter alla maktpositioner i vårt land. Det är ju de som har de högsta lönerna, som har de mest prestigefyllda uppdragen, som sitter på den politiska makten, eller kanske inte.

Göran Hägglunds hela artikel andas indignation över att det finns grupper som vågar ifrågasätta de strukturer och makteliter som finns. Att en viss del av kultureliten har varit radikal är ingen nyhet, det ingår i den ifrågasättande, tänkande människans diskurs att granska och ifrågasätta rådande normer och värderingar.

Vidare skriver Hägglund att
"Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter"

Här undrar jag vilka köksbord Hägglund talar om, har han varit hemma hos mig, vet han vad som diskuteras vid vårt vanliga köksbord, för vi borde vara en vanlig familj, en mamma, en pappa, två barn, bostadsrätt, kombibil, platt-tv. Men det är klart helt vanliga är vi inte, då mannen i familjen är kulturarbetare och jag inte bara är politiskt aktiv utan även en före detta genusstudent.

Vad menar Hägglund med konstigheter? Blir det en konstighet om en i familjen är arbetslös, eller om någon i familjen har missbuksproblem, om det kanske bara är en vuxen i familjen? Är det en konstig familj om den består av två kvinnor eller två män?

Vidare gör Hägglund lite kullerbyttor i sin text, dels så säger han att alla ska få leva som dom vill, och dels så säger han åt de som ifrågasätter att sluta med det.
Och så gör Hägglund en mycket grov generalisering och slår fast som en sanning hur hur den vanliga kärnfamiljen är och gör sig till språkrör för denna.

Artikeln avslutar Hägglund så här:
" Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.

Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."


Är det därför KD röstade mot samkönade äktenskap, och är det därför KD alltid sjunger den idag ganska så ovanliga kärnfamiljens lov?

Jag ser mig som radikal just för att jag respekterar allas rätt att vara precis som de är, "ovanlig" som "vanlig".

Jag anser också att Hägglund är ute på mycket grumligt vatten när han talar om sunt förnuft och kategoriserar in folk i två grupper, vanliga och ovanliga.

Hägglund slår alltså fast i sin artikel att det finns vanliga människor, och att det finns ovanliga människor. Hägglund anser att de vanliga människorna är diskriminerade i och med att de blir ifrågasatta av de ovanliga människorna.
Sedan visar Hägglund att han minsann vet vad de vanliga männsikorna talar om och att dessa människor besitter " det sunda förnuftet", som de andra ovanliga torde sakna.

Jag kallar mig gärna en ovanlig människa och min kunskap om vad det talas om vid köksborden sträcker sig till mitt eget köksbord, och där talas det om en hel del konstigheter.

lördag 12 september 2009

Det man prioriterar har man råd med

Alliansregeringen lovade att man skulle införa maxtaxa på fritids, ett löfte som man inte anser sig ha råd att infria. Fritids är en stor del av våra skolbarns vardag. De flesta barn som går i förskoleklassen upp till åk tre går på fritids. Under flera års tid har barngrupperna blivit större på fritids. På mina barns fritids är det 52-58 barn och tre till fyra personal. På ett annat fritids i kommunen är det 70 barn på en avdelning. Fritidspedagogerna har fullt upp med att hålla koll på barnen, fritidsverksamheten blir mer som en förvaring, tid för allt det som man skulle vilja göra, som ingår i fritids uppdrag hinns inte med när barngrupperna är så stora.

Fritidspedagogutbildningen är på 3.5 år och är en akademisk utbildning, fritids har mål och riktlinjer, men det känns som om det är en verksamhet som glöms bort. Jag var på föräldramöte häromdagen då hela arbetslaget för förskoleklass till åk 3 var närvarande, men ingen fritidspersonal. Jag frågade rektorn om varför inte fritids var representerade, det hade rektorn inte tänkt på.

Jag frågade skol och utbildninghschefen hur stora banrgrupperna är i snitt på våra fritidshem, han fick bli mig svaret skyldig. Trots att många barn börjar och avslutar sin skoldag på fritids känns det som om styrande poltiker inte riktigt bryr sig om den verksamheten. Att det är så visar ju också Björklunds besked om att det inte blir någon maxtaxa på fritids. Valöftet bryts med hänvisning till att man inte har råd. Skattesänkningar har man dock råd med.

Det man prioriterar har man råd med.
Alltså har alliansregeringen råd med skattesänkningar, men inte råd med maxtaxa på fritids.

Kristian skriver om ett misslyckande för jobben

fredag 11 september 2009

Har världen blivit galen

Ibland undrar jag om världen blivit galen.
Igår skrev jag om det idiotiska beslutet i Trelleborg att lärare ska få hög lön om deras elever har höga betyg och lägre lön om eleverna har lägre betyg.

Idag läste jag i Aftonbladet på nätet om att tv4 har en ny programidé som går att på att låsa in ett gäng grabbar på glid på en riktig anstalt där de får träffa fd kåkfarare och anstaltspersonal.

Hur tänkte man nu, har det slagit TILT totalt hos den tv kanalen.
Jerzy Sarnecki är en man jag hyser det största förtroende för , han säger så här om programídén:

"– Den här typen av ungdomar med struligt liv behöver stabila vuxna som finns i det etablerade samhället som kan hjälpa dem med kontakter, skaffa arbeta, skaffa bostad, massa saker som just exfångar kanske har små möjligheter att göra, säger han.

Jerzy Sarnecki är också tveksam till om uppmärksamhet i media är vad ungdomarna behöver.

– Unga människor med sociala problem vill ofta ha mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Och jag är inte säker på att massmedial uppmärksamhet och bekräftelse är den bästa formen av bekräftelse för dem. Den formen av bekräftelse kan till och med vara skadlig för dem, säger han.

torsdag 10 september 2009

Är du lönsam lille vän?

Att värdera kunskap är inte alltid så lätt, inte heller att värdera vem som är den bästa pedagogen. Är det den som ger sina elever höga betyg eller är det den som kanske lyckas få en elev att överhuvudtaget gå till skolan, och kanske till och med få godkänt i ett ämne i stället för IG.

I Trelleborg har alliansen bestämt att det är genom höga betyg man ser vilken lärare som är bäst och därmed ges högre lön. Följande är klippt ur Svd

"Om eleverna får goda resultat i de nationella proven kan lärarna få högre lön.

Blir resultaten sämre minskar lönen.

Nu ska den omdiskuterade lönemodellen utredas vidare av Trelleborgs gymnasieförvaltning, beslutade den lokala gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden på onsdagskvällen. Nästa år tar politikerna ställning till om den ska införas.

Allianspartierna sade ja till förslaget. Den socialdemokratiska oppositionen vägrade att delta i beslutet, rapporterar skånska medier.

- De bästa lärarna ska ha bäst betalt. Och lärarnas viktigaste uppgift är att förmedla kunskap, säger nämndens ordförande Lars Hemzelius (FP) till Metro."

Det är att göra det enkelt för sig att sätta likhetstecken mellan höga betyg och duktig lärare.
Om man är det minsta lilla insatt i pedagogik borde man veta att människor är olika, att barn, elever lär sig olika fort, och har olika förutsättningar att ta till sig kunskap. Att vara en god pedagog beyder inte endast att man har elever som presterar bra resultat på proven. Det kanske är så att de bästa pedagogerna behövs på IV programmet, dvs dit de elever som inte klarat godkänt i kärnämnerna från grundskolan hamnar.

Hur ska man som lärare göra en rättivs bedömning när man sätter betyg om det innebär att man får sänkt lön?

Hur ska man kunna få duktiga lärare till klasser med icke högpresterande elever?

Eller är det så att det finns en dold agenda, att endast de elever som är duktiga och har lätt för sig ska få de bästa lärarna och att lärarna till dessa elever ska få hög lön. Men så illa kan det väl inte vara i alliansens Sverige...eller...

Eva-Lis Sirén från lärarförbundet sågar förslaget
" Ett så här smalt perspektiv gagnar ingen. När jag hör den här typen av förslag så blir jag fundersam över kompetensen i lönesättningen. Jag hoppas att Sveriges rektorer är klokare än så, säger hon."

Det hoppas jag också , men jag beklagar att vissa politiker inte är klokare än så.

onsdag 9 september 2009

I snålhetens tidevarv

I dagens Norrtälje tidning kan man läsa att den förre konsultsocialchefen Lars Davidssons slutrapport om socialnämnden. den visar att budgeten behöver utökas med 26-28 miljoner för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Vi lever i ett snålhetens tidevarav och det är på de svagaste grupperna det ska sparas mest när moderaterna får bestämma, och de får de tyvärr.

Det värsta är att styrande moderater i kommunen tror att kommunala budgetprioriteringar väger tyngre än lagen. I vår fina kommun lider väldigt många människor av psykisk ohälsa, speciellt kvinnor i min ålder är drabbade. Man har från sjukvården identifierat en grupp bestående av ca 600 kvinnor i åldrarna 30-49 år som varit sjukskrivna en längre tid. Orsaken till probelmatiken är bland annat stress. När man ska göra mer och fler saker på kortare tid och dessutom få ett utökat personligt ansvar, men mindre befogenheter blir situationen till slut ohållbar. Om man dessutom har barn med särskilda behov, som har tex ADHD eller liknande så blir stressen ännu större, för i Norrtälje kommun har man bestämmt att det inte finns barn med särskilda behov, eller hur ska man annars tolka att det inte någonstans finns resurser för dessa barn.

Arbetslösheten i kommunen är fortfarande relativt låg, runt 2% ändå ökar socialbidragen med 30% och den största orsaken till att man söker socialbidrag är arbetslöshet, och den största gruppen är unga människor.
Ungdomsarbetslösheten hos ungdomar är betydligt högre, över 3%.

I dag har de rödgröna släppt granskningsrapporten " tre år av missade chanser. Den ska jag läsa så fort jag betat av ett gäng måsten.

Johan undrar om han ska säga tack till alliansen,
Ulrika skriver om välfärd före skattesänkningar

söndag 6 september 2009

Rödgrön folkfest i Kungsan

Nu ska vi strax åka, sonen och jag till Kungsan i Stockholm.
Rödgrön folkfest i Kungsan. Bra artister, bra politik och hoppborgar utlovas.

klockan 12-16.

Vi ses där!

lördag 5 september 2009

Är det så här vi vill ha det?

När landet har lågkonjuktur har socialtjänsten högkonjuktur, Extra het blir socialtjänstens högkonjuktur när regeringen infört försämringar i sjukkassan, och försämringar i A kassan ,vilket medför att människor blir utförsäkrade. Det finns en anledning till att människor varit sjukskrivna, den orsaken till sjukskrivningen försvinner inte för att reglementet kring ersättningen förändras. När fler människor blir arbertslösa så klyftorna i samhället ökar än mer mellan de som har jobb och de som inte har det.

De som inte har någon försörjning måste på något sätt få tillvaron att gå ihop för att man inte ska hamna på gatan. Då kan man vända sig till socialtjänsten. Men eftersom det är det sista skyddnätet så görs en omfattande bedömning innan man kan få ekonomiskt bistånd. Och alla realiserbara tillgångar som kan inbringa ett värde måste avyttras innan man kan få socialbidrag. I klartext måste man göra sig av med båten, bilen , huset, bostadsrätten innan man kan få sitt socialbidrag. Dessutom måste man visa på att man är aktivt arbetssökande.
Om man dessutom är gift eller sambo räknas hela familjens inkomst in och det är få som då hamnar under socialbidragsnormen dvs de kan då inte få ekonomisk hjälp från socialtjänsten.

Trots allt detta har socialbidragskostnaderna ökat i Norrtälje kommun med 30% att jämföra med Sveriges Kommuner och Landstings uträkning som visar att snitt i kommunerna är ökningen av socialbidragen 13%.


Nu skulle man ju kunna tänka sig att de styrande politikerna ser detta och budgeterar socialtjänsten det de behöver för att klara av den lagstadgade verksamheten.
Men nej inte här. Trots att det finns förklaringar till de ökade kostnaderna, dvs fler människor söker och behöver stöd och hjälp av samhället, så säger man från kommunledningens sida att en rejält underdimensionerad budget, som lades i en högkonjuktur, ska gälla.

Ett klargörande vill jag här göra att socialtjänsten håller inte på med något duttande med människor. SoL ( socialtjänstlagen ) är en tvingande lagstiftning, om en enskild tjänmsteman på socialförvaltningen inte följer lagen och ger varje individ som söker hjälp en rättivs bedömning och relevant åtgärd så är det straffbart, som andra lagbrott. Och konsekvenserna för den enskilde indivinden kan bli katastrofala. Vi har då och då sett stora rubriker om tragedier som skakar oss såsom Fallet Louise och pojken Bobby. När på olika sätt samhället brustit i ansvar eller inte kunnat göra någon insats kan följderna bli katastrofala. Vi ska inte vara naiva och tro att det inte finns människor i vår kommun som lever i misär, att det inte skulle finnas barn som far illa och människor som lever utanför samhället även här.
Men de som verkligen söker hjälp och stöd har enligt lagen rätt att få det.
Det är vardagen för våra socialsekreterare.
Det vet också vi som är nära verksamheten och som har läst SoL.

Man kan ju tycka att även moderate kommunalrådet Kjell Jansson, och den moderate riksdagsmannen Göran Petterson och övriga ledande politiker i borgerligheten borde känna till det faktum att riksdagens lagar står över kommunala budgetpriorieteringar.
De borde inte uppmana till lagbrott, vilket skulle vara fallet om socialtjänsten ska följa den underdimensionerade budgeten som majoriteten beslutat om. Ett tillskott på 20 -28 miljoner är nödvändigt bara för att upprätthålla den lagstadgade verksamheten.

Om man sedan ska kunna utveckla redan bra verksamheter och förbättra verksamheten i stort, erbjuda personalen kompetensutveckling och ge socialtjänsten det uppdrag som man faktiskt också nu fattat beslut om i den policy om folkhälsoarbete i Stockholms län så talar vi om betydligt högre nivåer.

Vi socialdemokrater vet att investeringar i människors hälsa alltid är en god investering.
Vi vet också att varje satsad krona på förebyggande arbete betalar sig tillbaka tiofalt.
Vi anser det vara bättre att männsikor får stöd och hjälp i ett tidigt skede att klara sin försörjning genom aktiva abetsmarkandsåtgärder, genom att ha ungdomsjobb, genom att ha utökade utblinidngsplaster, på alla nivåer så att människor dels kan bidra till sin egen försörningoch dels stå väl rustade när konjukturen vänder.

Vi vet också att enda sättet att långsiktigt minska socialtjänstens kostnader är att investera i människor, dvs på alla andra områden sätta till mer resurser, på förbyggande arbete, i skolan, på förskolan, på fritidshemmen, på fritidsgårdarna. Med föräldrautbildningar, med ett Familjens hus, men också genom att i tidigt skede kunna erbjuda människor stöd och hjälp i olika faser i livet.

Det förslag till budget 2010- 2012 som den borgeliga majoriteten skickat ut på remiss visar ingen ökning till socialnämnden. Detta har de borgeliga ledamöterna i socialnämnden svarat på med att ett tillskott på 21-28 mkt behövs för att man ska klara verksmheten. Helt enligt den slutrapport som den oberoende konsulten Lars Davidsson gjort. Frågan är nu om den övriga styrande borgeligheten kommer att lyssna på de som kan verksamheten eller om de kommer att fortsätta peka med hela handen och kräva lydnad mot allt förnuft.

Johan skriver om de kastlösa

Anders skriver om en modern form av slaveri
Och från Pebbles en bild direkt från verkligheten

torsdag 3 september 2009

Skillnad på retorik och politik

Moderaterna har som bekant haft kongress eller stämma eller vad de nu kallar det när de träffas i Västerås. Fredrik Reinfeldt sade då att Moderaterna ska bli ett snällt parti, ett parti för alla.
Tror inte rikigt på det. det räcker inte med retorik, det måste även finnas en politik som stämmer överrens med samma retorik.
Förpackningen är viktig det vet alla , men till syvende och sist är det innehållet som räknas, eller hur.

Regeringen Reinfeldt har försämrat reglerna i sjukförsäkringen kraftigt, samtidigt som man infört begränsningar och försämringar i a-kasse systemet, minskat antalet platser i komvux och arbetsmarknadsutbildningar precis lagom till att den globala lågkonjukturen sveper över landet med full kraft.

Att människor lider av de nya hårda sjukföräkringsreglerna är ingen nyhet och det blir tydligt om man läser dagens Aftonblad, tex där upprörda och besvikna människor beskriver sina upplevelser av försäkringskassan.
Enligt en undersökning gjord av Novus opinion är förtroendet för försäkringskassan i botten. Varannan person tvivlar på att de får en rättssäker bedömning, det är orerhört allvarligt. Mer om det kan man läsa också i Aftonbladet

Det gör mig upprörd, men riktigt arg blir jag när jag läser i DN att Stockholms stad ska spara en miljon kronor per månad på de hemlösa.
"Enheten för hemlösa ska spara en miljon kronor i månaden, trots att antalet hemlösa har ökat med 30 procent sedan i fjol. – Nu måste vi föreslå åtgärder som kanske strider mot både lagstiftningen och de politiska ambitionerna, säger enhetens chef Claudette Skilving"

Under det första halvåret i år har 199 fler personer sökt sig till Stockholm och enheten för hemlösa, trots det vill man spara på dom som inget har.

Det är så hjärtlöst och cyniskt. Men detta är moderat politik i praktiken, att ta från de som inget har.

Även i Norrtälje kommun pekar moderatledningen med hela handen och kräver att socialtjänsten ska hålla sig till en underdimensionerad budget. Men just det återkommaer jag till i framtida inlägg.

Johan skriver också om detta ämne

tillbaks i " bloggsfären"

Jag har inte skrivit på ett tag för att jag har funderat på att sluta blogga, det finns så mycket annat att göra hela tiden.
Jag har också tänkt byta namn och utseende på bloggen och sen skriva, men kommer liksom aldrig till skott med det, så nu skriver jag rakt upp och ner istället.

Anledningen till att jag skriver igen var en kommentar jag fick på min mailbox.
Jag tackar för de snälla små orden, det var vad som behövdes för att jag ska börja skriva igen.

Det har sannerligen inte saknats saker att skriva om.

Dagens statistiska nyhet till exempel att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män. Att det i stort sett inte har hänt något på den fronten på 17 år.
Det beror till största delen inte på lönediskriminering inom samma yrke, även om det där är vissa skillnader till männens fördel, utan det beror på att fler män än kvinnor har ledande arbetsledande positioner och chefsbeffatningar.
Sedan handlar det givetvis om yrkets status och löneläge.
Yrken som till största delen innehas av kvinnor har lägre lön och lägre status än yrken som till största delen innehas av män.

Dessutom är kvinnodominerade yrken inom omsorg, vård och utbildning beskaffade så att de har ett stort personligt ansvar, men mycket lite befoghenheter och möjligheter till avancemang inom yrket.

Alla säger sig vilja ha ansvar, det anses fint, men ingen säger sig vilja ha makt, det anses inte lika fint. Men ansvar utan makt är något väldigt obehagligt.

Det är därför jag envisas med att vara politiskt engagerad, jag vill ha både ansvar och makt att kunna förändra och förbättra samhället. Att på olika sätt bidra till att minska orättvisor när helst de uppstår.