fredag 17 september 2010

Brevet som skakade om




Det kan väl knappast undgått någon som är på facebook eller läser bloggar att höra talas om Emelie och hennes blogg, som skriver om sin sjuka mamma.

Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle att behandla människor på detta viset.

Valet på söndag handlar om vilket samhälle vi ska leva i. Skattesänkningar för de rikaste eller välfärd för alla.

Läs också om hur Reinfeldt beklagar sig, igen och igen..

tisdag 14 september 2010

Det handlar om vilket samhälle vi ska ha

På söndag går Sverige till val. Men vad är det valet handlar om egentligen, är det RUT och ROT? Är det hur många kronor hit eller dit du och jag ska få mer eller mindre i plånboken eller handlar det egentligen om vilket samhälle vi vill leva i.
För mig är det solklart, det handlar om vilket samhälle vi ska ha.

Jag har en vännina, hon är ganska ung, ( runt de 40) hon är söt och smart. Hon har jobbat och pluggat i hela sitt liv. Men hon har ett handikapp, som inte syns. Hon är en av alla dessa kvinnor ( och män) som har en smärtsjukdom. Om man bryter benet då syns det, då får man gå med gips, men om det gör lika ont, trots att inget är brutet så syns det inte, men det känns. Min vänninna fick innan nuvarande regerings tuffa sjukförsäkringsregler slog igenom, besked att hon skulle få sjukpenning. Läkare gjorde undersökningar och fann att hon var arbetsoförmögen och att hennes sjukdomsprognos var så allvarlig att det inte var troligt att hon skulle kunna jobba mer. Men hon tänkte att med en tids sjukskrivning och rätt medicin skulle hon snart vara tillbaks på arbetsmarknaden.
Sen blev det val, 2006 och Sverige hade fått en moderatledd alliansregering.
De hade gett nya riktlinjer till försäkringskassan, vilket för min vänninna innebar att hon trots att flera läkare, i olika landsting kommer till bedömningen att hon är helt arbetsoförmögen, konstaterar att hon kan jobba och därmed inte ska ha sjukpenning.

Utan jobb och utan ersättning finns bara ett alternativ att gå till sociala myndigheterna för att söka ekonomiskt bistånd. Men först måste bostadsrätten säljas, och bilen ifrågasättas. För att få ekonomiskt bistånd måste hon vara aktivt arbetssökande, och för en person som längre tid varit sjukskriven är inte prognoserna att få jobb goda. Återstår att tacka jag till den praktikplats som erbjuds, även om den råkade vara på ett lager. Det säger sig självt att en människa med reumatisk värk och stark ihållande muskelvärk inte ska jobba på ett lager. Men i detta fall är regler regler och de går inte att bryta. Så hon gick till sitt lager dag efter dag. Även om hon svimmade av smärta hemma, även om hon gråter sig igenom nätterna för att kroppen skriker av smärta. Även om lederna svullnat upp så att hon inte får på sig kläderna.

Nu har hon fått gå på nya utredningar, och de visar föga förvånande att hon blivit betydligt sämre under dessa år.

Hon är ensamstående mamma till två barn i skolåldern. Hon är idag sängliggande.
Hon bor i en hyreslägenhet några trappor upp utan hiss. Det är en kamp för henne att ta ett enda trappsteg, men det gör hon, tvätten måste tvättas, mat måste handlas, barnen måste skjutsas.

Hon skulle kunna använda sig av RUT kanske någon tycker, och det skulle hon kunna göra om hon haft råd. Nu har hon efter år av kamp fått utskrivet en medicin som kan dämpa smärtan lite grann, men den är dyr, och den är inte med på listan som soc har över läkemdel som ingår i läkemedelsförmånerna.

Hon är inte ensam. det är människor som hon som Reinfeldt helt enkelt inte bryr sig om. Man säger att man ska öka incitamenten för att fok ska vilja jobba. Men den här poltiken handlar inte om att öka incitament, det handlar om att människor far oerhört illa av att tvingas ut i arbetslöshet och fattigdom. det blir inte fler jobb, av att sjuka människor lider, känner hopplöshet och tappar tron på myndigheter.

Det är om det bland annat som valet på söndag handlar om.
Vilket samhälle ska vi ha?
Ska alla med, eller ska vi lämna några utanför.

Jag tänker kämpa in i det sista för att min vänninna och alla andra i hennes situation ska få livsvärdet tillbaka.

Om det delade Sverige kan man läsa här i Svd Brännpunkt

måndag 13 september 2010

Hipp Hipp privatiseringen

Jag hittade denna läk på facebook, och måste bara publicera den här på bloggen. Frågan som man ställer sig är hur långt kan privatiseringen engentligen gå.

lördag 11 september 2010

8 dagar kvar

Det här med valrörelse är egentligen helt hysteriskt. Det är valstugor, flygbladsutdelningar, debatter, och agitation. Folk som blir trötta på att alla poltiker bara lovar saker, folk som säger att det inte spelar någon roll vem man röstar på för att alla ändå tycker lika och inget blir bättre. Sen har vi alla dagliga opinionsmätningar, som om valet redan vore avjort. Men så är det givietvis inte. Det är en miljon som inte ännu vet vad de ska rösta på. Så valet är inte avgjort förrän alla vallkokaler har stängt den 19 september kl 20.

Olof Palme sade att politik är att vilja. Det är det som driver mig. Jag vill förändra, förbättra, ifrågasätta. Politik handlar om vilken skola som ska läggas ner eller byggas ny. Det handlar om att ha visioner. Det handlar om hur vi fördelar de pengar som vi gemensammt bidragit med genom skatten. Många har det bra i vårt land i dag. Många har det bra i vår fina kommun. Men det finns många, många som kämpar i motivnd. De finns många områden som kan förbättras. Missbruksvården till exmempel, den är under all kritik här. Det förebyggande arbetet skulle kunna förbättras, mycket mycket. Jag drömde faktiskt inatt att vi hade vunnit valet och jag fick på allvar vara med att bestämma. Det första jag gjorde då var att lyfta det förebyggande arbetet. Moderaterna må tala om att alla ska med tillsammans osv. Men det är bara retorik, för samtidigt säger man att man ska skilja på de som jobbar och de som inte jobbar. Man säger att den massarbetslöshet vi har idag i Sverige beror på att fler vill jobba, som om arbetslöshet inte alltid beror på att det är fler människor som vill jobba än faktiska jobb som finns. Man säger att ungdomsarbetslösheten är en synvilla.



Nu ska jag gå ner till valstugan på stora torget och prata för en rättvisare, och bättre framtid. För det är det som valet handlar om. Vilken framtid vi vill ha. Jag vill att Sverige ska vara möjligheternas land

fredag 10 september 2010

Politik, politik och en pudel


Det är nu tio dagar kvar innan Sverige går till val.
Jag pratar politik, tänker politik och drömmer om politik. Men det är trots allt inte bara poltik i mitt liv, där finns även en pudel. Han är svart, han är lurvig och alldeles underbar. Hans namn är Frodo och han är familjens nya medlem. Vi älskar honom allihop. Han jobbar också hårt i valet. När vi närmar oss Stora Torget i Norrtälje drar han glatt mot valstugan och hälsar på de som är där.

För mig handlar det här valet om möjligheter och vilja till förändring. Det handlar om att öka lärartätheten i skolan och personaltätheten i förskolan. Det handlar om att se till att förstärka resurserna till barn med särksilda behov. Nästan varje dag pratar jag med förtvivlade föräldrar som inte får något stöd alls till sina barn med särsklida behov i skolan. de pratar om att de måste medicinera sina barn, för att barnen ska klara av att gå skolan. I våras var jag på en konferens som handlade om hur skolan ska kunna möta dessa barn. Läkare från barnpsykiatrin berättade att de måste övermedicinera barn med tex ADHD för att de ska kunna gå till skolan, eftersom skolan inte tillsätter de resurser som dessa barn behöver. Det är en skandal att det får fortgå år efter år. Vi socialdemokrater har en politik som sätter dessa barn i fokus. Vi kommer att tillföra resurser i form av specialpedagoger, satsa på högre lärartäthet så att lärarna kan arbeta med mindre barngrupper och kunna möta varje barn utifrån dess egna behov. det är helt avgörande för att våra elever ska kunna få trygghet och studiero i skolan.