Osorterade funderingar efter kommunfullmäktige

Igår var det kommunfullmäktige.
Jag tror det var det kortaste fullmäktige på väldigt länge. Var hemma före kl 21.
Nu börjar kommunfullmäktige kl 17 istället för som tidigare kl 18. Allmänhetens frågestund är borttagen och ersatt med en 30 min paus, då vi politiker ska mingla med allmänheten. Nu har det inte varit så många " allmänheter" på fullmäktige, men det kanske blir fler allteftersom.
Jag blev väldigt förvånad i går då ordförande Nils Mattson, M, förkortade pausen med 15 min. Om man nu har tagit bort frågestunden så borde man ju åtminstone hålla på den halvtimmespausen, så att politikerna hinner prata med de människor som kommer för att träffa oss. Även om det bara skulle vara en intresserad person så är det värt att hålla på tiden.
En annan nyhet i går var en timmes debatt om ekonomi. En timme var alldeles för kort tid för att få igång en riktig debatt, nu var det sju anmälda talare kvar när kf ordförande bröt. Det var synd, för jag tror att debatten hade kunnat bli riktigt intressant. Nu blev det liksom avhugget. Jag själv var så stressad när jag gick upp i talarstolen att jag talade alldeles för kort och fick inte sagt det jag ville, och sedan var debatten slut.

Konjunkturinstitutet spår att arbetslösheten kommer att vara på över 10% och varslen fortsätter. Världens ledande ekonomier krymper, och ingen tillväxt är att vänta.

Socialnämnden visar ett prognostiserat underskott på 5 mkr för årets två första månader, detta trots en utökning av budgeten med 7 mkr.
Det räcker inte. När nämnden under år 2008 gick med 15 mkr back, innan lågkonjunkturen bröt ut, är det lite märkligt att majoriteten tror att det skulle räcka med ett tillskott på 7 mkr år 2009, när vi går in i den djupaste lågkonjunktur vi sett sedan 90 talskrisen, och många tror att denna kris kommer att bli större.
Människor blir utförsäkrade från A-kassan, från sjukkassan och hänvisade till en arbetsmarknad som stadigt krypmer.
Från socialförvaltningen rapporteras att ärendebelastningen slår i taket på samtliga sektioner

Från skolans värld vet jag att det är väldigt tufft för lärarna nu. En lärare jag talade med har sju elever i sin klass med olika diagnoser. Hur ska en ensam pedagog klara av en klass på mellan 25- 35 elever, möta var och en utifrån sina speciella behov? Där fem elever har ADHD, en ADD, en dyslexi, en är familjehems placerad..osv.
Samtidigt drar man ner på resurserna till skolhälsovården.

Ann S Philgren,M ordförande i Barn och skolnämnden hävdar att det inte finns någon direkt koppling mellan ökad lärartäthet och bättre resultat.
Jag undrar om det finns någon forskning som visar att lägre lärartäthet ger bättre resultat, eller som visar att högre lärartäthet ger sämre resultat.

Om Kina igen

Vi var ju nyligen i Kina, intrycken därifrån är det som dominerar min tankevärld, tillsammans med det vardagliga, och svåra att få ena sonen att göra sina läxor i tid och att hålla ordning på hemmet, att läsa nya kurslitteraturen, och alla dessa handlingar.

Jag har alltid varit intresserad av det stora landet i öster, och att vara där var en stor upplevelse. Den förbjudna staden var så stor och överdådig som man kan tänka sig. Likaså sommarpalatset med en detaljrikedom och överdåd i ett.

Och Peking, denna stora, stora stad som bara växer på höjden och bredden.
Jag skulle gärna åka tillbaka och uppleva mer av den kinesiska kulturen.
Men man vet ju att Kina inte är en demokrati, att trots OS, (som kineserna verkar vara väldigt stolta över) har inte mycket hänt när det handlar om mänskliga rättigheter. Taxichaufförerna saktade in när vi åkte förbi "Birds nest" så att vi kunde ta kort.

Att Kina avrättar sina fångar, det visste jag innan jag var där, men när jag läser i Aftonbladet om dödsbussarna, där fångar avrättas och organen plockas ur och används till transplantationer, blir förtrycket så påtagligt, för visst såg jag ett antal vita bussar lite här och var. Tänk om det skedde en avrättning där medan jag och min familj lugnt gled fram i en taxi eller strosade omkring på gatorna, och förtrollades av stadens brus och kinesernas vänlighet.

Hör på nyheterna att SKL rapporterar om att vården inte bara skiljer sig åt mellan olika sjukhus och olika landsting. Det är även så att lågutbildade får sämre vård än välutbildade.
Och så finns det människor som säger att klasssamället inte finns längre.
Från tidigare rapporter vet man att kvinnor får sämre vård och får hjälp senare än män.
Så det är inte lätt att vara lågutbildad kvinna i Sverige. Om man dessutom är född i ett annat land så har man ännu sämre möjligheter att få en bra vård.

Utifrån detta så ter sig alliansens vårdval Stockholm ännu mer orättvist än vad jag trodde, faktiskt.

Nu hinner jag inte blogga mer måste forsla bort kyl och frys som passade på att lägga av när vi var i Kina. Dessutom behöver lägenheten storstädas..

Kina reflektioner och funderingar om människovärde

Jag läste igenom bloggrullen och fastnade för Bodstöms utmärkta blogg, bodströmssamhället.
Han skriver kritiskt om Kina, det är bra. I DN står det om Amnestys rapport om dödstraff, i Kina avrättades 1718 människor år 2008.
Kina, där vi just varit, är ett komplext land. I huvudstaden Peking är skillnaderna påtagliga. Det är stora glänsande affärskomplex med vakter utanför sida vid sida med slitna höghus där man ser att balkongerna används som förvaring.
På gatorna möter man snygga, välklädda kineser och västerlänningar och tiggare i smutsiga grötrockar.

På de sjufiliga lederna genom staden åker nya, stora glänsande SUVar, fina buickar och mindre ganska så nyproducerade bilar av alla märken ( fast jag såg inte en enda SAAB eller Volvo), cyklar med överlastade cykelkärror fyllda med tidningar eller skräpkassar.

Det var ofta rent och snyggt, och vakter, poliser överallt.

Som turist i Peking upplevde jag staden som ren och prydlig, smutsig och kaotisk.
Kineserna som oerhört vänliga avvaktande och som vilka snobbiga storstadsmänniskor som helst.

Same same, but different skulle man kunna säga.
På tunnelbanan sitter alla med sina mobiler.
På ett ställe som heter Bookworm, ett slags bokcafé med engelskspråkiglitteratur stod en bok med titeln MAO bredvid MANAGMENT, på något sätt talande för det statskapitalistiska Kina.

En bok jag kan rekomendera att läsa är " Den haltande kolossen"

En fundering till som gör mig ledsen in i själen och får mig att undra när vi ska se att alla människor har lika värde oavsett var i välden de råkar vara födda är ekots rapportering om att läkemedelsföretag gör sina tester i u länder för att det är billigare och färre regler runt detta där. Det är lätt för oss i väst att sätta oss på höga hästar och tala om hur andra ska göra men när det kommer till kritan, att maximera sin vinst, så är vi lika.
Same same but different.
Johan skriver om detta här.

Hemma igen.

Vi har varit på resa i Peking, faktiskt. Vi hälsade på vänner som arbetar på ambassaden där.
Vi bodde på ambassadområdet, helt lugnt och trygg, med stängsel och vakter utanför.

Peking, eller Beijing är en stad som inte riktigt går att beskriva med några få ord.
Det är en stad som expanderar explosivt som idag har runt 17 miljoner invånare. Och sjufiliga motorvägar mitt inne i staden.
Bilar, bussar, cyklar och fotgängare ska fram samtidigt på samma ställe. Men det går på något sätt.
Hjälm har man inte, vare sig på cykel eller mopeder.
Cyklar och mopeder får inte ha lysen för att de kan då blända bilarna.

Jag ska försöka lägga upp lite bilder här såsmåningom.
Nu börjar jag känna av jetlagen ordentligt. Tyvärr verkar inte barnen ha drabbats utan de är pigga och pratar hela tiden. Det gör att koncentrationen inte är på topp. Resväskorna måste packas upp och Pekingsmogen tvättas ur kläderna.