Svart söndag

Verkligheten är svår att ta in. Vi har hemma tittat på sändningarna från NRK, vi har pratat om det ofattbara och vi har varit ledsna. Idag började barnen fråga, vem var det som sköt, varför? Hur kunde han vara på två ställen samtidigt. Var det inga vakter som skyddade ungdomarna på Utøya. Hur många dog, hade inte dom vapen själva, kunde dom inte slagit ner honom. Varför gör man så?

Och när jag visar bilden på massmördaren säger ena sonen att han ser ju snäll ut. Ja det är det som är så hemskt, säger jag att i verkligheten kan man inte se vem som är dum eller snäll. Man kan inte veta vem som kommer att göra dumma saker.

Mannen var extremist, det verkar stå klart. Han hade en egen agenda. Han ville, vad det verkar skada landets fiender och i detta fallet såg han att Arbeiderpartiet och dess ungdomsförbund AUF, dvs de norska socialdemokraterna och det norska SSU var landets största fiender.


Det finns säger säpo i Sverige ett hundratal högerextrema människor med tillgång till vapen. Det är skrämmande. Det finns förgreningar mellan de högeretrema grupperna internationellt. Om man studerar dessa olika organisationer så blir man rädd, så mycket hat som sprids och så många vanföreställningar om hur världen är beskaffad. Dock är det inte dom jag är mest rädd för, utan det är vardagsrasisterna. De som säger, jag är inte rasist, men nu får det vara nog med...också kommer någon nationaletets namn och generaliseringar.

På det sena 80 talet och tidiga 90 talet var Svenskvitmaktrörelse akvit och synlig. Då var också antirastistiska engagemanget starkt. SSU skapade rör inte min kompiskampanjen och knappen med handen. Den som nu många andra kopierat med olika budskap.

Jag har lovat mig själv sedan den tiden att aldrig tiga när någon i min närhet säger rasistiska kommentarer. Det är jobbigt, det är lättare att stänga öronen och inte låtsas höra. Men jag gör inte det, och vi måste vara många som säger ifrån, i det lilla och i det stora.

Det är nog i början på 90 talet, jag åker mot t- centralen, jag är ensam blond och ung, i vagnen finns det både unga rakade män och många andra, det är fullt med klistermärken från vitmaktrörelsen. Jag börjar systematiskt skrapa bort märke efter märke. När jag sedan går av blir jag ikappsprungen av en man som med tårar i ögonen tackar mig för det jag gjorde.

I min lilla stad blev jag ett tag vid denna tid ofta förföljd när jag gick på stan av en bil med unga rakade män med kängor och uppkavlade jeans. Det hände att jag blev hotad av de samma när jag var ute på krogen med mina vänner. Men jag kände mig inte rädd, jag visste att vi var många som stod emot, jag behövde aldrig stå ensam mot dessa arga unga män.

Det jag vill säga med detta är att det kan ta emot att stå upp och säga ifrån, men som jag ser det har vi inget val. Det är vår skyldighet och plikt att ständigt värna om och försvara våra mänskliga värden och solidariteten människor emellan.

Sorgens dag

En svart fredag övergick till en ännu svartare lördag. Det som hänt i Norge är så fruktansvärt att det inte finns några ord. Dock är ord det enda vi har, vi som inte är nära. Nyheterna från NRK står på hela dagen. Jag har lyssnat på Uno Svenningssons under ytan gång på gång.

I tankarna är jag 17 år, jag är på SSU kurs på Bommersvik, jag är bland vänner, nyfunna vänner och gamla vänner. Full på koffein av för mycket kaffe och lite småkär, kär i någon person kanske, kär i Bommersvik, i politiken, i vår idé om ett solidariskt samhälle. Vi var delaktiga i något stort, något vackert. Vi visste att vi ville och skulle göra skillnad och på något sätt göra denna del av vår värld till en lite bättre värld.

Ungdomarna i norska AUF måste känt på detta sätt, så dyker en man upp, till synes en polis och börjar skjuta rakt mot dom. Detta går inte att ta in, jag ser bilderna på tv. Men förstår inte. Jag pratar med en vän som kunde varit där, men som befann sig på annan ort. Jag hör om hennes vänner som blivit skadade, om hennes oro för de som hon inte lyckats få tag på. Det går ändå inte att ta in.

Mannen som är anhållen är norsk, var aktiv i främingfientliga nätverk. Fienden är inte någon demon från annan dimension, religion, eller del av världen, fienden är mitt ibland oss. Fienden heter intolerans och hat. Frågan är hur vi nånsin kan möta detta. Hur vi kan förebygga sådana fruktansvärda handlingar. Våld kan inte bemötas med våld. Terror kan inte bemötas med terror. Hat kan inte bemötas med hat. Det leder bara till en ond spiral.

Vi måste ständigt värna om demokratin, om det öppna samhället vi har haft och vill fortsätta ha.
Vi måste ständigt på alla sätt motarbeta fördomar och oresonligt hat.

Idag sörjer jag, mina tankar är hos de unga i Norge som miste livet, hos deras anhöriga och vänner.

Vi tänder ljus, jag kramar barnen lite extra.

Om ägardirektiv och måndag

En lång dag börjar lida mot sitt slut.
Sömnen är aldrig så djup som på måndag morgon, det är aldrig så svårt att själv komma upp ur sängen, eller få gossarna att gnugga sömnen ur ögonen och dra sig upp ur sängarna. Men på något sätt kommer vi upp och iväg dit vi ska.
Frodo, fick sin morgonpromenad till skolan med killarna.

För mig innebar denna måndag att det var kommunstyrelse. Vi har partigrupp två timmar före kommunstyrelsemötet, och det är tur det annars skulle man riskera att missa själva kommunstyrelsemötet om man kom några minuter sent. Så fort brukar det moderate kommunalrådet Kjell Jansson svinga klubban.
Men det är naturligtvis inte bara hans fel att viktiga beslut i kommunen klubbas igenom svindlande fort. Det hänger mycket på oss som ledmöter i kommunstyrelsen och som tillhörande oppositionen att fråga, att kräva svar, eller komma med invändningar om vi inte förstår eller om vi har en annan uppfattning. Och givetvis att ha egna förslag. Idag var det en ovanligt tunn dagordning. En fråga som är viktig, är ägardirektiven för de kommunala bolagen, inte låter det så spännande kanske, men något jag lärt mig är att det är i ägerdirektiven det avgörs hur och vad bolagen får göra. Sveriges kommuner och landsting ( SKL) föreslår i att kommuner i sina ägardirektiv ska ha med följande punkter;
Ägaridé
Verksamhetens inriktning
Ekonomiska utgångspunkter
Ekologiska utgångspunkter
Sociala utgångspunkter
Samordning och dialog

Så här vill den borgerliga majoriteten att det ska stå för bostadsbolaget
Roslagsbostäder skall öka sitt byggande för att öka tillgången på hyresbostäder i kommunen

Finansiering av ökat byggande skall i första hand ske utan ytterligare upplåning.

Ingenting om samhällsansvaret, inget om verksamhetsidén, inget om de sociala eller ekologiska utgångspunkterna.

Jag tycker det är tunt

I Norrtälje kommun vräks barnfamiljer från just det kommunala bostadsbolget. Det har Norrtälje tidning skrivit om, vi har liksom många andra kommuner i vårt län en mycket ansträngd bostadssituation. Nu har även bostadsbolaget tagit över de bostäder som tidigare var i kommunens ägo. Bostäder och fastigheter som var av skiftande kvalitet, men som ändå kunde användas som bostäder speciellt till de som inte på egen hand kan få ett kontrakt på bostad.

Jag är bekymrad över hur bostadssituationen ser ut i dagsläget för många människor, och jag blir ännu mer bekymrad över hur det kan bli i framtiden när man inte ens i ägardirektiven skriver in något om det sociala ansvaret.

Det kom ett brev.

Det kom ett brev...

Jag är kandiderar som kongressombud på den extra partikongressen då en ny partiordförande ska väljas.

Igår fick jag ett brev från en medlem. Så här stod det i brevet Samma brev som även Kristian Krassman och Johan Westerholm fått

Nu har jag fått en valsedel i min hand där jag finner Ditt namn. Jag vill naturligtvis rösta på mina kamrater ifrån Norrtälje men jag skulle vilja veta vad Du står i den stora frågan om vilken partiordförande vi skall ha. Min inställning är att det är för lite av idiologi i den politiska debatten. Jag har också lyssnat så mycket som möjligt på de kandidater och vad de står för. Jag kan kostatera att det funnlits ett antal partiledarkandidater.

Och så här svarade jag.
Hej och tack för ditt mail. Roligt att du hör av dig och att jag
här kan få en chans att tala om var jag står i denna så viktiga fråga.

Jag håller helt med dig om att det har talats alldeles för lite
ideologi i vårt parti. Det är som om stora delar av socialdemokratin
har anammat den moderata världsbilden och vi blivit för rädda för att
visa på ett alternativ. Sverige håller på att falla sönder,
skillnaderna mellan de som har och de som inte har blir allt större.
Vi måste som parti och politisk kraft visa på att det inte behöver
vara så. Det är ingen naturlag som säger att de som är sjuka och av
olika anledningar inte kan arbeta, ska behöva gå från hus och hem, för
att vända sig till de sociala myndigheterna för att ansöka om
ekonomiskt bistånd ( socialbidrag). Samtidigt, och det visar inte
minst Stockholms läns partidistrikts valanalys på, måste vårt parti
även vara ett parti för de som har jobb, karriär och villa. I den
valanalysen framkom att endast 13% av de som hade jobb röstade på oss.
Det duger ju inte.

Därför ser jag att den vi väljer som partiordförande måste kunna
formulera en modern socialdemokrati utifrån dagens samhälle. Det måste
vara en person med god analytisk förmåga. Någon som står mitt i livet
och förstår hur villkoren är för många medelklassfamiljer i
storstadsregionerna. Av det enkla skälet att det är här det bor flest
människor och om vi fortsätter tappa röster i dessa områden kommer vi
att bli ett allt mindre parti.
Men samtidigt måste den person vi väljer kunna visa på vår
samhällsbild som ska ta sitt avstamp i att ett jämlikt samhälle är
möjligt, och att det är vi som genom politiska reformer skapar
jämlikheten. Vi måste vara ett modernt parti, som efter kongressen
utstrålar förnyelse, framåtanda och självförtroende.

Det är ingen lätt uppgift. Hela vår process nu inför partiledarevalet
är mycket märklig tycker jag, men det är det man får förhålla sig
till.

Jag vet inte vilka kandidater som vill ha jobbet, eller vart de vill
föra partiet. Därför är det väldigt svårt att rangordna några av de
namn du här listat.

Brevet som skakade om

Det kan väl knappast undgått någon som är på facebook eller läser bloggar att höra talas om Emelie och hennes blogg, som skriver om sin sjuka mamma.

Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle att behandla människor på detta viset.

Valet på söndag handlar om vilket samhälle vi ska leva i. Skattesänkningar för de rikaste eller välfärd för alla.

Läs också om hur Reinfeldt beklagar sig, igen och igen..